uppfortsomfan

Just nu vill jag skriva, jag har så otroligt mycket som ligger och skaver men jag kan inte formulera mig. Kan inte greppa och få tag i det där som gör så otroligt ont. Ser inte riktigt vad det är. Jag vet inte hur många gånger jag öppnat ett tomt blogginlägg och stirrat på den vita fyrkanten och sen stängt ner det utan att ha skrivit ett enda ord. Eller skrivit tre fyra meningar som raderas fort. Jag vet fakstiskt inte vad jag ska säga längre. Allt är på något vis sagt. Allt jag har är mina allt mer urholkade meningar som ändå inte leder någonvart. Så jag tystnar, både skriftligen och muntligt. Jag är ordtom, jag hittar inte kontakten mellan vad jag känner och orden jag kan skriva. Jag kan inte formulera vad som finns i mig. Kanske för att jag inte vill vara i kontakt med det, det gör för ont.

 

1. Hur gammal är du om fem år? 33. I huvudet är jag nog snarare en blandning av 16 och 66.

2. Vem tillbringade du minst två timmar med i dag? Ja det blir väl Jonathan då men dom timmarna var sovande. Annars illrarna.

3. Hur lång är du? 169 cm.

4. Vilken är den senaste filmen du sett? Harry Potter and the Philosophers Stone

5. Vem ringde du senast? Jonathan.

6. Vem ringde dig senast? Samma där.

7. Hur löd det senaste sms:et du fick? Pass.

8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Sms. Gillar inte att ringa alls.

9. Är dina föräldrar gifta eller skilda? Gifta.

10. När såg du senast din mamma? Det var några veckor sedan nu.

11. Vilken ögonfärg har du? Blågrå. I vissa ljus väldigt blå.

12. När vaknade du i dag? Någon gång strax efter sex, någon som sover bredvid mig sov väldigt djupt och stängde aldrig av det där larmet så jag vaknade till slut. Men jaggick upp åtta.

13. Vilken är din favoritjulsång? Stilla natt.

14. Vilken är din favoritplats? Oftast i naturen men i vanlig ordning beror det ju lite på.

15. Vilken plats föredrar du minst? Ehe... Slutenvården inom psykiatrin.

16. Var tror du att du befinner dig om tio år? Inte en blekaste. Det är långt bort för mig.

17. Vad skrämde dig om natten som barn? Inget vad jag kan minnas.

18. Vad fick dig verkligen att skratta senast? Jonathan, det brukar vara han. Bra humor på honom=)

19. Hur stor är din säng? 180 cm bred.

20. Har du stationär eller bärbar dator? Både och. Ingen av dom är ens nära ny, stationära är ett hemmabygge och den bärbara är från 02 eller 03.

21. Sover du med eller utan kläder på dig? Beror på hur kallt det är men jag trivs bäst utan.

22. Hur många kuddar har du i sängen? Två men en är bara för filmtittande och sånt.

23. Hur många landskap har du bott i? Två, uppväxt på södermanlandssidan av stan men bor nu på upplandssidan.

24. Vilka städer har du bott i? Stockholm.

25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? I princip avskyr jag att ha fötterna instängda, skor åker av så fort jag har möjlighet men sen är jag också en fryslort så när kylan kommer smygande vill jag ändå gärna ha strumpor. Och sockor, och tofflor.

26. Är du social? Nej.

27. Vilken är din favoritglass? Chokladsorbet och Jonathans lakritsglass.

28. Vilken är din favoritefterrätt? Skulle jag få välja en enda efterätt för resten av livet skulle det vara fruktsallad men om jag får variera så är nog något med choklad alltid ett säkert kort. Så länge man undviker vit choklad.

29. Tycker du om kinamat? Haha alltså, kina är ett gigantiskt land och kinamat är ett begrepp som bör innefatta så mycket olika sorters mat att det praktiskt taget är omöjligt att svara på frågan. Det äts bland annat maneter på en del håll i landet. Om det menas den svenska kinamaten så duger den väl men det är inte det väljer i första hand.

30. Tycker du om kaffe? Numera ja.

31. Vad dricker du till frukost? Te, helst i enorma mängder och med mjölk.

32. Sover du på någon särskild sida? Hemma har jag den högra sidan av sängen och sover oftast på mage/vänster sida av kroppen.

