Nej, jag är inte fin.

Jag hatar min kropp. Jag hatar den. Jag vill inte höra att den är fin för jag struntar i vad andra tycker. Jag hatar min kropp. Jag vill inte höra att jag ska vara nöjd och acceptera för jag hatar min kropp. Jag vantrivs så det gör ont. Det här är inte jag. Jag väger tio kilo mer än i höstas. Tio mjölkpaket till hänger på min kropp. Tio kilo fett. Mer, för jag har tappat muskelmassa. Jag kan inte ha mina kläder. Jag kan inte röra mig som jag vill. Jag tänker inte acceptera. Jag vill inte acceptera. Det är inte bra att gå upp så mycket i vikt. Nej jag var inte underviktig och vek i höstas. Ja, jag äter. Även om ingen verkar tror att jag är kapabel att göra det. Ingen tror att jag kan äta för mycket. Vilket jag kan. Vad jag vill kunna är äta mindre. för det kan jag inte. Jag har ingen som helst disciplin. Jag vet att svält lätt leder till överätning på grund av hunger. Men jag behöver inte vara i svält, långt därifrån, för att överäta. Jag är bara svag. Jag är bara äcklig.
 
Jag är arg för att andra vill att jag ska tycka om det här. Jag vill inte göra det. Jag blir ledsen när någon vill att jag ska acceptera den här kroppen. Jag kommer inte göra det. Jag tror inte på trivselvikter, jag tror inte på att jag måste ha ett bmi nära övervikt. Jag tror inte på det och jag tänker inte nöja mig med det. Aldrig.
 
Den här veckan har jag kämpat och jag har ätit relativt sett bra. Och, gått upp. Lagt på mig ännu mer fläsk. Jag har för första gången på en månad faktiskt rört lite på mig. Och gått upp. Jag vill inte mer. Jag är så less på livet och mat. Och mig.
 
Ja, jag är arg, jag är sådär rosenrasande gråtfärdigt förbannad.

Kommentarer
Postat av: MissManic

Fy fan, återigen slog du huvudet på spiken!! Jag hatar hur jag ser ut, jag är dock på väg ner i vikt, men jag behöver förlora ytterligare 20 kg innan jag är nöjd!
Att kroppar ska vara så komplexa.. Min man säger hela tiden att han älskar min kropp, midja och ben . Men jag känner mig bara obekväm när han säger det för jag vet att han har fel. Fel, fel, fel...
Kommer det att komma en dag då man själv är nöjd?

2014-03-30 @ 13:14:39
URL: http://missmanic.se
Postat av: Silverglitter

" Men jag behöver inte vara i svält, långt därifrån, för att överäta. Jag är bara svag. Jag är bara äcklig." Känner igen det så jävla väl. Mitt hetsätande är fan så illa även när jag har energi i kroppen. Och jag HATAR min oförmåga att hantera det.

Jag gick upp tio kilo på en månad förra året, tio som fortfarande är kvar och tio som jag a v s k y r. De vägrar lämna mig, tycks det som. Jag blir så uppgivet förbannad, men det hjälper ju inte det minsta. Åh. Fan. Förlåt för lite urspårad kommentar, men jag kan verkligen relatera.

Jag tänker på dig.

2014-03-30 @ 13:48:57
URL: http://silverglittrande.blogspot.se
Postat av: Helene

Det kan vara lätt att äta för mycket om man är trött. Eller så är det för mig. Stunder jag är uttråkad, men samtidigt för trött för att göra något som tar energi, då väljer jag istället att göra något lugnt och rofyllt - som att äta. Ibland stör jag mig på det beteendet, och ibland inte. Att ta en promenad kan också hjälpa i de stunderna, för att väcka mig själv. Men oftast när jag är så trött så orkar jag inte tvinga mig själv.

2014-03-30 @ 17:43:18
URL: http://helenesoderberg.blogg.se
Postat av: Elin

Och det är okej att känna så. Jag håller med dig. När pojkvännen säger, efter att jag sagt ja, jag vill inte att han rör min kropp för just nu mår jag dåligt över den, att jag är visst fin, och tycker det räcker för att han ska få röra vid mig. Jag skiter i vissa fall i vad andra tycker, min kroppsstorlek är en sån sak. jag känner mig inte mindre äcklig för att någon annan inte tycker det. Problemet är ju MITT huvud, vad JAG känner och hur MINA tankar går. Så jag tycker verkligen inte du ska tvinga dig till att acceptera (sen tycker jag därmed inte att du är tjock), om du faktiskt varken kan eller vill.

Det är lite så. man blir så less, livet som psykiskt sjuk är ju såååå förbannat underbart så sjääälvklart vill man vara kvar där, även om man har chansen att ta sig därifrån...

Så känns det ofta, det kan jag hålla med om, men du har ännu inte provat allt. Det finns chanser kvar för dig också.
kramar

2014-03-30 @ 17:46:19
URL: http://www.uturanorexin.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0