uppfortsomfan

Om konsten att äta middag

Att äta wok. Att äta nästan två portioner för att sedan vilja försvinna ner i ett hål och aldrig mer komma upp. För att sedan vilja släpas över grovkornigt sandpapper för att känna annat än smärtan på insidan. För att sedan ge sig ut på en halvspringande promenad i kvällskylan med ångesten flåsande i nacken. För att sedan inte hitta kraften att ta tag i sig själv och äta kvällsmål.

 

Jag tror inte riktigt jag behärskar konsten att äta middag.

 

 

Imorgon står klockan på sju. För att hinna springa innan jag ska iväg på äventyr hela dagen. Jag är störd.

 

 

 

Du behärskar kanske inte konsten att äta middag, men du behärskar konsten att motionera regelbundet. Det gör inte jag. Det blir liksom inte av. En balans mellan de två skulle nog vara det ultimata. ;-)

Hoppas springturen går bra!!

sv;
Ja, precis så känner jag!! Jag vet att jag inte vinner och jag vet att konkurrensen är så pass hård och jag är så orutinerad så att jag nästan kan förvänta mig en sistaplacering. Det spelar inte mig någon roll, är ingen tävlingsmänniska. MEN det hade verkligen inte gjort någonting om jag hade presterat allt vad jag kunde och just vad jag tränat för! Så absolut... Man vill ju som du säger, kunna säga att man gjort sitt allra bästa.

Ja men det gör det faktiskt. Dem är dyra att köpa och billigare att göra hemma själv, men det kräver många ingredienser (så kan ju bli ovärt) och mycket tid. Min mamma kan men köper hellre månkakor färdiga ^^

Det förstår jag verkligen! Jag förstår att det är en tuff sport också, men klättring ser ju även hur kul ut som helst!!

Du är absolut inte störd!!
och hoppas springrundan gick bra! kram på dig finis!

sv: Ja eller hur, man vill inte vara anledningen till att någon annan börjar skära sig djupare, eller överhuvudtaget! Idag frågade ännu en, fast bara vad jag använder. men ändå!!

Du är inte störd, bara väldigt sjuk och det är skillnad. Jag önskar du kunde skippa den där springturen för du behöver den inte. Speciellt inte om du ska iväg på annat äventyr också. Va rädd om dig.

sv: Ja svärmor är duktig hon. Jag bad om ett par naturvita virkad shorts, på posten kom tre par i olika färger - sen orkade hon inte göra fler sa hon haha. Önskar att jag också var begåvad och kunde sådant där, på sin höjd att jag kan virka en halsduk;)

kramar

Säger som Patricia, du är inte störd, bara sjuk. En psykisk sjukdom är bland det svåraste man kan ha. Ta hand om dig fina du!
Sv: Jo, jag får försöka hitta någon slags balans.
Kram! <3