33. Kan du spela poker? Jag spelar gärna chicago men sån där om pengar är jag nog inte helt insatt i.

34. Tycker du om att mysa/kela? Om jag är på rätt humör annars är det en rätt obehaglig grej när jag mest känner mig rastlös och fasthållen. Trevlig partner va?

35. Är du en beroendemänniska? Well... jag har ingen aning.

36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Nope.

37. Vill du ha barn? Nej, jag har inga sådana drömmari dagsläget och har inte haft heller. Eftersom man får en massa korkade kommentarer om man säger nej rakt av så låter jag framtiden vara öppen även om jag inte tror att jag kommer ändra mig.

38. Kan du några andra språk än svenska? Engelska. Är också en fena på att läsa recept och innehållsförteckningar på franska. Att ha samma lärare i franska och hemkunskap ger spännande kunskap.

39. Har du någonsin åkt ambulans? Ja.

40. Föredrar du havet eller en bassäng? Havet. Bassänger är kloriga och kliar över hela kroppen och det tar en vecka innan min stackars uttorkade hud återhämtat sig.

41. Vad spenderar du helst pengar på? Andra, mat och illrarna.

42. Äger du dyrbara smycken? Inte mer än för mig som person.

43. Vilket är ditt favoritprogram på tv? Jag har nog inget just nu.

44. Kan du rulla med tungan? Ja.

45. Vem är den roligaste människan du känner? Jag;) Och min kära make.

46. Sover du med gosedjur? Jajjamen.

47. Vad har du för ringsignal? Ehm... något samsung har på fånen.

48. Har du kvar klädesplagg från då du var liten? Nej men jag vet inte om mina föräldrar har.

49. Vad har du närmast dig just nu som är rött? En mössa på huvudet och en fleecetröja på mig.

50. Flirtar du mycket? Njae. Jag är lite sån som person men nah, jag är gift och nöjd.

51. Kan du byta olja på bilen? Nej, men kolla oljenivån och fylla på kan jag. jag har ju inte körkort.

52. Har du fått fortkörningsböter någon gång? Nej.

53. Vilken var den senaste boken du läste? Harry Potter and the goblet of fire.

54. Läser du dagstidningen? På nätet dagligen och när jag springer på någon som hemma hso mina föräldrar brukar jag bläddra igenom.

55. Prenumererar du på någon veckotidning? Nej men jag får turist från stf, bergsport från klätterförbundet och wwfs magasin.

56. Dansar du i bilen? Näe inte ofta inte.

57. Vilken radiostation lyssnade du till senast? P4.

58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Löste lite korsord tidigare.

59. När var du i kyrkan senast? Jag tror nog det var på mormors begravning för ett år sedan. Sen har jag besökt någon eller några kyrkor som turistattraktioner också.

60. Vem var din favoritlärare på högstadiet? Ronnie, Anders och Helena.

61. Hur länge har du campat som längst i ett tält? Tolv nätter. I somras under sarekvandringen. Hade lätt kunnat köra hela sommaren.

62. Vem var det som senast gjorde något extra speciellt för dig? Jag gissar på Jonathan, det brukar vara han.

63. Vad lyssnar du på just nu? Inget mer än vardagsljuden.

64. Har du varit med i tidningen? Jo, heluppslag i aftonbladet med bild och hela faderullan. Det var någon artikel om stress i skolan och jag var frivillig att tillsammans med några andra synas.

65. Vad är det konstigaste du ätit? Jag tror inte jag ätit något direkt spännande.

66. Vem såg dig naken senast? Spännande fråga när man är gift...

67. Vad är det för färg på din tandborste? Vit och blå.

68. Hur imponerar man på dig? Man är smart. Låter lite ytligt och är det kanske men det brukar få mig på fall. Sen får man gärna vara vettig och vänlig.

69. Vem ringer du när du är arg/ledsen? Jag ringer ingen. I en del särskilda fall hör jag av mig till Jonathan men då ska det vara något speciellt.

70. Har du någon piercing? Näe, vanliga hål i öronen bara.

71. Din största vinst? Jonathan.

72. Civilstånd? Gift.

73. Vilka hemsidor besöker du dagligen? Aftonbladet, Dn, Facebook.

74. Är du fåfäng? Haha, haha och en gång till, haha. Nej.

