Så går det när man är dum.

Fumliga fingrar. En värld som lutar och tippar fast jag sitter stadigt i sängen. Ord som inte sammarbetar, tappar dom, kommer ut fel. Långsam. Yrsel när jag ställer mig upp som inte går över så där som den brukar. Trötthet. 
 
Så går det när man är dum. När inte en enda gnutta ork finns för att orka slåss mot tankar som förgör. När man bara faller handlöst utan att försöka bromsa. När man trots att det är tydligt och helt klart vart det leder bara sitter och låter det hända. För kamplusten är borta. För energin och hoppet är förlorade sedan länge. Så går det när man blivit utbränd av att vara sjuk. Det finns inget över för att slåss, det finns inte ork kvar för att kunna hantera ångesten en ny kamp innebär. Så går det när man är dum och vet hur illa det är men bara sitter och tittar på men tom blick och hopplöshet i blicken.
 
Jag är så trött. Jag väntar på kollapsen, att gå sönder helt. Jag ser den komma skenande som ett godståg där jag stitter mitt mellan skenorna på rälsen och inte orkar flytta på mig. Det låter så jäkla dumt. Jag är ju smartare än så. Men jag orkar inte. 
 
Jag har vikten på min sida, det kommer dröja många kilon innan någon oroas. Innan det blir farligt. Innan någon tvingar mig att gå igenom ångesten jag inte orkar, faktum är att jag undrar om det inte skulle vara det som till slut driver mig över gränsen och får mig att ta fram dom paner jag har..
 
Just nu räcker min energi och mitt driv till att få i mig den där sabla näringsdrycken en gång om dagen. Mer går inte. Mer orkar jag inte.
 
Så går det när man är dum.

Kommentarer
Postat av: TicTacToe

Just nu kanske näringsdrcyken får vara bra. Det du klarar av just nu och bättre än inget och på ngt vis får du försöka smyga in mer och mer för du vet hur det blir i slutändan med denna kost. Både din kropp och psyke försämras och du får ännu sämre chans att hantera ångesten och depressionen. Allt som du redan vet. Ibland kan det hjälpa att se mat som en medicin, något man får svälja ner och försöka hantera det obehag som uppsttår efteråt <3

Svar: Jo. Mentalt är det mer än nog att kämpa i sig den men nu när det håller i sig och jag fastnat och gått i baklås och är livrädd för allt man äter så blir det där smyga in mer snäppet för svårt. En del av det är nog att jag mår och har mått såpass jävla skitdåligt även utan matångest att jag helt enkelt inte orkar hantera det också.Det är en sak för mycket på något vis. Men nej, det gör inget bättre i längden. Det är bara så satans svårt att se någon längd för tillfället. Ätstörningen skrattar sig mest lycklig över att se hur jag faktiskt för en gångs skull rasar i vikt.
uppfortsomfan.blogg.se

2016-04-17 @ 14:57:44
URL: http://tictactoe.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0