uppfortsomfan

Heltidsjobb

Höll på att gå i bitar på väg till gymmet. Ångestfanskap. Träning lyfte humöret som vanligt. Tills kvällen när jag fallit tillbaka i ett mörksvart hål av avgrundsångest. Vankar oroligt av och an. Känner mig splittrad i hela själen och rastlös, orolig. Rädd. På helspänn. Lite lagom yr, charmigt ofokuserad på precis allt. Håller hårt i flodgrisen för att orka stå ut. Min trygghet i världen är en kväll som denna en knapp decimeter lång, har pälsen bortnött, flera hål och ett antal lagningar. Den har två stora svarta ögon och två lika stora, lika svarta nosborrar. Det är vad jag har att ta till när jag mår fruktansvärt. För jag ringer ingen. Det finns ändå inget att säga. Jag väcker inte Jonathan för han ska jobba och behöver sin sömn. Jag stör ingen för jag vet ändå inte vad dom ska göra.

 

Så jag tar min flodgris i handen och andas så gott det går med vetskapen om att jag förr eller senare blir så trött att jag somnar av utmattning. För jag tror inte att ångest dödar, jag vet att den går över. Det är bara det att den gör sådan skada medan den pågår. Det suger så fruktansvärt mycket energi. Det var länge sedan jag hade ångest helt utan kontroll eller en panikattack. Jag beter mig i stort sett alltid som en normalfrisk person. Aningen mer rastlöst och flängigt ibland när jag inte kan hålla ihop mig helt men på det stora hela så är jag sansad, lugn och kontrollerad. Ser man det utifrån kan jag verka rätt kapabel, kanske hyffsat frisk. Att det kan se ut så beror på att jag är sjukskriven på heltid. Jag är fullständigt slutkörd av att hantera mitt mående. Det går någorlunda okej eftersom jag inte har ett arbete att fokusera på också, för att mitt arbete är att jobba med mig själv. Så fort jag får lite mer på schemat så fallerar allt och jag orkra inte hålla ihop mig. Minsta sak får det att väga över åt fel håll.

 

 

 

För att väga upp tänkte jag dela med mig av lite träningsbilder. Tyckte var kul att ta foton av olika övningar jag gör.

 

Utfall, jag kör alltid med vikt men det var sjukt svårt

att ta kort med den så det blev utan.

 

Sidoutfall med stödjebenet på bosuboll.

Det gäller att ha balans när man kommer upp.

 

Oklart vad övningen heter men den tränar framsida lår

och till viss del magen. Man börjar alltså stående på knä

sedan lutar man sig bakåt med helt rakt kropp tills man

inte kan hålla emot längre, då vänder man tillbaka upp.

 

Enkel men effektiv om man gör rätt. Båda fötterna på

bollen. Ner med ena benet tills hälen snuddar golvet och

sedan upp igen. Upprepa med andra benet. Det är viktigt

att komma ihåg att pressa svanken ner mot golvet.

 

Benen ska vara lite närmare 90graders vinkel i knäna.

Sedan rullar man ner på ena sidan, drar tillbaka upp

och sedan ner på andra sidan. Tänk på att jobba

med magmusklerna, känn efter så dom jobbar.

 

 

uh, övningen på tredje bilden är nog bland de värsta jag vet! så äckligt jobbig >.<

sv: ja, varför ska det vara så svårt att tycka om den enda kroppen man faktiskt har?!? vi borde vara så otroligt tacksamma för den!!

ja, idag tog jag ingen macka till mellis, bara fil med müsli och russin.

Säger som vanligt att jag känner igen mig i det du skriver. Orkar träna, men resten av dagen är bara en enda ångestdimma:( Hur ska man någonsin kunna hantera en "normal" vardag?!

Den tredje övningen låter riktigt jobbig, duktig du är som tränar så bra! :) Hoppas att det snart blir bättre för dig, kanske du, precis som många, blir lite mer nere på vintern? När knopparna börjar slå ut och fågelsången fyller luften känns ibland livet lite lättare.
Sv: Sallader är riktigt gott, och mycket färgglatt och fint, precis som du säger.
Kram!

Kanske klen tröst men du är bra på att sätta ord på ångest. För mig blir det mest bara fan fan fan fan fan jag orkar inte. Känner igen det där med att det räcker med det lilla för att det ska väga över åt fel håll...

ja, killkläder kan vara riktigt snygga ibland!

nej, åt andra hållet har jag inte testat, det måste jag göra! :P

ah jag vet, allt blir bara en ond spiral..

ja, jag har försökt tugga bättre och inte stressa lika mycket när jag ätit igår och idag, dessutom inte ätit lika mycket mackor. så lite lugnare har den faktiskt varit. ja, det håller jag med om!! man känner sig alltid stressad om man går på toa nån annan stans än hemma, så det bidrar väl också en del. blir ju bara halvfärsig varje gång, haha x)