75. Ångrar du någonting du gjort? Jag brukar inte tänka på det direkt. Det finns mycket jag skulle kunna ångra djupt men jag tror inte det gör mig gott.

76. Hur gammal är din pappa? Lagom.

77. Vilket är ditt drömjobb? Inte en blekaste.

78. Finns det något du verkligen skulle vilja göra men inte haft tillfälle, tid eller råd till? Troligen.

79. Vad har du haft för husdjur? Sammanlagt åtta illrar varav fyra är vid liv idag. Hund en kortare sväng.

80. Berätta tre saker som dina läsare antagligen inte vet om dig? Jag lyssnade i princip inte på musik innan jag började gymnasiet. Jag får ofta impulser att härma andra människors smårörelser och ljud. Jag tycker lysrörslampor är väldigt obehagliga.

81. Svär du ofta? Det händer en del.

82. Sverige när det är som bäst? Jag gillar variationerna. Snö och skidåkning, vårblommor, sommarbad och höstlöv.

83. Kan du åka slalom? Jag kommer ner, jag slår inte så värst men om det är något vidare snyggt vet jag inte.

84. Vad har du ätit i dag? Pass.

85. Vad har du för utbildning? Naturvetenskaplig gymnasielinje. Handbollstränare steg 1.

86. Vilken kroppsdel är du mest nöjd med? Jag har inget emot varken händer eller fötter, ellerför den delen dragen i ansiktet.

87. Vilken kroppsdel är du minst nöjd med? En hel del.

88. Vilken är din bästa egenskap? Jag är rolig, jag är smart, jag är bra på att tänka annorlunda och jag är bra på att lyssna.

89. Vilken är din sämsta egenskap? Negativ.

90. Nämn två historiska personer som intresserar dig? Faktiskt brutalt ointresserad av historia sådär överlag men kanske Darwin och Linné?

91. Saknar du något? Tråkigt nog livslust.

92. Är det viktigt att fira födelsedagar? Det är upp till var och en att känna efter om det är viktigt. Jag gillar att ge bort presenter och uppvakta andra och jag gillar att få presenter också, faktiskt. Så för egen del tycker jag det är rätt trevligt både med egen och andras födelsedag men jag vägrar storfiranden och jag accepterar dom som inte vill bli firade.

93. Vad gör dig ledsen? Orättvisa.

94. Vad gör dig glad? Illrarna.

95. Har du varit gift eller förlovad? Jag har varit förlovad och är gift.

96. Vad ska du göra i helgen? Ha ångest för att jag ska besöka morfar vilket jag inte riktigt orkar, titta på några av världens bästa klättrare och städa.

97. Vad är det knasigaste du gjort? Jag knasig? Njae. Alltså jag har inga minnen av något som är sådär jätteknasigt men så tror jag att jag har en annan måttstock än en hel del andra. Under gymnasietspelade vi in en hel del film bland annat en där Jonathan utklädd till en gigantisk hittepåfågel sprang in på en biograf och snodde popcorn av en gammal dam (hans mormor fick äran att spela den rollen) för att sedan bli nedslagen av nämnda dam med handväskan. Detta spelade vi in på drottninggatan en fredag när stockholms filmfestival pågick. Vi fick en och annan road blick.

98. Vad har du för laster? Typ.. choklad, te och ostmackor.

99. Vem är din förebild? Ingen. Jag har aldrig haft förebilder eller idoler på det sättet andra verkar ha haft.

100. Vad ska du göra när du svarat klart på alla frågor? Ehe.. måla illerurnor.

 

En sån där dag när jag vaknar med ångest. Tömmer lådor med ångest, kokar te med ångest, häller mjölk i teet med ångest, preppar aktiveringsleksak till illrar med ångest. En sådan dag när jag dricker te och har nästan svårt att svälja för det sitter en ångestklump i halsen och i bröstet och överallt.

 

Jag gör allt jag kan för att lindra och stå ut. Jag väljer te med omsorg och tvingar mig att göra det medvetet och fokuserat för att försöka tränga ut ångesten. Jag sätter på musik som jag vet lugnar mig (otroligt duktiga violinisten Joshua Bell). Ser till att sno lite extragos från Alinda innan jag bråkar med henne om ögondropparna hon står på för tillfället. Jag pratar med vänner på facebook medan jag dricker det lagom varma teet och försöker planera julklappsinköp.

