Förtydligande
Alltså jag menade liksom inte att förminska dig på något sätt. Förlåt. Det var nog mest att jag, som har bulimi, hetsäter så groteskt stora mängder att jag är lite känslig för vad människor definierar som hets. Men det ligger ju hos mig, och är nog inget jag borde skrivit alls. Att straffa sig med mat är hemskt :( Så effektiv självbestraffning och så fruktansvärt jobbigt.
Jag tänker inte säga emot dig eller något, jag tror du har rätt bra koll på dig själv, men jag kan inte rå för att jag oroar mig. Vill dig väl.
jag vet precis den där känslan efter att man hetsätit och maten står en upp i halsen. spymätt. och man tänker, aldrig mer!!! så kompenserar man det man hetsat och sen dröjer det inte länge förrän man hamnar där igen. kroppen går på sparlåga och skriker efter energi. det enda sättet att bli av med hetsätning är ju att ge kroppen tillräckligt med mat. vet att det är tufft och det tar tid, men det GÅR!!! nu kan jag inte förstå hur jag kunde vräka i mig vissa saker..
sv: ja, gott och enkelt, kan det bli bättre liksom? hur kommer det sig att just scones och pannkakor är svårt?
Det var inte alls meningen att förminska din känsla och det är klart - räknar man kalorier så kan det ju kännas mycket. Men jag tänkte nog mer att det är många som kan äta sådär en dag, som inte har en ätstörning - att det inte per automatik är sjukt att äta så. Fast det är ju inte precis friskt att känna som du gör.
Haha, ja tävlingen gick rätt bra. Hon var nöjd, fast det tog henne 22 min att åka 600 meter :-D. Men hon har ju inte fyllt fyra ens så det är bara roligt så länge hon inte är medveten om att man åker på tid och så. Storebror, snart sju år, har så höga krav på sig själv och det är så synd om honom. Han får hoppa över tävlingar ett tag, det är ju meningen att det bara ska vara kul när man är liten.
Hej där. Nu kommer ett jättesent svar. Kämpar här pp avdelningen så blir att svara på typ kommentarer om dagen. De sista två dagarna, så inte kommit så långt. :/
Är tungt att läsa om dina dagar, lider meddig, jag vet hur du kämpar. Att det är svårt att acceptera sig själv när man har de brister du har, som ju beror på en sjukdom - inte dig.
Kram
sv: Ja, det är det...
Du är ingen avart. Du är så värdefull!
Jag har med straffätit :O eller nämnde jag kanske det redan.
Faktiskt. den här livsstilen. Äta rätt, träna rätt. Det är bara stressande och dessutom är det inte dessa sakerna man lever för. Vad är det för liv att äta rätt och träna rätt? Likadant tvärtom. Saken är att om man siktar in på att göra rätt gör man bara fel. Kan vi inte bara kasta bort den här livsstilen? det är väl inte ens en livsstil. Är inte livet mer än kläder och kroppen mer än maten?
Ja, man tränar för att bli snygg och på få sig snygga kläder, men livet är verkligen mer än detta.
Kramar
Jag tycker man aldrig ska ge upp! <3
Själv kan jag lätt intala mig själv att jag ätit "för mycket" trots att det inte är fallet. I ditt fall handlar det ju mer om hets & jag förstår hur extremt jobbigt det måste vara. Speciellt då alla säger att du äter för lite.
SV: Känns dock inte som att de kommer acceptera mig, men håller tummarna...
Massa styrkekramar! <3
Hur går det för dig Hanna?
kram
Undrar precis som Sessie, hur är det med dig? Jag tänker på dig!
