Dagar följer på dagar..
Hur tänker du kring att prata och be om hjälp? Alltså tala klarspråk på samma sätt som du vill andra ska göra? Jag vet du skrivit att du har svårt för det, jag undrar mer om hur du ser på faktumet (mitt påstående) att det i slutändan är enda vägen. det som känns absolut svårast, mest läskigt och otänkbart att göra Är ofta det som är mest värt. man har mest att förlora, och också mest att vinna. Hur see du på det?
Vad skulle du säga till dig om det här var någon annans blogg och beskrivning?
Klart du får ångest av att bara minutvis känna dig förstådd, och det är som med enarmade banditer- inget förstärker ett beteende som slumpvisa vinster. Skitsvårt att sluta stoppa i pengar då, nästa gång kan ju det där man väntat på komma (fast vad det är har man inte riktigt klart för sig). Att göra mer av samma kommer inte ge annat resultat. Hur ont det än gör så behöver dem strategin bytas ut mot något som ger mer än ett ögonblicks tillfredställelse. Jag är övertygad du som alla andra vill ha mer än så. :)
Vet inte om du bara blir förbannad nu, utgå dock inte från att jag aldrig har känt känslan av, och rädslan för att bli, avvisad och tillintetgjord. Vi är fler än du som kämpat/kämpar med att ta oss igenom vår absolut största rädsla som förhindrat/förhindrar oss från att leva.
Det är jobbigt, gör ont, ger ännu mer ångest, och, det är enda sättet att göra på. Och det är värt det.