 

Jag vet inte riktigt om det hjälper. Jag vet inte om det hade varit värre om jag inte gjort det men bättre blir det inte. Ångesten ligger lika tät och tjockfuktig i mig som novemberdimman utanför fönstret. Jag gör allting rätt, jag andas lugnt, jag flyr inte, jag accepterar att den är där. Jag försöker göra annat ändå, jag vet att inget kommer hända, jag kommer inte dö, inte bli galen. Likförbannat är den där och smyger in sina kalla långa tentakler i allt jag gör, känner och tänker. Goda råd om promenader, tv-tittande och fyrkantsandning är inte till hjälp. Jag och min ångest har varit med varandra så länge att den helt enkelt ignorerar distraktioner. Lika väl som jag vet att det inte är farligt med ångest verkar ångesten veta att varmt te inte påverkar dess existens.

 

Hej onsdag, kan du göra mig en tjänst? Ta slut fort.

 

Nej, torsdagen fortsatte inte bättre. Tvärtom. I vanlig jävla ordning slutade det i det där rummet med dom fula väggarna där jag ligger och stirrar på den gula hinken för skärande/stickande/smittförande avfall och försöker låta bli att känna något alls.

 

Sedan var det fredag och läkarsamtal och jag hade inte energi nog att klämma ur mig hur uselt mitt blodtryck råkade vara dagen innan. Han tog inga kontroller så min hjärna som redan har svårt att lita på vad jag känner tog det som att han såg mig som fysiskt frisk. Och då kan jag inte med att gnälla om det mer så jag var tyst. Jag ger mig, jag mår bra. Det måste vara så.

 

Men jag orkar inte livet?

Gårdagens samtal på psyk inleddes med mina skrivna ord. Dom fungerar i regel väldigt många gånger bättre än att prata. Första raderna var ungefär så här:

 

Jag vet inte hur väl bekant du är med den typen av morgnar när man vaknar och önskar ett skott i pannan. Och ett i nacken. för säkerhets skull. Idag är en sådan morgon, idag är en sådan dag. Igen.

 

Den här dagen börjar precis likadant. Den här satans torsdagen börjar med avgrundsångest från första medvetna andetaget. Jag är inte alls sugen på resten av den. Den här torsdagen börjar alldeles för tidigt för jag har tid hos psykologen nio. Mitt vanliga försvar mot livet, att sova bort så mycket som möjligt, blir mycket svårare när jag tvingas upp och börja dagen som en mer normal människa. Den blir så lång då. Så många timmar att stå ut.

 

Dom här två listorna som blev en hos mig i förra inlägget har jag sett på några olika ställen, särskilt den första. Jag har läst ett antal olika personers svar på den och det väckte en fundering. Satan vad ytliga vi är? Eller är det en felaktig tankebane?

 

Jag tänker på frågan "Om du var tvungen att välja: Aldrig mer få äta kolhydrater eller bara bära kläder från Desigual resten av livet?"

 

Ingen utom jag (av dom jag sett) har valt kläderna. Samtliga har valt bort kolhydrater ur sin kost. För en utseendegrej. Visst är kläder en viktig del av att uttrycka sin personlighet och visa vem man är och det känner jag liksom andra men kom igen? Skippa choklad, kanelbullar, nudlar till woken, sushi med ris, pepparkakor, mackor, gröt, glass en varm dag... för att slippa ha på sig en viss typ av kläder. Är det verkligen ett val som folk gör? Det är ju knappast som att alternativet är kolhydrater eller gå runt i klukuxklanmundering resten av livet? Kanske är det bara att det är en standard "hälsogrej" att välja bort så mycket kolhydrater man bara kan som gör att folk tycker att det är det lätta valet?

 

För egen del kan jag bära både högklackat och dräkt eller hip-hopmundering resten av livet om det innebär att jag får fortsätta äta mitt hembakade bröd och knapra lösgodis om jag är sugen. Även fast det inte är kläder jag överhuvudtaget skulle överväga annars. Men det är ju jag.

