uppfortsomfan -

Jag känner mig bättre än andra och borde inte lyssna på uppmuntran när jag vet hur det faktiskt är.

Folk har hejat på mig, berättat att jag klarar det, att jag är en bra djurägare. Att jag kan. Jag har tvekat och varit osäker men till slut trott på dom. Fan ta mig för det. jag har en valp som inte kan vara ute. Inte ens länge nog för att bajsa. Det låter som jag misshandlar honom om jag försöker få honom att vara ute i två minuter. Inte promenera, inte gå fint i koppel, vistas utomhus. Och som han gnäller... och nej jag har inte tålamodet alla sa att jag hade. Nej jag har inte orken alla sa att jag hade. Jag vill bara gråta. Eller i alla fall få en dag där jag får dricka varmt te en gång. Där jag får lite utomhusluft. Eller få sätta på mig ett par rena trosor innan klockan är fyra på eftermiddagen. Det är bara ingen bra dag idag. Jag är inte bra idag.

2016-05-27 @ 00:11:14 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Elin Björk

Läst ikapp nu. Gör ont i mig när jag läser om hur du lider. Är äs åt anorexi-hållet nu? Skjuter du ifrån dig allvaret? Är din viktnedgång snabb? Hoppas att du snart kan hitta rätt väg.

Nej precis. De första dagarna var jag helt slut. Gick på ren vilja. Antar att svältläget man en gång befann sig i gjort någon nytta :/ om än att jag helst varit utan den.
Kramar

2016-05-27 @ 01:02:07
URL: http://uturanorexin.blogg.se/

Postat av: Elin Björk

2016-05-27 @ 01:02:08
URL: http://uturanorexin.blogg.se/

Postat av: Allt oviktigt

Valpar är skitjobbiga och en del är värre än andra. Tror ärligt talat att jag har gråtit varje gång jag har haft valp för att en del dagar är så jävla jobbiga och det känns som om valpen som hänger sig fast i byxben,händer aldrig kommer att växa upp och bli vettig.
Om det blir för jobbigt för dig så är det inte ett misslyckande att inte behålla valpen. Det ska inte bara vara jobbigt med valp/hund utan det ska även vara underbart

Svar: Den som inte gråter när den har valp måste vara en ubermänniska, eller ha en speciell valp;) Det är bättre redan idag tack och för mig är det nog faktiskt ett misslyckande om vi inte skulle kunna behålla men för den sakens skull betyder det inte att jag inte kan se att det finns tillfällen när det är det bästa.

uppfortsomfan.blogg.se

2016-05-27 @ 07:06:57
URL: http://alltoviktigtochviktigt.blogspot.se

Postat av: Anonym

Ok först tänker jag säga hårda ord, sluta gnälla och skylla på andra och påstå de sagt du klarar ngt, som att det är deras fel att du skaffat hund. Du har väl säkerligen fått höra andra åsikter också? Från de som ifrågasatt? Beklaga dig möjligen över att att du inte såg hur svårt det skulle kännas. DET förstår jag TOTALT. Och ösa ur dig hur jävla skitjobbigt och övermäktigt det är. För att sedan samla ihop dig och gå och vara den mamma din vovve behöver.

