Två saker

Ett. Jag är nog den enda kvinnan i universum som inte blivit objektifierad. Någonsin i någon situation av någon. Jag minns när vi gick i åttan eller nian och en av mina lagkamrater i handbollen pratade om hur jobbigt det var när killar och män visslade efter henne och skrek saker. Jag bara tittade, jag visste inte att sådant hände. Det finns en mångd olika tänkbara förklaringar. Jag är rätt ful, jag noterar inte andras signaler (jag skulle ju inte missa om någon tar mig på rumpan men smågrejer ser jag inte), jag rör mig inte bland alkoholpåverkade människor i någon större utsträckning, jag har ett förhållande, mina få vänner är inte idioter som skulle göra sånt, jag inger någon form av respekt (har jag noterat efter alla år, folk gör inte vad som helst mot mig) och framförallt så har jag nog haft en jävla tur. 
 
Två. Jag vill inte äta mat. Jag vill inte vara hungrig. Jag hatar mig själv för att jag äter. Jag vill inte se ut så här, känna mig så här och vara så här. Det är inte värt att vara ätande. Det är inte värt att försöka bli frisk på den fronten för jag hatar hur jag är nu. Jag hatar varenda matbit jag äter. Jag skäms för att jag inte har självkontroll nog att svälta mig till döds. 

Kommentarer
Postat av: Anonym

Du är inte den enda <3

Svar: En av få då;) iaf som det låter när man tittar på sociala medier.
uppfortsomfan.blogg.se

2017-02-02 @ 06:45:38
Postat av: lilliskutt

Det är värt det, att äta normala mängder och regelbundet och varierat är alltid värt jämfört med att hetsäta, svälta sig eller vad man nu har för problem (är inte helt insatt i din problematik). Jag har självkontroll att svälta mig till döds, jag har ärligt talat varit på gränsen mellan liv och död så många gånger under årens lopp att det är ett under att jag lever, är det något jag är stolt över? Något som gett något positivt till mig? Nej inte ett dugg. Däremot förstår jag tankarna, jag har börjat äta ordentligt och är inne på min 8 månad som inlagd och jag kan säga som så att det är ett rejält projekt att acceptera en vikt som ökat lavinartat i antal kilon som nu bor på min kropp. Förr var varje måltid en pärs, tankarna finns med i de allra flesta situationer nu men jag agerar annorlunda för som en klok person sa så "Forsätter man göra likadant som innan kommer resultatet bli detsamma. För att få en förändring måste man göra annorlunda". Skitsvårt men det går att skilja på tankar och handlingar och under en lång tid känns det odrägligt men jag tror man vänjer sig, jag hoppas det. Vissa saker går definitivt ner nu men inte i somras, det har skett gigantiska förändringar. Tappa inte hoppet. Jag hatar min kropp nu med, väldigt mycket men jag jobbar hela, hela tiden på att minska min övervärdering av kroppsform och vikt och få in andra delar i livet som jag anser är viktigare. Stor kram och häng i.

Svar: Saken är... att jag har haft självkontrollen tidigare. Tre gånger har jag varit allvarligt sjuk, underviktig och fullständigt låst i huvudet. Tre gånger har jag kämpat mig upp. Jag har varit ätande och normalviktig länge mellan men aldrig känt att det är värt det. Jag mår sämre som det är nu än när jag var som smalast. Jag kan inte känna att det är värt det, sorgligt men sant. Jag är glad att du har vård, och förhoppningsvis andra runt dig som stöttar dig och att du jobbar med att förbättra synen på din kropp. Det är så det ska vara.
uppfortsomfan.blogg.se

2017-02-07 @ 16:26:59
URL: http://lilliskutt.blogg.se/
Postat av: TicTacToe

Förutom den ångest du känner när du äter, har du kommit på den underliggande orsaken till hur du ser på din kropp och varför äta orsakar så dåligt mående hos dig?

Svar: Jag hatar när den blir större än jag är bekväm med och det är när jag känner mig tyngre än tränad. När jag blir trött, inte orkar göra saker osv.
uppfortsomfan.blogg.se

2017-02-18 @ 10:21:02
URL: http://tictactoe.blogg.se
Postat av: Allt oviktigt

Tittar in här och hoppas på någon uppdatering

2017-03-31 @ 13:41:52
URL: http://alltoviktigtochviktigt.blogspot.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0