uppfortsomfan

Mera kass mage

Tror jag är allergisk mot helger.. förra helgen var jag dålig, piggade på mig lagom till måndag och var frisk och fräsch ända tills det blev lördag morgon. Inatt var jag vaken större delen av natten och skulle inte bli förvånad om märkena från toastolen blivit permanenta i mina lår. Ungefär så kul har jag haft det.

 

På onsdag har jag ju tid hos capio för bedömningssamtal. Är rätt övertygad om att det inte blir mer än så men jag är ändå tacksm för att någon äntligen lyssnat på vad jag har att säga. Varför jag inte tror att det blir någon form av behandling? För att jag är för frisk och för svår. Jag väger tillräckligt. Jag äter.  Varje dag, oftast minst fyra mål. Jag äter godis, bregott på mackor och kolhydrater.... Jag är svårbehandlad för jag har magproblem som inte tillåter mig att äta hur som helst eller vad som helst. Jag har andra svårigheter och psykiska problem som gör en behandling krångligare. Jag passar helt enkelt inte in i den mall som behandling har.

 

...och jag ljuger för mig själv känner jag. För nog äter jag både godis och glass och vispad grädde och ostmackor. Fast inte utan ångest, inte utan planering, inte utan att träna, inte utan att ta bort något annat. Fast det är liksom inte så allvarligt. Jag överlever ju, jag håller vikten utan några som helst problem och är fysiskt frisk som en nötkärna bortsett från ibs:en då. Jag är inte sjuk nog för behandling men inte frisk nog för att orka bryta och vända om på egen hand.

 

Jo, jag kommer gå dit fast det känns som slöseri med tid och otroligt ångestframkallande att vara i en byggnad bland så mycket undernärda människor när jag själv har en alldeles otroligt normal vikt.

 

...och det yttersta beviset för att jag borde gå fick jag imorse när jag ställde mig på vågen och kände någon sorts glädje över att magtraset senaste dagarna gör att den visar två kilo mindre. Även fast jag vet att det är vätska så är det något inom mig som är nöjd med det.

 

 

 

 

 

 

 

 

Bilder från en cykeltur en kväll för några veckor sedan när tussilagosarna precis blommat ut och en del träd fortfarande bara hade små knoppar längst ut på grenarna.

 

 

Berätta exakt hur du känner för dem, det du skrivit här om att du är rädd för att inte få nån hjälp då du kan verka frisk utåt fast du i själva verket mår skit.

Sv: Ja, samma här. Försöker oxå ha överseende med sånt men när det är för allmänheten går jag inte med på felstavningar.. Stavning är det jag kan bäst i svenska, har alltid haft lätt för det, man HÖR ju hur det stavas!?

Coolt att träffas så tidigt! :)

sv: Ja du vet ju vad jag tycker, så jag tänker inte tjafsa emot. Men jag tackar för dina ord, försöker ta in det!

Jag hoppas de tar sig tid och hjälper dig nu, du förtjänar det lika mycket som alla andra♥

sv: Tack så jättemycket! :)
Precis, det krävs mycket kämpande för att inte gå bakåt när det är så mycket som händer runtomkring. Jag har lärt mig mycket under terminen iaf och det kan jag nu ta med mig för att fortsätta kampen framåt.

Lycka till på bedömningssamtalet. Det kommer säkert gå bra. Bara du är ärlig och berättar precis hur du känner.

Berätta så ärligt du kan! Som sagt är Kajsa jättebra tycker jag och har verkligen tagit mig på allvar. Du förtjänar vård (om du vill ha det) oavsett om du äter eller inte, är normalviktig eller inte för så länge man har "störda" tankar behöver man hjälp! Lycka till i alla fall, vem vet kanske ses vi på capio i sommar.