Din äckliga uppmärksahetssökande idiot...
Styrkekramar Hanna♥ Det där är inte tillräckligt, det vet du, trots att proverna visade att du mådde bra så gör kroppen inte det alls. Jävla skitvård!
Alltså seriöst? Varför tog de inte din riktiga vilopuls? Kan ju bli väldigt missvisande om man inte tar det på rätt sätt. Vad ställde de för frågor? Hur förklarade du att du sökte hjälp? Alltså berättade du om dina svårigheter med maten eller beskrev du bara din kroppsliga symtom?
Ätstörningsvården är så långt ifrån tillräcklig i detta land, så många som är drabbade men bara de allra sjukaste som får vård först. Alla skulle tjäna på om man jobbade mer förebyggande och i ett tidigt stadie. Bara för att man inte är gravt underviktig så tar kroppen sådant stryk. Det är lätt att ge upp och bara låta problemet vara eftersom det är jobbigt att ta tag i det. Jag har inte bestämt mig än för om jag tycker att det är värt att kämpa på med maten.
Du ska inte tro att du var hypokondrisk, du hade all anledning att söka hjälp och det var bra och modigt av dig! Blir läget värre så tveka inte, du kan ha turen att träffa bättre vårdpersonal då!
Kramar <3
Jag skulle vilja försöka övertala dig att inte ge upp. Att försöka igen. Och igen och igen och igen om det behövs. Men jag förstår din uppgivenhet. Jag vet hur det känns. De är bra på det. Att få en att känna sig som en hypokondrisk attentionwhore.
De stirrar sig blinda på sina prover. Hur man mår räknas inte. Svensk sjukvård äcklar mig.
Stor kram
Ibland undrar man ju alltså...
Jag kan inte släppa det där med att det känns som att vården är underbemannad. Känns inte som att det varken finns tid eller resurser att ge patienterna (kan man säga så?) den hjälp de behöver. Det undersöks, värden och annat noteras och om de är som de ska, ja, då är man frisk. Tid för närmre analys av psykusk ohälsa etc. finns inte. Eller har jag fel?
SV: Ja, det var mycket både positivt och negativt efter förra helgen, men mest positivt. Det var en riktigt bra tävling från vår sida, men som sagt, när det är så nära medalj, då kan man inte låta bli att vara lite besviken över det...
Ja, det känns ju inte som någon orimlighet att hinna med det då...
Men då menar du alltså att det ligger i huvudsak hos dig själv? Delvis gör det nog det, ja, men jag kan känna att proffesionella yrkesutövare så borde kunna göra något åt det. Har du läst Tory Hayden's böcker? Lite som hennes åtaganden kanske du är, det behövs lite annorlunda tänk, att komma åt dig, eller hur jag ska säga, från andra vinklar än det vanliga. Förstår du hur jag menar? Lite flummigt kanske, men ja... :)
Alltsååååååå... What the fuck? Hur i helvetes jävla *fler svordomar* tänkte läkaren där? Och din kropp kan omöjligt vara i den "fina form" läkarna tycker. Oavsett vad blodprover osv säger. De får ju faktiskt kolla upp alla problem, det var ju dom du åkte in för? Och 39 i vilopuls är INTE hälsosamt!
Det är ju tur att det iaf finns någonstans där vården fattar att kontinuitet med personer inom all sorts vård, men särskilt psykvården, är så otroligt viktigt för den fortsatta vården.
kramar
