Det finns så mycket man inte ska säga
Vet inte om jag tolkat din text rätt men skulle man kunna säga att det du förmedlar är en likgiltighet?
Var själv nyligen inne i en sådan period då jag förhöll mig likgiltig till allt. För som du skriver så är det mer ett problem att man mår så dåligt att man tar till att t.ex. självskada än själva självskadandet.
Det som kan ske efter likgiltighet är förändring. Jag kände att jag fick nog, inget betydde något och jag var så trött på att leva som jag gjorde. När man inte har något att förlora så kan man testa något annat. Det tar tid att komma dit och du kanske inte är redo för det än, men du kan bli.
Saker och ting kan ändras fort till det bättre även om man inte förstår hur något skulle kunna bli bättre.
Så himla bra du satte ord på mina känslor av att jag öppnade upp mig offentligt. Det känns sjukt läskigt och sjukt stort och det var precis detta jag behövde för att kunna förändra mig.
Jag vill inte vara någon jobbig typ som försöker komma med peppande ord. Du har det förbaskat tufft, men jag tror på dig.
Jag tvivlar på att det finns smala personer som äter ordentligt. Alla jag känner som är sådär lite extra smala äter i alla fall inte ordentligt. Jag har sett dem äta mycket vid enstaka tillfällen. Men de gånger vi umgåtts en hel dag eller längre så har de hoppat över åtskilliga måltider - eller lämnat hälften på tallriken...
Svårt att veta vad som är bäst... Att förändra sig (vilket eventuellt inte går), eller att acceptera den man är och försöka hitta en passande livsstil (vilket inte är helt lätt om samhället inte passar).
Haha, jag tror att det skär sig där någonstans.
Förhoppningsvis går det att hitta någon mellanväg.
