uppfortsomfan

"Dom tror ju att jag gör det för att jävlas. Dom vill inte ens föra en diskussion eller fråga mig varför det hände. Dom tror att jag gör det för att provocera. Dom har bestämt sig och vill inte ens försöka lyssna."

 

Jag sitter hos psykologen och är trött och uppgiven. Så less på hur jag blir behandlad av stora delar av vården. Eller bemött snarare, särskilt av psykiatrin. Jag har inte en emotionellt instabil personlighetsstörning. Det är utrett så sent som för ett drygt år sedan. Det är utrett av min läkare i öppenvården som jag har regelbunden kontakt med tillsammans med psykologen jag träffat varje vecka i flera år. Ändå blir jag bemött och behandlad som om jag har diagnosen. Hur nu det bemötande ska hjälpa någon som har diagnosen är jag förvisso oklar över men jag kan helt säkert säga att det hjälper inte mig. Det hjälper mig absolut inte att inte bli lyssnad på, att bli dömd på fläcken utan några som helst undersökningar eller frågor. Det hjälper mig inte när andra säger sig veta vad jag tycker, tänker och tror utan att ha hört sig för. Jag hatar när människor stoppar ord och åsikter i min mun. 

 

"Fast jag tror inte det. Jag tror att det är riktat mot dig själv. Jag tror inte det handlar om andra, det handlar om dig, det känns mer som det handlar om självhat och desperation."

 

Det är skönt att ha i alla fall en på min sida.