uppfortsomfan

Lördagsångest

Kaos, panik, ångest rätt igenom precis hela dagen och tårar som bara nästan blir den där expolosionen som ligger och trycker men inte kommer hela vägen fram utan blir till några få våta spår. Andetagen är som is och eld och tusen nålar. Flera gånger har jag bara stannat upp i det jag gjort och blundat och koncentrerat mig för att få in luften ordentligt och inte falla ihop skrikande på marken.

 

Många gånger är jag så osäker på om jag verkligen är sjuk.

 

Idag är jag inte det. Jag mår så förbannat dåligt. Jag vet inte längre var jag ska hitta ork att ta mig vidare. Jag är arg på mig för att jag inte bara rycker upp mig. För att jag inte kommit längre. För att jag inte vill mer. För att jag inte skuttar runt och vill. För det ska man. Man ska vara positiv. Jag är så jäkla dålig på det.

 

Jag gråter över att jag ätit två rader choklad och popcorn under kvällen. Fast jag ätit ett mål för lite och lunchen var en proteinbar. Jag har svårt att andas för jag känner mig så vidrig. jag har svårt att andas för att jag existerar och jag önskar så intensivt att jag var bättre. På allt.

 

 

Jag är också förbannat dålig på att vara positiv, skutta runt och vilja saker. Det är verkligen inte min grej.

Men, i en numera ganska avlägsen tid då jag mådde ganska bra, var jag inte heller positiv av mig. Man måste inte vara hyperoptimist för att kunna må bra. Det vet du nog redan om, samtidigt som du säkert också vet att fullt så negativ som man blir av att må som vi gör, kan man inte heller vara. Men hur slutar man? Hur orkar man ändra inställning?

Jag tycker iallafall att det var bra gjort av dig att äta chokladen.

Kram.

Förstår precis hur du känner. Jag strävar ju inte efter att gå ner i vikt, men med allting annat har det bara blivit så. Försöker ta mig uppåt igen nu eftersom att jag vet att min kropp inte mår bra såhär(och inte jag heller för den delen)
Sv: Vad är det för utbildning då?
Haha, jovisst men om han bor nära dig blir det ju ett jävla massa resande fram och tillbaka.. xD
Kram på dig!<3

Det är okej att inte vilja, det blir inte bättre men det betyder inte att det i den stunden är fel! Icke! Ta det lugnt och andas, som du gör. Du gör ingenting fel och det vet du innerst inne, men det lagret av ångest är ju tjockare än det bästa för dig. Ta det lugnt och ta hand om dig, det vet du bäst genom att du tänker och fokuserar på dig själv och din innersta hälsa och inte vad du käkar. Utan på hur du mår. Stor kram!!!

sv;
Nae verkligen inte! Jag älskar pastasallad, åtminstone med de rätta ingredienserna :D Pesto är ju riktigt gott i pastasallad, hade också i massor hihi.

Håller med, det är så det är. Man får ta det när den kommer för den kommer! Att förebygga innan och efter ångesten är ju inte heller det lättaste vad jag vet... :/

Tack snälla, vad omtänksamt av dig ^^ Är lite mysigt att vara förkyld men inte om man vill och behöver göra saker!

de där med att säga "jag tror verkligen inte att jag är sjuk" är så fel att säga, ajg trodde inte det heller först när jag fick min diagnos för sjuk, men nu är man faktiskt på behandlingshem och då är man sjuk även om jag kan säga att jagi nte är sjuk men vad gör jag då här- tänk inte så för är du sjuk så är du det och du är det själv bara motivet att ändra på det med hjälp till hands.
ta hand om dig och ångest, panikångest, oro är så jävla jobbigt!!