Jajjamen
Nu är jag mätt. Mätt och ännu mättar och ångesten håller på att döda mig så jag ska ta min sprängfyllda mage och försöka somna innan jag gör något dumt.
Men jag har i alla fall ätit. Nu får vi se när det händer igen.
Det klart han inte säger att det är någon fara med dig, eftersom han tror att du direkt kommer gå hem och äta upp dina näringsbrister. Hur vet testaren att du inte äter alls? Han tror säkert att du slarvat lite med maten på sista tiden, men att det inte är någonting långvarit. Och då ÄR det ingen fara, men i ditt fall så är det farligt.
Vet du hur stolt jag blir när jag läser att du "drog dig ur ditt skal" för bara några timmar? Det är otroligt, Hanna, det är det.
Men ångesten man möter i början. Oj.. OJ. Tro inte att jag inte vet. I början ÄR det inte värt det för psyket, det är alldeles för jobbigt och man vill bara DÖ, så mycket ångrar man sig.
Men förstår du inte att det är början på kampen? Det är då man MÅSTE fortsätta för att komma någonvart, och då man har chansen att visa vad man egentligen går för.
Att du säger att du fick bevisat hur hemskt det är att äta, så säger jag att det är felaktigt. Du fick bevisat för dig hur SJUK du är, som inte ens kan äta en fiskburgare utan att må skit efteråt. För vilken normal, levande lycklig människa har det så? Vem? Kan du säga någon? En ynka fiskburgare!
Det du gjorde var fenomenalt. Det var otroligt. Det var grymt! Och det ÄR jobbigt, det säger jag inget annat om. Men det måste man ta sig igenom i början, om man vill bli frisk.
Vill man mesa och svälta, så gör man det. Jag menar.. Det är ett riktigt jävla HELVETE att bli frisk. Men det är ett livstidshelvete att vara sjuk.
Valet är rätt enkelt om man ser det så. Man måste bara offra sig för den tid det tar att ångesten lättar.
