uppfortsomfan

Trötthet

Jag har varit så trött idag, helt utmattad. Somnade på tunnelbanan på väg från klättringen. Kanske borde jag vila lite men det känns.. svårt. Idag var tionde dagen i rad med träning. Men det är ju så kul och det där basjympapasset jag var på i lördags var väl närmast att betrakta som en vilodag. En bit under min nivå rent fysiskt men absolut lagom om man tänker på koordinationen. Jag är så usel där, verkligen. Jag får ofta hoppa över armrörelserna även på ett enkelt baspass för att jag har så svårt att få ihop händer, fötter och i takt.

 

Sen är det ju så mycket jag vill hinna med att träna. Jag vill klättra tre fyra gånger i veckan, jag vill hinna gå till gymmet minst en gång och gärna två. Jag vill hinna springa någon gång och gå på något roligt pass en gång i veckan också och vips så är alla dagar fullbokade. Jag kan och vill inte riktigt prioritera bort något av det där. Alla behövs på sitt sätt och är roliga och jag blir glad av dom.

 

 

Det var länge sedan jag åt mellanmål nu. Ibland blir det någon shake efter träningen när det blir som idag, lunch i normal tid och sedan klättring och direkt efter det killarnas handbollsträning så jag var hemma vid nio. Då kan jag tillåta mig ett litet mellanmmål, frukt eller proteinpulvershake. Frukosten är alltid för liten. Jag är less på att jag faller in i dumma vanor. Less på att jag är stor och så slår det slint och så länge jag inte äter riktigt tillräckligt så har jag lite lättare att mota undan självskadetankar. Allt är bara en enda jäkla ond cirkel. Som jag måste ta mig ur. Jag vet bara inte hur, jag vet inte på vilket sätt, jag vet inte med vilken kraft och jag vet inte med vilken vilja. Jag är så fånigt passiv och trött bara. Så less på livet.

 

 

Vilken grej, jag har matchat armbandet och mössan!

Hanna, du är inte stor, ser ju bild på dig där och i mina ögon är du inte stor alls. Men ja, dina tankar och din syn på dig själv de kan jag inte ändra på och det vet jag:(.

Nej verkligen, om det är en person som inte vill träna alls så dömer jag inte den det minsta. Men mig själv ser jag ner på även när jag gjort så gott jag kan. Blir lite rädd att vi ska få besök till helgen och då betyder det alltid inställd träning så tänk om jag inte får ihop min tid denna veckan nu:'(

Okej, så din man vet inte om hur pass kämpigt du har det med maten nu? Ljuger du för honom?

Lovar dig att i mina ögon ser du långt ifrån stor ut.
Ja, det var verkligen mycket som du skulle få in i träningsväg, själv springer jag en gång i veckan, varken mer eller mindre. Visst har man haft några planer på att eventuellt börja gymma lite också, men det är så tråkigt när man är ensam och sen vill jag inte göra bort mig inför alla på gymmet.. xD
Massa kramar! <3

Försök försök verkligen hålla maten! Planera noga och ta med och så, så att ätstörningen aldrig får chansen om man nu står där i valet och kvalet. Hoppas du bekämpar det här nu. <3

Låt inte alla känslor gå ut över maten! Du är INTE stor Hanna och om vet med dig att frukosten är för liten – ja då är den ju för liten. Gör om och gör rätt. Lägg till redan i morgon! Mat är gott och ska njutas av. Planera och ät efter mat och sovklockan ett tag. Brukar fungera för mig när tankarna är dumma.

Sv: Frukt är ett måste för mig med! Äts till varje måltid och främst till frukost. Förstår inte de personer som aldrig någonsin har en frukt hemma. Haha. Men man är ju olika :)
Tycker också om lax på mackan. Lyxigt :)

Förr åt jag också alltid rester till frukost. Då var det enklare att få i sig en fläskfilébit jämfört med en skål yoghurt. ;) Man ska äta det man är sugen på för stunden helt enkelt.

Dessa onda cirklar alltså, vad gör man åt dom? Hade tipsat dig om jag visste... Fast oftast har man kanske en aning om vad man borde göra, bara att det känns för svårt. Det är väl det man måste gå emot, kanske...

Jag bor i Gävle alltså? :) Har faktiskt aldrig varit där. Bor i huvudstaden jag med! Så då skulle det ju funka med katterna... Jag funderar lite på det! :)

Jag kan förstå hur du tänker för för mig är det samma sak. Jag kämpar så hårt men det ända resultatet jag ser är fettviktuppgång. Inte alls åt det hållet jag vill nå med all tid som läggs på träning. Inte blir orken och konditionen bättre heller. Men det är tur att jag älskar träningen och tycker det är kul. Annars hade det nog inte känts så skoj haha.

Vet du, ev kanske jag lyckas lura med pappa på lite badminton till helgen:) Så har jag tur så får jag in några minuter både lör/sön, så nu slipper jag oroa mig för det:)

Tycker du att det är bäst så, att Jonathan inte vet speciellt mycket om hur du mår? Tror du han skulle kontrollera dig mer då om han visst hur lite du äter och mycket du tränar?

Kramar