uppfortsomfan

Utan förskönande ord och långa omskrivningar så står det till som föjer:

 

Jag mår skit. Jag har hög ångest varje kväll och vill mest sluta andas av mig själv för jag är för trött för att göra något åt eländet. Jag är igång och håller en aktivitetsnivå som är en bra bit högre än vad jag orkar med. Både för att jag är rastlös och för att jag är rädd att bli stillasittande och tjock. Jag får för lite sömn och gör för mycket och håller på att brytas ner och ihop och bli ett ingenting som inte gör något alls. Det gör ont i själen och om jag hade energi nog skulle jag gråta men jag orkar inte. Jag orkar inte känna efter riktigt, orkar inte ta tag i det för jag har kört fast och vet inte hur jag ska ta mig loss. Jag blir handlingsförlamad och stressas av ingenting. Som att jag har ett mail att skicka. Det känns som jag skulle behöva sova i en vecka men min kropp har slutat låta mig sova ut. Något är vansinnigt fel. Jag tror det är att jag är sjuk. Psykiskt sjuk. Som en del tror att man väljer att vara och väljer att stanna i. Välkommen att byta liv med mig säger jag till alla som tycker så.