Tjugofyratimmars pizzaångest

Igårkväll funderade vi på om vi inte skulle ta med pizza istället för något som behövde lagas när vi skulle hämta och lämna lite saker hos min bror. Det slutade med att vi hoppade över det men tyckte att det kanske kunde vara en bra ide att äta pizza idag istället efter att vi klättrat.

Sen förföljde den mig. Pizza är inte min favoriträtt även om vissa kan vara goda och jag ibland kan vara sugen. Men det värsta med den här maträtten är att den precis som "köttbullar" och potatis är extremt lätt att se vad som är en normalportion. OCH, dom serverar ju för tusan en dubbel portion. Man får två portioner i en pizza. Jag vet, det är inget att hänga upp sig på egentligen. En pizza någon enstaka gång ger inte tio kilo plus. Absolut inte. Det är bara grejen att jag vet vad som är så att säga normalt. Men jag har redan ätit oregelbundet, onyttigt och bara fel när jag varit iväg massor. Det tog stopp.

Tjugofyra timmars ångestpåminnelse och pizzatankar vann. Jag klarade inte av att äta. Jag åt mackor när vi kom hem istället. Åh ljuva ironi. Det är ju samma sak bara inte tillagat.

Så, nu mår jag dåligt över att jag är mätt och att jag förlorade mot idiotin.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0