 

 

Övriga reflektioner om livet är precis lika muntra som dom varit tidigare. Jag är less på att leva. Jag äter långt ifrån som jag ska och ingenting går åt rätt håll.

 

Colaflaskor, geisha och sen är det hårt om tredjeplatsen, chokladdoppade skumbananer, vaniljfudge, jornötsruta, malacofiskar, punschknappar, sodapops... detberor helt på vilket sug jag råkar ha den dagen.

 

Får jag välja så tror jag katt. Hos en trevlig människa som bor på landet så jag får gå ut och röra på mig som jag vill i naturen för att sedan kunna komma in ligga och se lat ut framför en brasa eller nära ett element.

 

Gotland, Oslo, Edingburgh, Nya Zeeland, Island... uppenbarligen gillar jag regn och gråväder=p

 

Det är en dubbelsäng som just nu har ett tomterött underlakan. Jag har två täcken, ett duntäcke och ett kedjetäcke. Duntäcket har ett randigt överdrag med svart vitt och lite färg ochkudden som är en och en rätt platt dunhistoria har matchande örngott. Kedjetäcket har något gammalt udda påslakan i hysteriskt fula pastellfärger. Jag har två kuddar men nummer två används enbart om jag kollar på film eller är tokförkyld. Eftersom jag oftast sover på mage eller närapå så måste det vara platt för att jag inte ska få ont i nacken. Allt är enbart i hundra procent bomull. Inget annat duger.

 

Stilla natt tror jag bestämt.

 

Jadu kläderna. Att aldrig mer få äta nybakat riktigt bröd eller riktiga kanelbullar kan vi ju sortera bort tokigt fort.

Jag älskar ord, det är helt omöjligt att välja. Antiklimax, eftertänksam, minutiös, dåndimp, afternoon tea, hideöst.... just keep'em coming.

Facebook, aftonbladet och dn.

 

Det är ytterligare en fråga jag inte kan svara på. Jag vet helt enkelt inte.

Mjölk, soja, batterier, senap och bregott.

Med mjölk.

Intelligent, explosiv och färgstark.

Det blir jag inte. Faktiskt.

I matlagning går det i perioder men senap är ofta populärt, jag älskar senap. Bakning tror jag bestämt choklad är bäst. Tätt följt av vaniljpulver och färska bär.

Hemma eller på landet.

Nej. Om den inte är så dold att jag inte själv har hittat den än=).

Hanna. Skoltrött, pratig, flamsig, duktig, deprimerad, ångestfylld, hoppig och skuttig.

Jonathan, även om han inte varit med från början så har han ändå varit med dom senaste tolv åren och det är en stund.

Ja och ja. Jag är stundtals extremt spontan och stundtals så planeringskrävande att inget blir av alls.

Vår. För det är lagom varmt, för saker växer och gror, för att jag fyller år och för att andra människor är gladare då.

 

 

 

 

Sammanfattning av läkarbesöket är väl att vi träffades i femtiofem minuter och han funderade högt över vart hans ansvarsgräns går. Att han är orolig. Att det tålamod jag förklarat att man behöver ha för att inte bli galen på mig och föratt jag ska kunna ta mig framåt, det har han. Men han sa också att för att kunna tillåta sig att ha det måste man veta att tiden helt enkelt inte ta rslut. Vilket han var oroad över. Att min kropp eller mitt psyke inte orkar. Han frågade vad jag tror skulle hända om jag blev tvångsinlagd. Svaret är att jag inte tror något bra händer. Jag fick slutligen gå hem med en remiss för blodprovstagning och en ny tid till honom nästa fredag. Det är inte så häftigt när man sitter där och nästan hör hur hans hjärna jobbar fram och tillbaka och överväger och funderar över huruvida han måste eller inte måste skriva det där vårdintyget. Men, han är bra. Jag hoppas han stannar länge.

 

För att muntra upp så tar vi en hederligt snodd lista. Fast den var tydligen för fredagssvar så jag har gjort om lite.

 

Platsar på vilken dagens outfitbild som helst just nu. Har ett par mörkblå tights jag sovit i, fotbollsstrumpor, ett par fluffiga tofflor, en träningst-shirt och ovanpå det en rätt stor tröja med klubbmärke från handbollen. Sista skriket från paris, minst.

