Om hur det är
Just nu är det inte en sån period. Just nu är andas jobbigt. Ta sig upp ur sängen är ett projekt. Till och med träna som jag både gillar och drivs till av ångesten är svårt att komma igång med. Det mesta, närapå allt känns rätt värdeöst och meningslöst. Ångesten jagar konstant och jag vill bara lägga ner det mesta och försvinna. Det är bara.. ja antingen grågrått eller tvärsvart. Min koncentrationsförmåga är om möjligt ännu sämre och jag känner mig mest bara trött och likgiltig. När inte ångesten ökar och jag är rastlös, orolig och stressad och yr och.. ja. Orolig samtalskontakt idag. Det brukar betyda att det inte är ett dugg bra. Han har sett mig och mitt mående i två år så jag gissar att han kan läsa det lite.
Jag vill inte mer. Det gör bara ont överallt.
Det är många ställen som inte tar emot en om man inte äter kött. Det är ett val vi har gjort. Och det går att bli frisk även att inte äta kött.
Åh, gumman. Jag kan inte göra något, men jag hoppas du vet att det finns massvis av människor som tänker på dig.
Tyvärr kan vi endast vänta ut stormen (av din egen erfarenhet gjord?) och hoppas att det blir ännu ljusare än förra gången du tar dig ur mörkret.
Bara en gnutta.
Finns här och tänker på dig.
Jo, det har tagit lång tid för mig att inse det. Men har märkt att det faktiskt är det som hjälper mest - att faktiskt acceptera situationen och försöka stötta så mycket man kan, psykiskt.
Besparar både den lidande och de som bryr sig en jädra massa oro och besvär, som slipper press att börja må bättre/få den lidande att må bättre.
Ibland behöver man också bara FÅ må som man gör, utan att någon pushar en i en annan riktning.
Skör om dej <3 (Hjälper kanske inte så mycket, men vet inte riktigt vad som är det bästa att säga, men vill iaf att du ska veta att jag bryr mig om dig och hoppas det blir ljusare snart <3)
