För jag har nått som inte ni har..
...jag har en världsbästaste tant P. Som jag äntligen ska få träffa. Det var väl senast i februari eller så. Med andra ord på tok för länge sedan. Men då kan man ju undra, vad är en tant?
Tanter är en flocklevande art som i huvudsak bygger bo i duntäcken. Den sociala kontakten tanter emellan är mycket viktig för artens fortlevnad och hjärnstimulans. Essensiellt för ett rikt tantliv är också abundanta mängder te, för vissa avarter är det dock kaffe som är bäst. Tanter trivs oftast bäst i en relativt lugn miljö där sysslor såsom handarbete, djurskötsel och inlärning av faschinerande (och ofta "onödig") kunskap kan utövas i lugn och ro. Viktigt att veta om tanter är också att dom har en stor personlig integritet och "kan själva".
Tanter är en flocklevande art som i huvudsak bygger bo i duntäcken. Den sociala kontakten tanter emellan är mycket viktig för artens fortlevnad och hjärnstimulans. Essensiellt för ett rikt tantliv är också abundanta mängder te, för vissa avarter är det dock kaffe som är bäst. Tanter trivs oftast bäst i en relativt lugn miljö där sysslor såsom handarbete, djurskötsel och inlärning av faschinerande (och ofta "onödig") kunskap kan utövas i lugn och ro. Viktigt att veta om tanter är också att dom har en stor personlig integritet och "kan själva".
Kantarell
Midsommarafton när den är som bäst.. Funderade länge på vad i tusan folk gör som är roligt och kunde bara komma så långt som att svära lite över att klätterhallen var stängd.. Så det slutade med utomhus istället. Discgolf, klättring och sen råkade vi springa på lite kantareller så det blev förrätt till middagen. Efterätt var kladdkaka med dumle i. Inte dumt.
Guldstjärna!
Jag önskar att alla läkare var som min gastroläkare. Han är det underbaraste jag träffat i vården. Han lyssnar, han tar in, han kommer med förslag, han respekterar och det häftigaste av allt, han bryr sig och gör saker.
Han har inte en enda gång ifrågasatt mitt val att inte äta dom allra flesta mediciner, har plockat fram två stycken så nära biverkningsfria mediciner som det finns... typ en på den ena och ingen på den andra. Istället för att hacka och tjata har han alltså gjort något för att hitta en annan lösning. När jag först fick medicinerna insatta bokade han in en uppföljning för att se att allt fungerade, detta trots att både medicinerna är receptfria och som sagt typ utan biverkningar. Bara för att kolla av alltså.
Enda nackdelen är att han har långa väntetider men när jag kom dit idag efter ett par månaders väntan så avhandlade vi det jag kom dit för ganska snabbt och han förnyade recepten och fortsatta sedan fråga hur det var rent allmänt med psykiska måendet. Jag sa väl som det var och han lyssnade och.. ska skriva till min psykmottagning och se om det går att skrämma fram hjälp för ätstörningar eftersom han anser att det behövs, både för mitt psykiska mående och för min stackars mage som inte direkt blir friskare av svält och oregelbundenhet. Han hade alltså tid att prata om det också fast det egentligen inte alls är hans område eller därför jag var där.
Och, det bästa, han kom ihåg mig. Han hade förmodligen till och med läst igenom min journal innan jag kom. Det är guld värt!
Han har inte en enda gång ifrågasatt mitt val att inte äta dom allra flesta mediciner, har plockat fram två stycken så nära biverkningsfria mediciner som det finns... typ en på den ena och ingen på den andra. Istället för att hacka och tjata har han alltså gjort något för att hitta en annan lösning. När jag först fick medicinerna insatta bokade han in en uppföljning för att se att allt fungerade, detta trots att både medicinerna är receptfria och som sagt typ utan biverkningar. Bara för att kolla av alltså.
Enda nackdelen är att han har långa väntetider men när jag kom dit idag efter ett par månaders väntan så avhandlade vi det jag kom dit för ganska snabbt och han förnyade recepten och fortsatta sedan fråga hur det var rent allmänt med psykiska måendet. Jag sa väl som det var och han lyssnade och.. ska skriva till min psykmottagning och se om det går att skrämma fram hjälp för ätstörningar eftersom han anser att det behövs, både för mitt psykiska mående och för min stackars mage som inte direkt blir friskare av svält och oregelbundenhet. Han hade alltså tid att prata om det också fast det egentligen inte alls är hans område eller därför jag var där.