Själv blev jag med valp helt ofrivilligt då mitt ex tyckte vi absolut skulle ha en, för att sedan, då det var som jobbigast och jag som var den som tog hand om valpen dygnet runt var helt slut och förstörd av noll vila och egentid och den stress ansvaret för en liten skrutt förde med sig, bestämma sig för att sälja hus, skilja sig och bete sig som om hen vore hin håle själv.
Det var överjävligt, totalt, och jag kände det som att hen hade tagit allt ifrån mig, tom valet att dö då hen visste att jag aldrig skulle svika en skrutt (såsom hen gjorde).
Jag ville inte ha hund då jag visste att jag inte skulle orka och att jag ändå skulle tvinga mig att orka, och då jag precis bestämt mig för att hädanefter Sätta mig själv främst och aldrig ge ngn det oförtjänt. Djur och barn får man inte strula med, det får man bara inte. Det jobbiga är ju att känna att man sviker ngn genom att släppa och lämna bort, men också genom att ha kvar hos sig. Så har jag känt mest hela tiden, inte konstigt kanske då jag eftersom jag sedan början varit helt själv med vovven, och inte har haft valp innan, och inte heller min valp varit enkel. Hen har varit syperduktig i massor av saker, är en helt fantastisk hund och ingen medelmåtta i något. Men, superkrafter verkar komma med annat som inte är lika lätt att hantera alltid. Min hund är energiknippet själv, behöver massor av lek och mental stimulans för att inte göra knasiga saker. Samtidigt har hen (fortfarande) väldigt svårt koppla av på egen hand och behöver hjälp i det. Samtidigt med all energi kommer en känslighet och energi kan misstas för eller snabbt övergå till övertrötthet. Med En övertrött hund som inte kan koppla av kommer stressbeteenden, och som lika trött matte har det varit väldigt jobbigt. Asjobbigt. Jag har känt mig sämst så många gånger. Dåligt självförtroende och ändå varit tvungen framställa mig som säker och trygg gentemot min hund. Så arg jag varit på världen.
Nu fick du höra långt från mig om mitt. Vill bara säga att du inte är ensam på sätt och vis. Min Vovve har jag haft över ett år och hen är mitt liv idag. det är fortfarande svinjobbigt men jag kan se att det är mil från hur det var förra året. Hen utvecklar sig oc det går kanske långsammare än för andra på en del punkter men tänker att underverk görs inte på en dag. Hen är ingen average och kommer inte bete sig så.
Ta hjälp! Skicka din man på valpkurs och så får han berätta vad de tränat på. Eller ta hem ngn coach redan nu som verkar bra för hjälp med just det extra jobbiga. Jag orkade inte ta tag i det när jag hade behövt det som mest, det hade hjälpt mig kan jag se i efterhand.
Och stressa inte över att det inte känns underbart. Det är inget misslyckande lämna bort, men att det inte känns underbart gör det inte självklart att ni ska lämna bort hunden. Däremot om du bett om cs för att kunna gå ner mer i vikt och du aktivt planerar för att göra dina förutsättningar ännu sämre, då tycker jag du ska säga det till din man så får han bestämma hur han vill ha det.

2016-05-27 @ 12:00:05
URL: http://htt.xn--n-zfa.

Postat av: Anonym

Svar: Jag vill poängtera att jag inte skuldbelägger andra, det är vårat beslut och det är vi som fattat det, ingen annan. Det som skrevs ur den rena frustrationen när inget jag gjorde blev rätt och vi båda var övertrötta. Det var väl kanske ett illa valt tillfälle att skriva när jag satt rödgråten i soffan och var jättetrött och frustrerad men någonstans behövde det ut och jag valde att skriva framför att skrika, svära eller vara grinig hemma där det drabbar en man, tre illrar och en hund rent direkt. Att jag valde orden jag gjorde var för att jag var så besviken på mig själv faktiskt. Jag har dålig självkänsla och allt är mitt fel, det är så jag tänker automatiskt. Egentligen vet jag att jag är bra med djur, att jag kan och att det kommer gå bra, det var en dålig dag för oss båda. Det kommer komma fler sådana, säkerligen men det kommer också komma bra dagar, det vet jag. Att jag skrev om vad andra sagt och hur dom uppmuntrat mig var mest för att kunna hacka mer på mig själv, jag har varit så orolig att inte svara upp till förväntningarna andra haft på mig och igår när allt var fel så kändes det som det var precis det som hände. Därav drogs andra in. Inte deras fel på något vis utan bara min hjärna som går emot mig själv. Det är svårt att förklara för jag var så ledsen och ångestdriven när det skrivs men jag tycker inte att andra gjort fel. Faktum är att alla jag pratat och bollat med har uppmuntrat mig. Det är jag och Jonathan som själva stått för ifrågasättandet och funderingarna kring saker som kan gå fel och vad vi gör om det händer.
Idag när vi båda sovit och börjar om så är det bättre. Valpuschling har ju flyttat från sin mamma och syskonen för mindre än en vecka sedan och igår var kanske dagen när allt nytt slog över och blev för mycket. Precis som jag. Det har varit ett flängande och så mycket nytt att det kokade över lite och ibland går det bara inte att vara lugn ens på bara utsidan. Jag vet att jag gör ett bra jobb annars, jag har alltid satt illrarna före mig själv. Även om det inte är samma arbetsmängd så är det så det varit. Deras behov, sen mina. Men ja, ibland... så är man ju inte mer än människa och känner sig rätt jävla värdelös som du säger själv.

