uppfortsomfan

Gjorde lite research på nätet om ögonproblem som liknar mina. Bröt ihop, grät i en timme. Hornhinneinflamation, eller om det var infektion. Viktigt med snabb behandling, annars kan det bli permanenta skador och i värsta fall krävas horhinnetransplantation. Jag orkadet inte. Jag låg och grät och var less. Less på sjukdom, less på ont. Less på sjukvård. Jonathan fick ringa vårdguiden åt mig för att fråga vart jag skulle vända mig.

 

Blev hänvisad till st:eriks ögonakut. Blev sittande tre och en halv timme vilket var totalt vidrigt för ischiasnerven. Jag hade så sjukt ont. När jag fick träffa läkaren så bekräftade han misstanken. Sen bröt jag ihop och grät igen. För han sa inga linser på fyra veckor. Det är sjukt jobbigt att klättra med glasögon. Nog visste jag att linser inte är en bra kombo med ögonsjukdomar men så lång tid. Jag äter för att orka klättra, jag går upp för att klättra. Jag försöker låta bli att skada mig för att inte missa klättertid. Just nu är större delen av min motivation till att leva just klättringen. Han tyckte jag kunde träna något annat så länge. Det tycker inte jag. Svårt att förstå för någon som inte älskar en idrott som jag älskar klättringen.

 

Summan av besöket blev i alla fall två sorters antibiotikadroppar. Som ska tas en gång i timmen all vaken tid. Yey... telefonen på larm varenda timme. Fick en återbesökstid, fast det fanns inga så jag fick en tid på akuten på måndag. Så jag kan inte räkna med att få just den tiden. Med lite otur får jag vänta tre timmar igen.

 

Är det okej att vara ledsen nu?