Den stora tröttheten.

Jag överlevde lördagen. Vi hade gjort fyllda portabellohattar till förrätt. Whiskeymarinerad tjälknöl (eller till mig rökt makrill) med kantarellsås, ungsrotsaker och sallad som huvudrätt och sedan som avslutning en frozen cheescake med saffran. Det smakade bra. Jag åt. Jag blev mätt. Jag ville avlida. Jag orkar inte mer sånt där. Imorse åt jag en frukost som vem som helst annars. Det är åtta timmar sedan nu. Jag har ätit ett äpple under dagen och är fortfarande inte hungrig. Jag tycker mest det känns skönt. Fast jag borde äta, borde vara hungrig men näe och som sagt. Jag tycker det är skönt. Dumt av mig men sant.
 
Idag har den gigantiska tröttheten varit mitt sällskap. Nog för att jag alltid är mer ellermindre trött men idag har det var betydligt värre än vanligt. Vi var och klättrade (kändes bra och var kul) och jag satt i hallen där efteråt och gäspade med ögonlock som nästan trillade igen. På vägen hem i bilen vid fyratiden somnade jag och nu har jag suttit framför datorn med te och lite tända ljus i lägenheten och violinmusik (ja jag är pensionär) och försökt att inte gå och lägga mig riktigt än.
 
Försöker ha det bra men det går inte riktigt. Det sägs ju att försöka duger.

Kommentarer
Postat av: Helene

God mat!

Ja den där tröttheten... Den är otäck. Alltid rädd för att inte orka med det jag vill. Känner mig som ett nervvrak när jag tänker på Uppsala och morgondagen. fast har mått bra hela dagen fram tills nu så är ändå nöjd.

2013-11-10 @ 19:44:44
URL: http://helenesoderberg.blogg.se
Postat av: Maja

Åh gud så gott det låter!
Bra att du unnade dig att äta & att bli mätt. Visst, du åt ju inte mycket dagen efter (förutom frukosten) men många bäckar små....
Massa kramar! <3

2013-11-11 @ 15:43:10
URL: http://nolicedere.blogg.se
Postat av: Patricia♔ ᴳᴽᵀᴱᴮᴼᴿᴳ

Den gigantiska tröttheten har övertagit min hjärna och kropp idag också. Går i ide ett tag tänkte jag!

kram

2013-11-11 @ 18:27:47
URL: http://patriciac.blogg.se
Postat av: Elin

Menade inte att du tycker det är kul, menade mer att hur i helvete står du ut. Hur orkar du ta dig dit och inte gå under efter varje gång..?
Men jag håller med dig, det blir hemtamt. För mig var det hemma att vara på avdelningen. Det var tryggt.
Två tre timmar? Inte mer? Jag fick sitta sex timmar sist..
Då får vi väl tacka Jonathan att han är så klok.

Allt med choklad är värt att prova :)
kramar

2013-11-11 @ 21:44:09
URL: http://www.uturanorexin.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0