 

Det är ju inte så uppmuntrande. Jag mår inte bra.

 

Jag vet inte. Fred på jorden kanske? Eller dom där fleecemjukisarna jag skickade i retur för att byta storlek som jag inte fått tillbaka än.

 

Jag har nys gått upp så en stor kopp te med mjölk. Visby världsarv från kränku. Goa grejer.

 

Planerna är inte häftigare än städning. Men vi får väl se om det händer något mer.

 

Tant P. Alltid.

 

Förutom mat så var det väl... ett par hörlurar tror jag.

 

Kommer inte ihåg exakt vad men det var något sådär halvinternt skämt som drogs här hemma som ingen annan hade uppfattat som kul troligen. Åh, det var en referens till monty python. Jehova, jehova...

 

(Märklig svenska i den formuleringen). Jag minns inte. Det har inte varit så mycket gråt senaste månaderna, lite enstaka tårar här och var. Senast i tisdags tror jag. När jagvar hos psykologen.

 

Ja är man gift så är det inte så spännande direkt. Min man=) Ja och lite mjukdjur.

 

Harry Potter and the goblet of fire. För oklar gång i ordningen. Och 9 out of 10 climbers makes the same misstakes.

 

Can't by me love och I rymden finns inga känslor.

 

Ingen aning. Men jävlar, jäklar och fan är nog i topp.

 

Det var kära maken det.

 

"ok"

"4 lådor, ok skick"

Handlar om en byrå jag kunde fått men tackade nej till.

Sen var det ett jag inte tänker dela med mig av. Så det så.

 

Lite oklart var den skulle tryckas in så vi passar nog.

 

Mango ligger ruskigt bra till men jag är en stor fruktälskare. Just nu är tex persimonerna och apelsinerna fantastiska. Men bananer, äpplen, hårda päron, satsumas, plommon... well. Jag älskar frukt.

 

Ingen. Eller.. haha Hulken och Marit Björgen. När jag varit vältränad, men det är inte så seriöst. Hulken är också för att jag har svårt att ta i lagom ibland. Det kan bli lite mycket kraft.

 

Mänskligheten. Min kropp.

 

Nej det skulle jag inte säga.

 

House i ja, House eller Sherlock Holmes i Elementary.

 

En kompis. Mycket spännande information.

 

Jag vet inte riktigt. Just nu klarar jag mig väldigt fint på svenska och engelska men om jag hade planer på att åka någonstans där annat är användbart hade det väl varit det språket.

 

 

 

Skummade igenom metro på väg till psykologen igår och fann denna annons:

 

08.16 vaknar jag med ett ryck och tittar på klockan. Som förmodligen precis som den skulle ringde 46 minuter tidigare. Vilket min trötta hjärna uppenbarligen totalt ignorerade. Förtvivlat blinkande och kämpande mot sömnen låg jag där och orienterade mig till verkligheten och varför jag skulle vara vaken. För att fastighetsskötaren skulle in och byta ett ventilationsfilter. Någon gång mellan åtta och elva sådär som det brukar vara. Turen i det hela var väl att det inte var före jag vaknade.

 

Sedan följde en trött och seg förmiddag som någonstans runt elva förvandlades till en något sämre. Besked från folksam om att dom inte ersätter något för mitt diskbråck eftersom dom inte anser att det var en skada. Det fanns enligt dom inget trauma som utlöste det utan jag måste haft förslitning sedan tidigare. Inte så att en ersättning gör att jag har mindre problem med ryggen men det blev ändå väldigt tungt att få veta det. Att jag hade fel om något igen.

 

Oron inför samtalet, den vanliga äckliga ångesten och så det beskedet fick det att tippa över och jag hamnade där jag inte ska med vassa föremål som ångestdämpare.