Och, det bästa, han kom ihåg mig. Han hade förmodligen till och med läst igenom min journal innan jag kom. Det är guld värt!
Bilder
Var ett par dagar i London och som vanligt är det mest träd och blommor som fastnat på bild...
Ambulanscykel, kanske något att satsa på?
Vi var ju i London så det regnade ju självklart.....
fast, bara den dryga halvtimmen jag var ute och sprang.
Jag kunde vrida ur alla mina klädesplagg efteråt.
Hett tips för alla som beger sig till London, guerilla burgers.
Det här är en fiskpinneburgare med avokado, sallad och remouladsås.
Den friterade sötpotatisen till var något av det godaste jag ätit.
Baksidan av efterättsmenyn
Ambulanscykel, kanske något att satsa på?
Vi var ju i London så det regnade ju självklart.....
fast, bara den dryga halvtimmen jag var ute och sprang.
Jag kunde vrida ur alla mina klädesplagg efteråt.
Hett tips för alla som beger sig till London, guerilla burgers.
Det här är en fiskpinneburgare med avokado, sallad och remouladsås.
Den friterade sötpotatisen till var något av det godaste jag ätit.
Baksidan av efterättsmenyn
Vad jag känner inför mig själv och min kropp bekräftades av en av dom här kommentarerna som dyker upp då och då. Jag la ut en bild på hela mig själv, efter att ha fegat en vecka eftersom jag tycker jag ser ut som ett fläskberg. När jag var smalare kunde jag faktiskt oftast se på fotografier att det jag såg i verkligheten inte riktigt stämde. Numera kan jag inte det, nu tycker jag att jag nästan ser större ut på bilder än jag ser ut i spegeln. Det är vidrigt.
"du är ju inte undernärd, du är ju mullig? tänk på vad du stoppar i dig och träna mer."
Dels reagerar jag ju med tanken, tack, jag vet och jag jobbar på det. En bekräftelse på det jag redan vet. Sen finns det ju den lite mer logiska delen som visserligen är väldigt liten just nu men som ändå lyckas pipa fram en tanke. Vad vill personer som skriver sånna kommentarer få ut av det?
Hela jag blev ju självklart ledsen, självklart tar jag åt mig. Jag kan ju låtsas och säga att jag inte bryr mig för jag vet att det är en idiot men faktum är att oavsett vem som säger det så gör det förbannat ont. Lite som med ångest, jag vet att andra känner likadant och att det inte är farligt. Det gör inte att ångesten minskar eller känns lättare. Den är där likafullt. Så, om man då som jag faktiskt fascineras lite av människor som skriver sånt här. Jag kan verkligen inte för mitt liv förstå vad som känns bra med det. Var någonstans ger det en skön känsla i magen att trycka ner andra? I vilken del av hjärnan har det gått så brutalt fel att man roas av eller uppskattar att göra andra illa? För mig är sådant fullständigt obegripligt. Speciellt när det är så.. jag vet inte om genomtänkt är rätt ord men det är ju ändå en längre process där man har chans att tänka till än när man är mitt uppe i ett bråk med någon och i stridens hetta kastar ur sig något elakt. Här finns det inget bråk bakom, här ska de skrivas ner och sedan ska man trycka på en knapp. Med andra ord är det inte direkt en impulsiv handling som görs utan att hinna tänka efter.
Visst får det ofta en reaktion och uppmärksamhet men hur kan man tycka att den sortens reaktion och uppmärksamhet är något att sträva efter? Jag förstår bara inte hur man är konstruerad när man går igång på att få andra att må dåligt.
Sen är det ju som såhär att jag tänker på vad jag äter mer eller mindre konstant, det går väl att tänka på det mer, det finns ju faktiskt korta stunder när jag lyckas tränga undan det. Det är ju också så att jag tränar sju dagar i veckan och om jag inte gör det låter jag mer eller mindre bli att äta den dagen jag inte tränar. Självklart hade jag med mig mina träningskläder när vi åkte bort och jag började varje morgon med att ge mig ut och träna. Men absolut det går ju att träna mer, jag är ju hemma hela dagarna så jag skulle kunna ägna hela dagarna åt att träna egentligen.
