Svårdragna ord
Jag har nog ord som ligger inuti men dom verkar ha fastnat. Känslorna målar inte meningar av sig själva just nu. Det är dragkamp.
Jag funderar lite på hur sommaren har varit. För jag vet att jag kommer få den frågan sen när mina samtal börjar igen. Som vanligt så vet jag inte riktigt. Jag har så vansinnigt svårt att minnas känslor. Så svårt att veta hur det var. Det är ju inte nu. Men jag gissar att det är som så att jag har gjort en hel del bra saker men inte mått så bra.
Hur har det gått med maten då, det kommer han att fråga och där känns det än mer trassligt. Jag skulle nog vilja svara att det gått för bra. Alltså att jag ätit. Ätit så det känns som jag väger hundra kilo mer än nyss. Ätit så det enda jag ser är fläskvalkar och jag förbannar min dåliga självkontroll varje vaken timme.
Just för tillfället är jag låg, trött och slut i kroppen. Som det är nu äter jag för att jag har ett driv att träna. Det är verkligen enda anledningen. Mitt liv i övrigt är inte så bra att jag tycker att det vore hemskt att vara svimfärdig dygnet runt och inte orka göra annat än sova och se på film. Det är ganska hemskt. Att jag känner att jag mår så dåligt att självsvält och undervikt inte försämrar något.
Det där du känner, med att du väger flera 100 kg mer osv, det är bara en känsla. En jävligt stark sådan, men ändå. Du vet att du kan övervinna känslan och det är det som betyder något.
Jag tror på dig <3
I så fall tycker jag att du ska svara att det gått dåligt med maten. Det handlar väl om hur du mår? Och du har mått dåligt av att äta. Alltså, du svarar ju vad du vill såklart, jag ville bara säga det. Att det inte är det konkreta som är allt som räknas.
Känner igen att inte minnas känslor, jag har jättesvårt bara när psykologen frågar hur veckan har varit. Kan bara svara hur det är nu. Eventuellt hur det var när jag gick därifrån förra gången. Är jag i en känsla har jag svårt att förstå att jag kan känna något annat, även om jag vet det rent förnuftigt.
