uppfortsomfan -

Sådana tankar man kan få

Den där reaktionen som kommer när det har varit sämre är lite spännande ibland. Livet gick åt helvete igårkväll och jag hamnade på akuten. Den snälla sköterskan tog ett hb eftersom jag ofta hamnar lågt.

"Det var inte så farligt, 107."

Nej alltså, i jämförelse med den gången hon var med och det var under 90 så är det ju inte så illa men det är anemi. Men eftersom det varit värre så är det inget man behöver bry sig om. Vilket jag förvisso troligen inte hade gjort i alla fall eftersom jag inte kan äta järntabletter på grund av magen. Men i alla fall. Det är ganska typiskt vården. Behandling skjuts upp tills det är så illa att det inte längre finns ett alternativ. Typ när man är så benranglig att man knappt kan andas och stå. Eller svimmar för att yrseln på grund av blodbristen är så akut. Eller har så ont i huvudet/ryggen/magen att man skriker.

I längden skulle det ju både bli billigare och effektivare att behandla patienter i tid. Det kräver mindre tid och resurser och förminskar lidandet.

2014-05-09 @ 21:53:31 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Silverglitter

Ja du, mycket skulle vara annorlunda inom vården om de inte alltid väntade till sista sekund med precis allting.

Är blutsaft snällare mot magen kanske?

2014-05-09 @ 23:09:48
URL: http://silverglittrande.blogspot.se

Postat av: Diana Doss

ja, riktigt gott blev det!! :D

jaha, då är jag med. visste att det var nåt med el, men inte mkt mer än så.

2014-05-09 @ 23:33:17
URL: http://attborjalevaigen.blogg.se/

Postat av: Helene

Håller med om det. Verkar vara omöjligt att få någon hjälp om man inte är tillräckligt nära döden. Bara en så enkel grej som att få komma till en psykolog och prata tar sååå himla lång tid!

Jag tycker det borde läggas mycket mer pengar till vården, så t.ex. fler psykologer och kuratorer kunde anställas.

2014-05-10 @ 13:50:48
URL: http://helenesoderberg.blogg.se

Postat av: Maja

Blir väldigt arg på vården då jag hör det här. En anledning till att jag inte sökt mig tillbaka till BUP är för att de släpper allt så lätt. När jag var på akuten fick jag vara där 2 veckor sedan fick jag gå tillbaka till öppenvård, INTE ENS DAGVÅRD EMELLAN. Nu i efterhand hade jag behövt mer stöd, men nej - jag hade ju lärt mig att äta igen.
Sv: Ska verkligen försöka ta reda på hur jag känner. Jag vill nämligen tycka om honom men känner i nuläget ingenting, varken bu eller bä. Tror att det beror på att jag knappt har hormoner kvar..
Kram! <3

2014-05-10 @ 17:08:01
URL: http://nolicedere.blogg.se

Postat av: Anonym

Att de inte ser ett hb på 107 som särskilt akut är att det för det första är strax under normalt (~ 117+), dels att det beror på akut blodförlust och därför inte säger något om järndepåer osv. samt att det inte är särskilt motiverat att ge exempelvis blod (tror gränsen där ligger på 80 och under om man inte har andra sjukdomar som påverkas negativ av blodbrist) till någon som ändå tömmer sig gång på gång. Det är först när det blir riktigt akut (hb dels under gränsen och därunder och/eller cirkulatorisk påverkan osv.) och järninfusioner (dropp) är kostsamt och ges vanligtvis inte utan komplett blodbild som visar att järndepåerna är tömda och att man därigenom inte har förutsättningar att öka blodvärdet utan tillförsel av järn osv.
Jag vet att det kan kännas diskriminerande att inte tas på allvar på det sättet men som sagt, blod ger man inte i första taget och ett hb på 107 (även om det ofta är falskt förhöjt eftersom blodvolymen är mindre strax efter skadan) är fullt möjligt att återhämta sig från genom kost och/eller järntillskott typ blutsaft. Kroppen vänjer sig dessutom vid lägre värden och hos kvinnor är mild till måttlig anemi snarare regel än undantag, av förklarliga skäl. Blir det akut eller om man inte svarar på behandling av perorala järntillskott är det självklart att åtgärder vidtas, om inte frivilligt kan det även bli aktuellt med tvångsåtgärder eftersom man anses vara fara för sitt liv. Men återigen, det krävs mer än ett snabb-hb för att utreda detta. Skulle det då visa sig att du inte har några reserver och att värdena skulle fortsätta sjunka/inte återhämta sig är det högst troligt att du blir erbjuden infusioner/ injektioner med järn. Jag tycker att du ska be om remiss för provtagning med fullständig blodbild, järn osv. för att kontrollera detta, DET kostar inte så mycket.
Ta hand om dig.

Svar: Jag var väl inte tydlig nog i det jag skrev. Jag är fullt medveten om att 107 inte är ett alarmerande lågt värde som kräver akuta åtgärder. Jag har en relativt långtgående historia med anemi av olika grad och sköterskan som tog provet är väl med på det då vi har träffats mer eller mindre regelbundet under dom senaste sju åren. Jag hade heller inga förväntningar på att något skulle göras på plats. Absolut inte, jag vet om att det finns både risker och kostnader som absolut inte är värda att ta med det värdet. Vad jag tycker borde göras i en sådan situation är att uppmana patienten att ta kontakt med sin vårdcentral, kanske att hjälpa till genom att skriva en remiss. Att på något vis hjälpa patienten att ta tag i problemet nu istället för att låta det fortlöpa tills det verkligen är en situation när det krävs kostsamma insatser. Det är det jag ville frå fram, att förebyggande vård eller vård i tidiga stadier skulle kunna spara så mycket både för vården och patienten.
Det handlar inte heller i mitt fall om en akut blodförlust. Mitt självskadebeteende är relativt sett kontrollerat och jag blöder sällan särskilt mycket alls. Jag tror jag förlorar mer blod när jag har mens. Vilket jag har en rätt riklig och det är bidragande till att mina nivåer alltid långsamt faller. Att man vänjer sig och att kroppen kan hantera och fungera på lägre värden är jag också väldigt medveten om. När jag låg som lägst hade jag egentligen inga uttalade symptom utom yrsel när jag reste mig hastigt. Eftersom det varit långsamtgående. Varför det skulle vara mer okej att vara anemisk för att många andra kvinnor är det har jag svårt att se. Det är väl ett problem oavsett?

När jag tidigare uppmätt låga nivåer har det alltid också varit dåliga järnnivåer och taskiga depåer och jag har vid ett tillfälle genomgått behandling så jag vet att det kostar pengar och att det inte ges hur som helst. Angående falska värden så är troligen det mest falsifierande i mina testvärden det faktum att jag konstant har en lätt vätskebrist eftersom jag av olika anledningar dricker på tok för lite.

Så, för att vara tydlig. Jag har koll. Jag är inte dum. Det jag ville förmedla var att jag tycker det är sorgligt att en anemi, om än relativt snäll sådan, inte tas på allvar. Med tas på allvar menar jag i det här fallet att ta till det som kan anses lämpligt, kostråd, hänvisning till husläkare eller liknande. Jag menade inte på något vis att jag förväntade mig en påse blod på plats.

uppfortsomfan.blogg.se

2014-05-11 @ 01:04:00

Postat av: Diana Doss

ja, själv vet jag att jag är usel på den nattliga vilan..... det tycks vara en omöjlighet att komma i säng före midnatt. men jag jobbar på det, för det måste gå! andra verkar ju klara det så..

2014-05-11 @ 17:37:07
URL: http://attborjalevaigen.blogg.se/

Trackback