uppfortsomfan

Onsdag före jul

Idag har det inte varit någon vidare värst bra dag. Ångest redan igår när det var sovdags. Vaknade och mådde inte bättre. Hög ångestnivå hela förmiddagen, ofokuserad och uppe i varv. Tjock i tankarna. Stressad. Inte så värst pigg på livet med andra ord. Samtal på eftermiddagen där jag mest var helt innesluten i mig själv och ångest och tysthet och min samtalskontakt som försökte lugna mig, få mig att säga något vettigt. Varje ord och mening var en kamp att få ur sig. Det är en känsla som är jättesvår att förklara. Jag har något att säga, vill oftast säga det men det är som att jag totallåser och det går verkligen inte att få ur sig något. Det blir extremsvårt när det är svar som är mer än ett par ord. Det känns som jag trycker ut orden med fysiskt våld.

 

Sedan klättrade jag. Det är underbart. Det är andningshål. Även om jag idag var rätt seg i kroppen, trött och träningsvärk från måndagens gympass.

 

Tillbaka till ångest och kaos och där är jag nu fast jag borde sova. Det tar emot och är svårt. Är uppvarvard av ångest. Tjohej vilket härligt liv.

 

 

 

 

I måndags slog vi in julklappar och finaste Zombieskiten ville stjälpa till.

 

Gillar dina djur, de verkar så mysiga, tillhörande eller vad man säger. Inkluderade. :)

Skulle vilja trolla bort vår smärta med några fina bokstäver i rätt ordning. Svårt, men man får minnas baktanken med det hela..

Den låter bra. "Jag står upp." Det är ju sant. Och ett svar som går att göra vad man vill med, om man vill bry sig eller inte låtsas om att svaret kan dölja något mycket större.. :S
Kramar

Hoppas verkligen att det blir bättre snart, det är ju jul, då ska livet inte vara såhär...
Massa kramar till dig! <3

Aw, vad söt! Och hoppas du får lite julfrid. Själv försöker jag att inte hoppas för mkt... Kram

Skönt att träningen kunde få dig på så mycket bättre humör. Jag körde ett pass nu i förmiddag med och även om det inte var det bästa jag gjort så oj vad humöret höjdes. Ibland krävs det inte mycket för att man ska må lite bättre i psyket :)

jo, det har du iofs rätt i! det är något vi borde lära oss av barn, att döma folk efter personligheten och insidan istället för det yttre.

förstår dilemmat du har. tyvärr vet jag inte om jag har något bra svar..? tror det det skulle gå att vänja in normalportioner osv?

Du har rätt. Ibland funkar det inte, då är det ingen idé att krypa närmare väggen än man redan är.. Vi är ju lite smånära den väggen, om vi inte redan kraschat in i den redan.
Idag har ingenting fungerat. Hängt en tvätt och ätit, det är vad jag gjort. Resten av dagen har jag ägnat åt att vara i soffan. Så bittert att inte orka mer..
kramar