Capio
Hoppas det går att få till en lösning så jag klarar av att ta emot vården jag behöver så inte fobihelvetet ställer sig ivägen. Jag klarar nämligen inte det här med att dela toalett (knappt rum) med folk såhär i magsjuketider. Jag är nämligen fobiskt rädd för äcklet. Då menar jag fobiskt rädd. Det är inte läge att säga att man får stå ut. Jag sitter gråtande och skriker i panik och hyperventilerar. Ja, ett problem jag behöver jobba med men just nu går annat före. Inget blir bättre av att jag när jag låg på psyk blev tvungen att dela rum med en tjej som hade magkatarr och var uppe och spydde på nätterna.. och jag vägrades att byta rum. Alltså vaknade jag kallsvettig på nätterna (öronproppar fick man inte ha, skulle vi svälja dom?) i ren och skär panik och kunde sedan inte somna om trots att jag visste vilken typ av problem hon hade. Med händerna hårt pressade mot öronen låg jag där och skakade.
Idag är bara en sån dag när jag är trött på allt. Inte arg som jag var igår (jag och kvällar alltså.. så farligt är det inte, även om sanningen och insikten om att jag hade rätt som jag trodde gör ont och skrämmer) bara trött. Meningslöst, vill härifrån men orkar liksom inte idag. Uppgivet är nog ett bra ord. Vill bara att allt ska vara ok. Typ nu.
Någon med erfarenhet av capios heldygnsvård? Eller heldygnsvård överlag när det gäller ätstörningar. Inte på psyk alltså. Är det samma typ av regler? Inga sladdar, inga vassa föremål, inga skosnören, inga mobiler med kamera, tunna äckliga landstingsfiltar och opersonligt och hårt och kallt och om man skulle råka försöka få stämningen lite mer trevlig genom att sätta upp en teckning eller så så blir man anklagad för att VILJA trivas på avdelning och det får man inte för det är det värsta som kan hända. Att någon känner en liten trygghet i avdelningen.
Låg inne på en heldygnsvård i Lund. Och där fick man ha sladdar men inte dator. Mobil med kamera fick man ha men inte ta några bilder på varandra. Fick inte ha några vasa föremål på rummet utan de låste personalen in. Vi hade vanliga sängar såna som man har hemma. Och inga landstingetfiltar. Vi fick lov att sätta upp teckningar.
brabrabra att du fått en tid iaf
och innan Jul * vi klappar lite händer
där åt dem*
Nej men vi hoppas att du får den vård du verkligen behöver, tror inte på äs avd att de
är sånna regler som på psyk, fyfan för psyks regler.
Det är nog mer att man gör lite hemtrevligt i rummen,haha psyks rum, hej hård säng och tunna äckligt gula filtar :D
Hoppas hoppas verkligen att de inser att du behöver ha hjälp. Är det Capio i Sthlm eller Varberg? Jag är så sjukt rädd för attt söka äs hjälp, för jag är rädd för att bli nekad någon hjälp för att jag är så tjock.. Man hör på så många att de blir dömda på vikten och sådär, men borde inte andra saker spela roll också? Vad har du för BMI? Du behöver inte svara om du inte vill. Kramkram
Men du behöver inte gå ner i vikt fina du:/.
Jag har inte en aning om vad jag själv har för bmi eller vikt. Ibland är jag glad att jag inte vet det för då hade jag nog inte levt nu. Men jag ser mej själv som stor, grymt stor. Typ 399 kilo. Det är sjukt, men så ser jag mej själv när jag ser mej i spegeln och när jag nyper mej i mitt fett. Jag är vidrig. Jag antar att det är därför jag inte ens vågar erkänna för mej själv att jag är sjuk. Varför ska de ta mej, en 399 kilos klump på allvar.
Jag bor i Gbg:)
Kram
Vad bra att du fått en tid. <3 Vilket capio är det eller vart ligger det?
Jag har varit inlagd på capio i upplandsväsby, bästa behandlingen någonsin tycker jag!
