Matvraket
Du har rätt där, det känns futtigt. Det känns, som du säger, så förbannat smärtsamt. Ingenting funkar riktigt.
Vet inte vad jag ska säga, finns ingenting som kommer kännas som någon tröst, men hur som helst är det bittert att inse att man gör fel, oavsett om det är fel egentligen eller inte.
kramar
Btw fin blogg du! :))
Kolla gärna in hos mig om du har lust,vore trevligt värre
Dina tankar här summerar i princip upp varför jag har en negativ inställning till matscheman. Själva ordet är ju faktiskt lite löjeväckande, ett schema för mat? Vems kropp funkar så? Man kan inte räkna ut vad som behövs och att äta med hjärnan vet vi väl båda att det inte alltid är så klokt, magen vet bättre. Kroppen vet bättre. Är man hungrig så äter man. Är man bajsnödig så bajsar man. Same shit (medveten ordvits).
Skämt åsido. Jag kan inte tycka att detta är sjukt, ditt beteende. Jag tror att det känns sjukt iom ätstörningen, men själva beteendet är så normalt det bara kan bli? Jag tycker att alla mina friska vänner funkar såhär. Min sambo som är frisk (och sund, kan tilläggas, inte i närheten av överviktig på något vis) 'okynnesäter' gärna flera luncher om hon får tillfälle. Förstår att problematiken är speciell för dig som tycks ha låg ämnesomsättning (som mig) men det är inte sjukt att äta för att det är gott, av tristess eller annat.
Well well. Angående ditt svar, bra att du inte uppfattade mig som ignorant! Jag förstår vad du menar. Att träning skulle vara enbart sjukt är också sorgligt, allt sådant bortförklarande är sorgligt - där ätstörningen i princip får ensamrätt om ens (eventuella) lustar och viljor. Såklart man tappar bort sin personlighet då.
Önskar du kunde få den vård du behöver (vad det nu skulle vara) eller att man kunde göra något för att hjälpa. Ger samtalskontakten åtminstone något?
Kram
sv: Jo då, hunden låter granen vara, det gjorde hon även som valp efter lite träning så det är inga problem. Dock så sätter jag för in till vardagsrummet när hon får vara själv hemma så att hon inte har en chans ifall suget att riva granen kommer haha. Dock är man rädd när hon får sina tokutbrott att hon ska springa rakt in i granen när hon tokar sig:D
Alltså jag har svårt att se framför mig att du skulle äta för mycket, men jag ska inte argumentera mot dig. Men hur regelbundet äter du, det är inte så att du bara äter någon måltid per dag och att allt bli då istället för att dela upp i flera mål?
Stor kram
Vet inte riktigt vad du ska göra, i det stora hela låter det ändå rätt normalt. Det är ganska vanligt att friska människor äter för ätandet skull, men förstår att du är orolig i och med din ätstörning.
Är det säkert att du inte kan försöka prata med en riktig dietist om det? För det låter nästan som om det är den bästa hjälpen som du kan få.
Massa kramar! <3
Ja precis, träning kan få varje problem, stort som litet, att kännas lite mindre iallafall i stunden.
att hitta balansen är något av det svåraste tycker jag! antingen är det för lite och pga det blir det för mycket senare, typ hets eller så. nu talar jag för mig själv dock. men just det där med balansen, det är minsann inte lätt!
sv: det är en bra egenskap att kunna skriva, något som hjälpt mig mycket iaf :)
Jag brukar tänka i svåra stunder, att vad fan jag lever bara en gång. På sätt och vis hellre tjock och faktiskt njuter av att äta, för det är faktiskt en bra del av livet egentligen. Men om det kunde vara så lätt bara... Men jag brukar i alla fall försöka vända lite på det så. Och du kanske hittar balansen snart, att bli frisk är ingen snabb process överhuvudtaget. Det kan ta många många år innan kropp och psyke hänger med på allt det här med hunger och känslor. Ja, inte till mycket hjälp men jag tror på dig och att det kan bli bättre.
Svar: Så känner jag också. Som om alla tycker att jag får skylla mig själv som inte äter.. "Det är ju för tusan bara att äta" Så irriterande. Ja, jag vet inte, jag vill inte bli sjuk i anorexia, men jag vill gå ner till min målvikt. Vet inte om det går ihop:(
Jag brukar också äta när jag har tråkigt. Får ett himla sug efter att äta då! Nu är det oftast salta cashewnötter jag känner att jag bara måste ha... Andra saker jag brukar äta bara för att jag vil äta är naturell yoghurt/turskisk yoghurt och musli, sånt som går snabbt men som jag ändå gillar.
Det bästa man kan göra är nog att; inte ha tråkigt:P Att göra saker som får en glad och på andra tankar en mat. Umgås är väldigt bra tycker jag! NU är jag dock själv hemma och pluggar mycket, eller bara slappar, och då blir det mycket sug efter att stoppa något i munnen, som att ta en paus.