Valpkurs är redan inbokat och nu i helgen väntar besök från en vän som är etolog och hundägare så utifrån ögon kommer att finnas även om jag är rätt övertygad om att mycket här är något jag kan lösa själv när jag bara fått sova lite, som idag. Vi har tur så, han har sovit eller vilat lugnt två hela nätter i rad, det är en omställning för mig att vara uppe såpass tidigt som sju men nu börjar jag vänja mig och då blir ju allt lättare. Lämna bort är ett misslyckande för mig, det går inte att komma ifrån, däremot kan jag se att det finns tillfällen när det är rätt och det som är bäst för en individ och det är stort och starkt att inse sina begränsningar och åtgärda innan det går ut över någon som inte har något att säga till om. I övrigt så vet jag ju med mig att det tar ett tag för mig att knyta an ordentligt. Jag vågar liksom inte riktigt tro att det är sant, att det är min iller, min hund, att det är alldeles på riktigt, för varje dag som går tycker jag ju mer om honom.

Jag har inte bett om cs med den förhoppningen, jag står redan på voxra som kan ha ungefär samma effekt och jag äter redan nu ingenting i princip så så mycket värre kan det inte bli. Alltså jag kan ju gå ner men det riskerar att ske oavsett om jag knaprar cs eller inte. Min läkare vet hur det ser ut och det var faktiskt han som föreslog att jag skulle börja nu trots att förutsättningarna inte är dom bästa. Jag själv har velat prova ett annat preparat sedan jag för två år sedan slutade med medikinet efter ett par månaders konstant illamående och måttlig effekt. Så där är det inga sådana baktankar=)

Tack för omtanken och det långa du skrivit. Jag hoppas att du förstår lite mer hur jag menade även om min förklaring är aningen luddig. Svårt att förklara hur man tänkt när man var pisstrött och genomledsen;)

uppfortsomfan.blogg.se

2016-05-27 @ 12:00:06
URL: http://htt.xn--n-zfa.

Postat av: Nathalie

Valpar kan verkligen vara skitjobbiga. Det är inte ditt fel att det går lite motigt. När min mamma skaffade sin ena hund för ett tag sen var hon helt omöjlig minst sagt. Vägrade rastas ute och höll sig tills hon kom in. Hon höll fan på att aldrig bli rumsren. Väldigt sen i utvecklingen. Det kommer! En dag blir det säkert lättare!
Kram!

Svar: Jo, det är ju så. Alla dagar är inte direkt roliga, vi hade en pissdag igår både jag och valp och vi påverkade ju såklart varandra. Det är ju jag som vuxen och människa som borde kunna bita ihop lite bättre men ibland så går det inte hela vägen ut. Jag lyckades i varje fall hålla mig lugn tills han och maken gått och lagt sig. Idag är en klart bättre dag. Gissar att en del av problemet igår var att allt som hänt senaste veckan kom ikapp oss båda. Har varit otroligt mycket med långa bilresor och flytt från mamma och nya rutiner för både fyrbent och tvåbent.

uppfortsomfan.blogg.se

2016-05-27 @ 12:11:46
URL: http://nouw.se/naatly

Postat av: Anonym

Jag har haft ett helvete med min valp, mest för att jag inte orkat... men det har inte bara varit helvete, faktiskt mindre än det varit.. Men när de tillfällena kommer så är det... ja. Och hunden blir 100 ggr värre när man mår som sämst, känns det som iaf. Eh ja...

Svar: Jo, jag känner att det nog är rätt vanligt att slita sitt hår och gråta när man har valp. Bara det att få pratar om det för det ska ju vara fantastiskt. Lite som med småbarn, det är skitjobbigt och såklart värt det men det går inte att ta bort det faktumet och jag tror det skulle bli lättare för många om det pratas mer om det, om det är okej att hata att vara mamma ett par timmar eller vilja skjuta sig själv när man har valp. Sen är det klart att det är fantastiskt också. Absolut annars skulle det ju inte vara värt det.

uppfortsomfan.blogg.se

2016-05-30 @ 21:33:13

Trackback