Jaa, de verkar som att jag klarar mig frå sjukdom trots allt :D fast är fortfarande onormalt trött..
Ja men de måste de ju fatta hehe, de hade kanske varit lite mer misstänksamt som du säger om de vart grädde o ljust bröd :P
haha jag såg på hemmafruarna, leila går säkert i repris någondag:P de va säsongsavslutning :(:( vart house bra igår då? :P
Vet inte riktigt vad det finns för behandlingar just här i gbg. Jag vet iallafall att det inte fungerar för mej med öppenvård. Det är så lätt att sitta och säga att allt går bra hemma, men det är ju bara totalt ljug.. Jag är en mycket manipulerande människa och även om jag egentligen vet att jag skulle behöva bli inlåst någonstans så är inte det ett alternativ för mej just nu. Jag har inte modet som krävs ännu. Tyvärr..
Jag vet att Capio finns i Varberg och det ligger ju inte så jätte långt ifrån Gbg, 45 minuters resa ungefär. Sedan finns det Mando i allingsås. Det är väl ungefär detta jag har koll på. Har inte vågat leta ens.. Känns som om jag inte bryr mej att jag rasar samman i tankarna:S Jag tror jag har gett upp..
Psyk och heldygnsvård är två helt olika saker. Är det capio i stockholm eller i varberg. Jag ska kanske börja i Capios dagvård i malmö. Men det är inte helt hundra att jag vill.
jag ska ditt på bedömningssamtal i slutet på januari. Så då kanske det är lägge att börja. Men så som jag känner mig nu så behöver jag inte dagvården. Ska ju snart sluta på äs vården i öppenvården. Och bara gå i vanliga öppenvården för andra problem.
Smart det där med att kolla upp ställen och se vad det finns för utbud. Skönt att du faktiskt vill bli fri från detta, fast vem vill inte det. Jag kan nog också låta som om jag vill vara kvar i helvetet med det är så fel. Det är ju bara jag själv som vet hur mycket jag kämpar egentligen. Men bloggen är min frizon där jag verkligen ska få kasta upp alla mina tanakr. Ingen behöver ju läsa om de inte vill eller klarar av det. Men seriöst, det finns verkligen allt att läsa om på nätet, skrämmande.
Tack att du finns.
Kram
Det är ju just det som är problemet, nän man blir sådär livrädd och bara vill stanna kvar i det trygga. Man bygger bara upp en högre och högre mur och tillslut kommer man inte orka att ta sej över den. Jag hoppas för din skull att de kommer hjälpa dej nu, du har ju ändå visat viljan att bli frisk genom att söka hjälpen. KRAM till fina dej!
Sv: Gillade personalen jätte mycket där och miljön. Kändes inte alls sjukhus miljö plus att kocken som lagade all mat där var otroligt duktig och var jämt god och varierad mat. Sedan fick man lite utav en personlig matplan beroende på hur mycket man behövde äta till frukost och hur stora portioner men man åt iallafall frukost (som kunde vara mackor, gröt och frukt, yoghurt med flingor/musli, jucie, the/kaffe) och en nd på förmiddagen. Sedan lunch, eftermiddagsmål (yoghurt eller risifrutti), middag och kvällsmål som var mackor. Eller det var så när jag låg inlagd iallafall. Sedan så hade vi olika grupper, 1 gång i veckan for vi på utflykt antingen till stan eller till en h4-gård, hade kroppskännedom, typ pysselverkstad osv.
Hoppas det går bra.
Jag har frågestund i min blogg, så om du vill ställa en fråga allt mellan himel och jord.
sv: Tack för ditt stöd, Hanna! Det betyder mycket att du bryr dig, jag tycker du är en otroligt härlig tös som du är.. Jag hoppas du vet det :) Och jag önskar att jag kunde göra mer för dig.
Och jag säger ju själv; det svåraste är det nyttigaste. Så då får jag väl allt stå för det och välkomna detta!
