uppfortsomfan

I desperat behov av något.

 

Men dum nog att vara envis och vägra när det inte känns bra.

 

Förresten orkar jag inte ens känna desperationen. Det är för lite livslust i mig.

 

Destruktiviteten tar över på fler plan och alla sätt jag kan missbehandla min kropp på verkar som bra saker. Fast jag vet att det inte är så. Jag vill bara mig själv så otroligt illa.