Åh puh
I fredags var jag på scä. Årsuppföljning på stepwise. Det var... tja.. spännande? Eller inte så värst egentligen. Jag var ju frisk när min behandling eller vad det ska kallas för var avslutad. I min journal stod det att jag inte uppvisar några symptom på ätstörning längre. Stepwise sa annorlunda (vilket jag visste) och det är inte så att jag insjuknat mer senaste månaderna, jag mår ungefär exakt som jaggjorde där tidigt i våras när jag ansågs frisk. Faktum är att i stort sett allt utom vikten och mängden mat jag åt var samma. Lika rädd för viktuppgång, lika hatad figur och vikt och kompenserande och tja. Helt enkelt inte så jävla frisk.
Jag träffade en annan än dom jag träffat tidigare. Hon sa att jag alltid var välkommen tillbaka. Jag sa att jag helt uppenbart inte var det eftersom jag redan haft ett nätverksmöte med scä och psyk där scäs inställning var att dom inte hade någon som helst lust att göra något för mig. Hon tyckte jag skulle våga be om hjälp igen. Jag hade ingen lust. Jag orkar inte kämpa och slåss för något jag ändå inte får. Dom vill ju inte ta emot mig helt uppenbart, inte ens när min läkare sitter och ber om det och säger att han inte har en aning om vad han ska kunna göra. Dom lassar över det på honom ändå.
Lördag var en långt lång dag. Samling halv nio för killarnas match. Sedan avslutning med dom som innehöll klättring och äta. Vi åkte hem vid fem ungefär. Det motsvarar väl en rätt normal arbetsdag och jag klarar helt uppenbart inte av det på långa vägar. Jag somnade i bilen på väg hem. Sedan gick jag rakt in i sängen och låg och kollade på film tills jag somnade och sov tolv timmar.
Det är mitt liv. Idag är det tvätt och göra fler tryfflar. Earl grey var en riktig höjdarsmak.
Jag tycker du ska försöka fortsätta fråga om hjälp. Jag vet mycket väl hur det är att fråga efter hjälp, och tro att man ska få den, bara för att inse att man inte får något alls. Och jag vet att du gjort det många gånger. Men fortsätt, en dag kommer du fråga rätt person och få den hjälp du har rätt till <3 Jag tror på dig!
Sv; Ja, vår vinter har inte heller varit något vidare. Visst har det snöat lite, men inte så att den stannat längre än någon timme, och för det mesta bara regnar det och är mörkt. :( Jag vill ha riktig vinter!
Kram <3
åh den " välkommen tillbaka" kommentaren ser man bara förbi nu förtiden.Förstår att du inte orkar , men du ska inte ge upp heller!!
sv-; haha åh jag är sååååå nyfiken...
blev dina journaler dyra ?
detsamma<3
Ja, det är verkligen så jäkla sant!! Att övervinna underviktigheten är faktiskt ett MÅSTE för att kunna bli frisk. Tyvärr är det nog svårare att bli av med skiten i huvudet är jag rädd. Usch..
Underviktigheten?? Hahhahah! Jag vet inte om det heter så men du fattar vad jag menar. Jag går upp i vikt jättelätt, som du har beskrivit att du också gjort. Jag behöver inte näringsdrycker el liknande. Jag tror man är olika helt enkelt. Jag har gått upp tidigare från undervikt och vet hur snabbt jag kan göra det.
var med och tävla om ett valfritt iphoneskal!
http://jonssonsfoton.blogg.se/2011/december/utkast-dec-12-2011.html#comment
fin blogg
synd att hon inte tog tag i det mer. gav dig en ny tid, med hänvisning till stepwise. förstår att det blir svårt att be om hjälp igen när du inte alls fick den förra gången. samtidigt är det ju många som jobbar där, och den här gången kan du ju ha mer tur och hamna hos någon smartare person. kanske kan du mejla eller ringa hon som gjorde testet, fråga om hon kan göra nåt?
