In the depth of my brain.

Jag är tom. Och full. Det finns inga känslor samtidigt som det svämmar över av ångest och matthet och smärta. Det är tiotusen tankar men jag kan inte fånga dom så jag vet inte vad jag tänker. Hur jag än vänder mig raserar något, gör jag en bra sak åt ena hållet försvinner lite på andra sidan. Hur jag än tar i så försvinner mer ork än jag får tillbaka och dag för dag tappar jag lite till av det som bygger upp mig. 
 
Medicinhöjning utan märkbar effekt. Folk runt mig säger inläggning. Jag klarar det inte. Det finns inget lugn i att vara på sjukhus för mig. Det är en stressande miljö. Det finns mängder med saker som gör att jag känner mig otrygg. Väntar på remissvar, har besök av mobila akutenheten som ger mig mediciner varje kväll. Det görs saker. Det är bara jag som är felet.
 
En som inte är felet.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0