 

Iväg till läkare och samtalskontakt och tystnad från mitt håll under långa stunder och uppgivenhet från alla håll. Motivationsförsök och frågor om den fysiska hälsan. Följt av en snabbkoll av puls, blodtryck reflexer. Dom två sistnämnda var okej. Pulsen var inte farligt låg när jag satt men när han pratade mig efter att ha lyssnat var det med den där rösten dom använder när dom säger saker som inte är roliga. Den här gången var rösten för att upplysa mig om att min hjärta slog hyfsat ordentligt oregelbundet. Tillräckligt i orytm för att han skulle bli rätt orolig. Sådär så han tyckte att det enda rätta att göra var att skriva en remiss till medicinakuten och ovanpå det ge mig en sjukresa för med den där hjärtrytmen skulle jag inte gå runt en massa. Jag kan inte säga att jag tyckte det kändes som en väldigt kul ide efter söndagens upplevelse. Men jag skulle ju ändå dit med såret. Så ja. Jag gick med på det. Dessutom anade jag att jag hade hamnat där oavsett om läkaren fick bestämma och dom får ju som bekant det.

 

Akuten var mest en repris av förra besöket förutom att dom ansträngde sig med ett ekg eftersom remissen efterfrågade det. Bara det att det görs liggande och ja, liggande så jämnar mitt dansande, hoppande hjärta ut sig så det såg tillräckligt bra ut för att jag återigen skulle bli avfärdad som någon form av hypokondrisk psykpatient. Efter tre timmar fick jag lämna medicin med tårarna brännande innuti, långt in, och en ilska mot mig själv som gick med på att åka in och en övertygelse om att jag bara fånar mig. Inte så att det inte är skönt att kroppen verkar vara frisk. Det är ju fint. Men den känns inte okej. Vilket kanske inte är ett lika stort problem som det där med att jag känner mig överkörd, ignorerad, dumförklarad och ledsen. En snabb tur förbi ortopeden för att ihoplappning och sedan tunnelbana hem. När jag satt där kvart i åtta på kvällen och tog dagens första tuggor av ett äpple kände jag hur hjärtat slog i en rytm som matchar min förmåga att hålla takten på ett aerobicspass och tänkte på vad läkaren på akuten sa.

 

Det du känner av, det är nog bara för att du äter dåligt.

 

Som om det vore ny information. Som om jag inte redan förstått det. Som om det skulle lösa något. Som att det bara var att gå hem och sätta i sig en pizza och vips så var problemet borta. Jag förstår och jag vet, det är mitt fel, det är självförvållat. Jag vet och jag förstår att energibristen och dom tunga benen och armarna, mjölksyran av att duscha, jag förstår att den kommer från dåligt näringsintag. Jag är inte så dum. Faktiskt. Jag förstår också att rytmen i bröstet beror på näringsbrist. Men det gör inte problemet mindre verkligt. Det är där oavsett vad som orsakar det, det är bara ledsamt att det ska spela så stor roll för bemötandet.

 

Så nu sitter jag här. Och mår inte så bra. Dagens glädjeämne får väl vara den fina styrkan på ortopeden som inte glömt att vi som är psykiskt sjuka och destruktiva också är människor som behöver bemötas som alla andra.

Igår när jag träffade psykologen fick jag reda på att min läkare ska vara med på mitt samtal med den andra kontakten idag.

 

Efter gårdagens samtal är jag lite orolig inför det. Han sa att han var riktigt, riktigt, riktigt orolig. Han använde ordet tre gånger. Han lät arg när han sa att jag måste ta emot det som erbjuds för nu är jag så sjuk att det är farligt. Jag måste ändra mig om medicinering för jag behöver den. Vilket jag inte vill. Alls. Någonstans.

 

Han sa att han trodde att läkaren på akuten gjort en felbedömning när han sa att jag var frisk och pigg. Jag orkar inte ens tro det. Jag kan inte tro att jag har rätt. Varför skulle jag ha det.

 

Jag försöker förstå hur jag ska orka säga något vettigt idag. Två personer och jag i samma rum känns som minst en för mycket.

 

.... är vad som far runt i min hjärna just nu. Det och:

 

-Ditt tjocka jävla fanskap.

 

I två veckors tid har jag funderat på att ringa sjukvårdsrådgivningen bara för att få en hint om när jag bör söka hjälp för dom rent somatiska problemen. När jag ska välja huruvida jag vill försöka självdö eller inte. Jag har inte fixat att göra det eftersom jag vet hur vården ibland är lite för dålig på psykiska problem för att klara av att bemöta en med värdighet och inte beskylla personen ifråga för att denne satt sig själv i situationen och därmed bör skylla sig själv. Så tog jag tjuren och modet och allt man kan ta vid horn igår och ringde. Den fd ivasköterskan som svarade lät som hon höll på att trilla av stolen när jag beskrev hur jag mådde och övertygade rätt snabbt min kära make om att han skulle köra in mig till akuten.

