Hej hej.
Ibland behöver man inte säga så mycket. Man behöver inte författa några romaner. Ett livstecken räcker gott.
Galet söta illrar du har :-)
Stor kram
Nej jag kan lova dig att den där smärtan inte är någon man vill uppleva. När till och med jag överväger att åka till sjukhuset - då är det illa. Men jag lyckades ta mig igenom det hemma, tacksam för det är jag.
Det är problemet, hur lite eller mycket de än förstår så accepterar de inte det de inte förstår. Vilket tenderar att vara en del inom psykiatrin...
Haha ja, verkligen tryggt. Bara otryggt att inte veta när man faller igen, även om man är stilla på någon botten emellanåt.
Det är ju det, man har sällan rätt kontakt med sina läkare. Jag har inte ens träffat min. Har haft fyra på sju månader :P
Ja kanske, den risken finns ju alltid när man är psykiskt sjukt - att göra dumma saker.
kramar