Så, ja jag känner mig lat. Jag tycker att jag äter för mycket. Ja jag tycker att jag är knubbig, mullig.. äcklig. Jag vet. Det tar dock inte bort det faktum att kommentaren gjorde mig illa och att jag är väldigt ledsen. Så om det var det du ville uppnå har du lyckats, grattis.
"du är ju inte undernärd, du är ju mullig? tänk på vad du stoppar i dig och träna mer."
Dels reagerar jag ju med tanken, tack, jag vet och jag jobbar på det. En bekräftelse på det jag redan vet. Sen finns det ju den lite mer logiska delen som visserligen är väldigt liten just nu men som ändå lyckas pipa fram en tanke. Vad vill personer som skriver sånna kommentarer få ut av det?
Hela jag blev ju självklart ledsen, självklart tar jag åt mig. Jag kan ju låtsas och säga att jag inte bryr mig för jag vet att det är en idiot men faktum är att oavsett vem som säger det så gör det förbannat ont. Lite som med ångest, jag vet att andra känner likadant och att det inte är farligt. Det gör inte att ångesten minskar eller känns lättare. Den är där likafullt. Så, om man då som jag faktiskt fascineras lite av människor som skriver sånt här. Jag kan verkligen inte för mitt liv förstå vad som känns bra med det. Var någonstans ger det en skön känsla i magen att trycka ner andra? I vilken del av hjärnan har det gått så brutalt fel att man roas av eller uppskattar att göra andra illa? För mig är sådant fullständigt obegripligt. Speciellt när det är så.. jag vet inte om genomtänkt är rätt ord men det är ju ändå en längre process där man har chans att tänka till än när man är mitt uppe i ett bråk med någon och i stridens hetta kastar ur sig något elakt. Här finns det inget bråk bakom, här ska de skrivas ner och sedan ska man trycka på en knapp. Med andra ord är det inte direkt en impulsiv handling som görs utan att hinna tänka efter.
Visst får det ofta en reaktion och uppmärksamhet men hur kan man tycka att den sortens reaktion och uppmärksamhet är något att sträva efter? Jag förstår bara inte hur man är konstruerad när man går igång på att få andra att må dåligt.
Sen är det ju som såhär att jag tänker på vad jag äter mer eller mindre konstant, det går väl att tänka på det mer, det finns ju faktiskt korta stunder när jag lyckas tränga undan det. Det är ju också så att jag tränar sju dagar i veckan och om jag inte gör det låter jag mer eller mindre bli att äta den dagen jag inte tränar. Självklart hade jag med mig mina träningskläder när vi åkte bort och jag började varje morgon med att ge mig ut och träna. Men absolut det går ju att träna mer, jag är ju hemma hela dagarna så jag skulle kunna ägna hela dagarna åt att träna egentligen.
Så, ja jag känner mig lat. Jag tycker att jag äter för mycket. Ja jag tycker att jag är knubbig, mullig.. äcklig. Jag vet. Det tar dock inte bort det faktum att kommentaren gjorde mig illa och att jag är väldigt ledsen. Så om det var det du ville uppnå har du lyckats, grattis.
Och om någon tvivlade på att jag inte ser undernärd ut, titta här.
Gårdagens projekt
Igår, efter tvätt och den absolut roligaste uppgiften i hemmet.. städa badrummet.. så tog jag och min nallebjörn Mr Teddy Luton Borg och begav oss hem till min kära moder eftersom nämnda björn skulle ekiperas. Det är nämligen som så att han är från London, eller närmare bestämt så köptes han på Luton airport för lite mer än tio år sedan och imorgon så passar vi på att utnyttja vår födelsedagspresent, en resa till London. Naturligtvis måste då denna gentlebear (japp, han dricker afternoon tea, tittar på cricket, promenerar sakta i trädgårdar och håller ofta till på "the club") ha nya kläder när han ska besöka sitt forna hemland. Dessutom så har han endast ägt en stickad tröja, ett par shorts och en pyjamas och det är ju inget att gå klädd i när man befinner sig i London på sommaren.
Här är då resultatet, en en skjorta som jag sydde och en hatt som min mamma knåpade ihop. Ganska imponerande resultat med tanke på att jag aldrig gjort knapphål tidigare och det var väl en elva tolv år sedan jag sydde hans pyjamas som väl var det senaste jag gjorde i den här pilliga storleken.
Här är då resultatet, en en skjorta som jag sydde och en hatt som min mamma knåpade ihop. Ganska imponerande resultat med tanke på att jag aldrig gjort knapphål tidigare och det var väl en elva tolv år sedan jag sydde hans pyjamas som väl var det senaste jag gjorde i den här pilliga storleken.