 

Vilket jag var sådär halvsugen på. För så jävla illa är det ju inte. Men, jag följde med för jag är ju rätt seg och trött. In och puls och blodtryck tas direkt från gående så inte direkt en puls eller ett blodtryck som ger några vettiga värden. Dom tog två rör blod sedan fick jag vänta några timmar innan en av alla dom där satans at-läkarna (ja det finns säkert vettiga sådana också och alla är barn i början och hela konkarongen men jag är less på större delen av dom) kom och berättade att min kropp mår kanon, saltbalansen är finfin, sockret bra och njurarna fungerar. Sedan ville han ringa psykjouren. För jag mådde ju dåligt och eftersom jag var medicinskt frisk (Jonathan uppmätte puls på 39 när jag låg där och var ångestfylld och jag var yr liggandes) så var det ju inget dom kunde göra och jag ville ju ha något det var ju därför jag kom in. Jag förkalrade med all tydlighet att jag INTE var intresserad av psykiatrin men han envisades med att gå och ringa ändå så jag gick hem.

 

Övriga symptom jag beskrev när jag pratade med läkaren ansågs totalt ovidkommande och undersöktes inte och jag åkte hem, skamsen, gråtfärdig och förbannad. På mig själv. Som tar upp tid. Som är hypokondrisk. Jag åkte hem med vetskapen om att det jag äter nu är tillräckligt för att hålla min kropp stabil både viktmässigt och på övriga punkter. Att fem frukter och två kopparte om dagen är fullt tillräckligt näringsintag och att jag är dum i huvudet som kan tro något annat.

 

Nu vill jag helst bara få slippa finnas. Jag ska aldrig mer be om hjälp med sånt. Jag vet det nu.

Jag missköter min kropp ganska grovt för tillfället. För att vara alldeles ärlig (vilket jag dragit mig för att vara här eftersom jag inte vill påverka någon negativt) så har jag levt på frukt och grönsaker sedan jag blev inlagd. Det och lite mjölk i te eller kaffe. Och inte i mängder som är ens nära att täcka upp energibehovet för mig, eller ens hälften av vad jag borde. Snarare en bit ifrån. Jag har gått ner litegrann. Inte alls så som man hade kunnat tänka sig och jag är fortfarande på vad som anses vara rätt sida normalvikt och jag står och går. Men det är rätt tungt och ingen tar det på allvar riktigt. Jag har sedan första veckan faktiskt försökt säga att det inte är bra, att jag inte fixar det och att min kropp strejkar men bemöts endast av frågan om jag tror att lite näringsdrycker underlättar. Ingen tar den fysiska biten på allvar överhuvudtaget. Ingen orkar bry sig nog för att kolla puls, blodtryck och basala blodvärden. Jag börjar ge upp nu. Jag har otroligt svårt att be om hjälp och har alltid haft. Jag har också en bakgrund med ignorans av problematik från andra som gör att jag otroligt fort tror att dom har rätt, att det inte är något som är fel, att det inte är någon fara och att det jag känner är fel.

 

Men faktiskt så är inte en puls på 35 okej ens om man ligger ner.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Mer än att det är rätt så väldigt jobbigt att vara. Ungefär så.

 

Den totala överväldigande äckelkänslan och det avgrundsdjupa hatet och det stora varföret sköljer över mig i vågor. Inga snälla skvalpande lugnande vågor, ryckiga stormiga vågor som slår sönder och raserar. Drar ut i djupet och dränker. Fyller munnen, näsan och öronen med kallt, salt vatten och tömmer lungorna på luft.

 

Det här med hur mycket man kan äta utan att gå upp i vikt. Jag har en annan insikt att dela, hur lite man kan äta utan att gå ner i vikt.

 

Jag bakar bröd som luktar gott. Jag är inte sugen. Jag borde städa men jag orkar inte.

 

Idag råkar det vara måndag. Det råkar regna och vara grått. Det spelar ingen roll för mig. Det är bara en av alla dagar jag inte orkar uppleva. Inte orkar livet.