I min handväska
-Min kalender, så mycket möten med vård och folk här och var att den numera får följa med istället för att ligga hemma på skrivbordet.
-En liten medicinburk med doserna för den tid jag beräknat att vara bort
-En vattenflaska så jag kan svälja medicinerna
-En packe näsdukar till min snoriga näsa eller annat viktigt
-En flodgris och en Thurgott
-En halsduk, om det blir ännu kallare
-Ett litet anteckningsblock
Så ungefär så ser det ut. Roligare är jag inte. Haha. Nej, mig med en handväska är nog en av dom mest absurda tankarna jag tänka mig. Så.. fel.
Dagen idag har varit.. om vi säger som så, jag somnade med ångest efter att ha legat i ett hörn på golvet och bara grnytt. Vaknade med samma skit. Har försökt underhålla mig för att hålla tankar och känslor på avstånd. Frysen är avfrostad, jag har handlat, städat. Plockat i ordning. Duschat. Sen var det adventsfika med Jonathans familj. Mysigt men ansträngande, socialt tar så mycket ork.
Jag äter som en kratta. Allt ger mig ångest, minsta lilla sak får mig hysterisk. Bara te kan accepteras någorlunda. Psyk? Något är detdags för. Jag vill faktiskt äta men jag kan inte hantera känslorna. Jag vill bara dö dygnet runt. Vill härifrån. Inte känna mer. Ungefär så är det. Jag vill bli tvingad att äta. Jag vill äta. Under kontroll när jag inte kan råka falla för impulserna jag har för egentligen någonstans därinne så är det inte död jag vill vara. Egentligen. Jag kan bara inte riktigt känna det just nu. Det är så dubbelt. Jag önskar mig att få vara som andra. Som inte bryter ihop över ett dagsintag som är lika stort som i runda slängar en knapp halv normalportion till lunch. Idag är en sån här dag när psyk känns som ett alternativ. Igen. Fast jag inte vill för dom är så.. jag avskyr stället helt enkelt. Jag gillar mitt hem klart mer!
Förresten vill jag bara berätta om en tradition som jag fått från min makes släkt. Strumpgubben, som kommer varje advent och lägger en liten liten present i en strumpa som man lagt ut kvällen innan. Kanske en liten daim, kanske en liten påse nötter, en tvål eller en fin penna. Dundermysigt är det=)
känner verkligen igen. jag vill också äta, och just nu vill/behöver jag bli tvingad, och ha sällskap efter för att få hjälp med ångest. samtidigt vill jag vara hemma och inte inlåst.
Åh, Hanna, jag är ledsen att det är så tufft.. Fast det hjälper förstås inte dig att jag säger det. Jag hoppas bara att någon kan komma till sans och vett om vad som är bästa behandlingen för dig, vad de ska göra för att få dig att må bättre. typ, så snabbt som möjligt.
sv: Pizzan var.. helt okej. Jag önskar det hade varit något godare jag fått ångest för, men en helt okej fredags-middag. Men just eftersom det var så svårt så ångrar jag det inte. För det betyder att jag skulle mesat med annat. Och det är inte rätt sätt för mig, det vet jag.
Hur mår du idag?
hoppas du mår bra!
:/ inge kul att höra :/
jooo min dag har varit ok, har mått illa hela dagen, men de kunde vara en biverkning på tabletterna, och maten, jaa den har väll gått ok, men inte bra:P
:( det borde få vara bra med båda oss!
Åh ska du också på den föreläsningen om kroppen?
:)
Är det en dum fråga om jag frågar om du är en tjej eller kille :/? Haha.Inget illa menat så
sv: samma här asså:/ men jag lär behöva åka dit ändå, mamma tvingar nog dit mig haha brukar vara så:P
sv: då är vi två:) vårt vatten har fryst så kan inte duscha:O men hoppas pappa fixar de snart XD
Fan va bra!:) var de gott med lussebulle?:) jag åt både naturgodis och mörk choklad och popcorn;D
sv: ja, jag vill också bli tvingad. både till att äta och till att inte behöva vara ute och gå flera timmar bara för att jag ätit nåt. jag klarar inte att sätta stopp själv. men ja, det låter ju lite knäppt att vilja bli tvingad till nåt...men på ett sätt så är vi ju redan tvingade, av anorexin. bättre att bli tvingad av en positiv kraft, än av anorexin som bara är elak.
hoppas du snart får hjälp du med.
