uppfortsomfan

Är det den fina pojken jag var ihop med i ett års tid när vi gick i fyran? Ja det är det kanske? Han hette Anton och var det blondaste jag sett. Alldeles vitt hår hade han på somrarna. Han gick i min klass i tvåan och trean men till fyran bytte han till paralellklassen. Jag var pirrig och glad samtidigt som han var en av mina bästa vänner. Vi brukade åka och badade ihop, han gick på dykning fast han fick alldeles röda ögon av klorvatten. Eller så träffades vi hemma hos någon av oss och drack saft och åt mellanmål, kanske busade lite med hans yngsta lillebror August. Vi lekte på rasterna och ibland pussades vi. Sen flyttade han vi höll ihop fram till sommaren men sen började han i en ny skola därborta där han bodde och vi tappade helt kontakten. Det var en ganska fin relation. Oskyldig, glädjefylld och pirrig.

Min första kärlek om man räknar i lite mer vuxen ålder är annars den man jag numera är gift med. Sexton år var vi när vi träffades. Självklart gick vi i samma klass, vart skulle jag annars träffat någon som upptagen som jag var då=) Vi umgicks och sen utvecklades det till en stor och stark kärlek som håller i sig idag, åtta år senare. Han är den finaste för mig. Tålmodig, snäll, omtänksam och stöttande. Vacker, söt och fin. Min andra hälft som gör mig helare. 

Det mina vänner är mina första kärlekar.