uppfortsomfan

Det går inte särskilt bra.

 

Jag äter medicin jag inte vill ha och har fått öka dosen. Har mått om möjligt ännu sämre sedan dess och har dessutom magproblem som jag starkt misstänker är en biverkning. Jag har tokångest, somnar sent och vaknar utmattad med samma ångest. Försöker promenera, läsa, räkna och dricka te. Det går sådär. Jag äter inte bra och är trött.

 

Jag vet att jag har saker att vara tacksam över. Det är jag. Jag lovar.

 

Men ibland, bara då och då skulle saker kunna få gå min väg. Har haft två försäkringsärenden där jag fått avslag. Båda till viss eller stor del beroende på taskigt förd journal av läkare. Har varit intressent på hundvalp men det blev ingen och nu är det praktiskt taget omöjligt att hitta uppfödare som inte har valplistor fulla för tre år framöver. Trots att jag var ute i god tid och redan i maj förra året började påminna vården om att jag behövde läkarutlåtande för ansökan till fk då min aktivitetsersättning går i ut i april så blev det inte gjort förrän i februari. Vilket gör att handläggaren pratade om att det inte blir klart förrän efter sommaren. Det är ju semestrar och så. Tydligen. Vilket betyder ovisshet, sjukskrivning, papper som ska till olika ställen och saker att hålla reda på och vara drivande i. Vi behöver köpa en soffa och det är dyrt. Idag dog vår tv. Den har stått oanvänd sedan i augusti medan det har renoverats hemma och vi kopplade i den idag i hopp om att få underhållning av lite tv-spel. Icke. Det ser inte ut som vi hittar illervakt till i sommar och det betyder att vi blir kvar i stan. Jag har inte så mycket emot att vara här egentligen men vi blir bara sittande så. Dagarna går utan att något görs. Det brukar annars vara det lilla andningshålet när jag samlar ihop mig med alla krafter jag inte har och ställer mig upp en vecka eller två och är ute i naturen långt från allt. 

 

Det låter inte som så vansinnigt mycket. Men det händer inte vansinnigt mycket i mitt liv. Största delen av tiden går till att försöka överleva, med mer eller mindre övertygelse om att det är bästa alternativet. Så när jag hade migrän i veckan och toppar med att precis allt som kan gå fel när man ska sätta upp en tavla går fel så bara orkar jag inte. Jag bara vill inte mer. Snälla kan jag inte i alla fall få göra något sådant utan att det går åt helvete.