Actiontorsdag
Gud vilken fin muminkalender! Vårdkoordinatorn på SCÄ är inte heller min favorit.
En person som jobbar som överläkare inom psykiatrin måste ju ha någon form av förståelse och inte dömer för de får se att vem som helst kan drabbas av psykisk ohälsa. Förstår dock att det känns jobbigt. I mitt tidigare jobb hade jag lite kontakt med en person som jobbade inom psykiatrin och sedan när jag slutat det jobbet så såg jag henne på avdelningen och det var pinsamt för det var uppenbart att jag var där i privat syfte. Men man får hoppas att andra inte dömer en för hårt.
Vad fint av dig att hjälpa den där matematikprofessorn, verkligen dagens goda gärning! :D
Jobbigt det där med telefonsamtal med professionella :-/ Tycker inte heller om det och drar mig för att svara på okända nummer eller behöva ringa upp professionella. Hoppas att du kan samla tillräckligt med mod och bara få det överstökat. Kan kännas väldigt skönt efteråt och dessutom är ju samtalen viktiga för dig.
Hoppas att det gick bra att ta blodprov idag.
Att du inte längre känner någon oro är väl en del av sjukdomsbilden. Man tappar självinsikt och slutar bry sig. Hoppas att du får hjälp snart så det vänder <3
Usch vad jobbigt med överläkaren. Men du har ju egentligen inget att skämmas för och behöver inte typ undvika henne, för sjukdomar drabbar ju vem som helst. Men jag förstår att det känns jobbigt.
Du har nog rätt i att äs-vård vill ha bra statistik. Jag har inte jättestor egen erfarenhet, eftersom jag efter många om och men tog mig mod att ringa dit. Sedan fegade jag ur och ringde återbud, så jag har inte riktigt kommit i kontakt med dem...
Det borde verkligen vara mer motivationsarbete också i vården! Det är ju en väldigt stor del av sjukdomen, den där ambivalensen och osäkerheten, och så enkelt är det ju inte att på egen hand sätta sig över det och bestämma sig för att man vill, orkar och kan bli frisk liksom. Ganska idiotiskt när patienterna måste typ "bevisa" redan innan att de är tillräckligt motiverade... Alla som inte är det då?
Jaa, min andra blogg heter "springfortsomfan.blogg.se" haha.
Sv: Ja, precis. Det är jag lite rädd för.. har väldigt lätt att träna för mycket. Vill verkligen inte fasta i äs igen. Ja, det är jätte konstigt. :o usch, jag vill aldrig mer bli inlagd på psyk. Vi får kämpa och inte hamna där. Men måste man så är det bättre att läggas in än att skada sig hemma och må dåligt.
Precis det jag menar, "låt mig va"- känslan är både lättande men också tröttsam. Man orkar inte riktigt med den här vardagen. Den som inte riktigt fungerar.
En hel del att önska. Förbannade psykvård.
Aaahhh vad skrämmande.Usch och fy. Skulle vara livrädd för nästa släktmiddag. Det blir verkligen en krock när ni ses nästa gång..
kramar
Psykiatrins slutenvård lämnar en del övrigt att önska för att uttrycka det milt. Jag får väl se hur lång tid det tar innan jag är tillbaka.
Nej, det är inte mycket att vara avundsjuk på, min situation. Men inte din heller. Att vara fast i vårdkarusellen är hemskt. Jag blir så sjukt less på hur dåligt det fungerar :/ Kan inte tänka mig hur less du måste vara...
Den där vårdkordionatorn har jag inte heller bra erfarenhet av. Fast i efterhand tänker jag att hon kanske hade rätt men var väldigt dålig på att uttrycka sig (aka hysterisk) eh ;P Lycka till och hoppas att du kan njuta lite av julen, kram!
Nej usch, hoppas verkligen att det inte blir några släktmiddagar för dig med henne, men risken är kanske inte så stor trots allt:)
Blir ledsen över att du mår som du gör Hanna. Hoppas du kan få en okej jul trots allt♥
Hur går det för dig?