För övrigt åt jag goda jordgubbar, drack mycket te och smaskade lösgodis. Idag vill jag mest.. försvinna när jag ser mat. Så kan det gå.
Såhär intelligent..
.... varm och trött kan man se ut när man ger sig ut och springer mitt på dagen i värsta värmen. Eller ja, när man kommit in efter att ha gjort det.
Dagens fynd var det här oemotståndliga flodhästtyget. Förhoppningsvis blir det ett linne förr eller senare.
Sjuk
Hur kan det ens vara möjligt att känna sig som ett äckel som frossar och överäter när middagen efter en timmes fyspass består av ett äpple och några nötter? Jag är sjuk. För att motivera mig till att äta mer än banan till frukost så åkte jag och klättrade. Där är jag.
Bajs på livet
Idag har jag hatat min kropp lite extra mycket. Skulle iväg och klättra och det är typ hundra grader i klättringshallen så jag tänkte mig shorts istället för dom långbyxor jag haft tidigare. Bara en sak... alla shorts jag haft tidigare, nu pratar vi alltså flera år gamla och väl inslitna shorts är för små för mina gigantiska jävla fettlår som inte gör något annat än blir större. Efter lirkande och grinig och pissur Hanna så kom vi iväg för att köpa ett par nya.
Där kom dagens nästa fall... Jag letade efter shorts som inte satt åt för att slippa se. Det gjorde dom ändå. Trots att modellen inte är gjord för att sitta tight och storleken är den jag kan förväntas ha så sitter allt som korvskinn på mina vidriga jävla ben. Så, jippie, gråta i omklädningsrummet och avsky mig själv lite mer. Jag hatar dom som sagt att jag inte går upp mer nu. Varför i hela friden ska folk ägna sig åt att ljuga mig rakt upp i ansiktet. Om kläderna inte passar, kläder som alltid passat, storlekar som är större än jag haft tidigare, hur fan ska det då kunna vara så att jag inte lägger på mig varenda jävla matbit jag stoppar i mig. Jag måste träna mer, äta mindre eller försöka glädja mig åt att det går åt mindre pengar till kläder när jag är hänvisad till big is beautifulsortimenter eftersom dom kläderna är asfula.
Med andra ord. Jävla äckel. Det är precis vad jag tycker om mig själv. Inte blev det bättre av att komma in i klätterhallen och se alla smala tjejer som var där. Övervägde starkt att gå hem, det borde jag gjort. Allt gick åt helvete. Så var det med det. Kul så länge det varade, nu ska jag begrava mig och hata mig själv ett tag. Förhoppningsvis utan att hacka sönder mig själv. Bajs på livet.
Där kom dagens nästa fall... Jag letade efter shorts som inte satt åt för att slippa se. Det gjorde dom ändå. Trots att modellen inte är gjord för att sitta tight och storleken är den jag kan förväntas ha så sitter allt som korvskinn på mina vidriga jävla ben. Så, jippie, gråta i omklädningsrummet och avsky mig själv lite mer. Jag hatar dom som sagt att jag inte går upp mer nu. Varför i hela friden ska folk ägna sig åt att ljuga mig rakt upp i ansiktet. Om kläderna inte passar, kläder som alltid passat, storlekar som är större än jag haft tidigare, hur fan ska det då kunna vara så att jag inte lägger på mig varenda jävla matbit jag stoppar i mig. Jag måste träna mer, äta mindre eller försöka glädja mig åt att det går åt mindre pengar till kläder när jag är hänvisad till big is beautifulsortimenter eftersom dom kläderna är asfula.
Med andra ord. Jävla äckel. Det är precis vad jag tycker om mig själv. Inte blev det bättre av att komma in i klätterhallen och se alla smala tjejer som var där. Övervägde starkt att gå hem, det borde jag gjort. Allt gick åt helvete. Så var det med det. Kul så länge det varade, nu ska jag begrava mig och hata mig själv ett tag. Förhoppningsvis utan att hacka sönder mig själv. Bajs på livet.
Att alltid rasa när jag kommer hem
Inga ord. Kan inte fokusera alls. Försöker rymma från mig själv och ångest med promenader. Trött så jag önskar mig att få sova en vecka men det får jag inte för rastlöshet och ångest.
Några gotlandsbilder
