Lagom och normal.
Att veta vad som är normalportion förstör mig.
Jag kommer aldrig kunna äta mer än tre potatisar utan att ha ångest.
Jag hatar matschema. Jag hatar normalportioner. För dom är i samma storlek som det jag åt när jag var sex.
Just nu gör jag allt för att undvika att följa det. Jag kokar min potatis i tärningar för att inte veta hur mycket jag tar. Jag äter saker till frukost som inte finns med på förslagslistan så jag slipper veta vad som är lagom. För lagom ÄR inte lagom. Ibland är det för mycket ibland för lite. Jag hatar lagom och normal.
Jag kommer leva resten av mitt liv och veta att jag äter för stora portioner.
Jag önskar att jag aldrig fått veta vad som är normalt.
det finns så jäkla många olika metscheman, så det du har behöver inte vara det som passar dig...
äter du utan matschema och följer hunger och mättnad så blir det ju ditt naturliga matschema, och det borde allt vara bättre än ett som står nedskrivet för att agera riktlinje åt folk som inte vet hur de ska äta/inte känner hunger eller mättnad...
Lagom och normal är j-vligt diffusa ord. Det som är lagom för dig eller mig behöver inte vara lagom för någon annan.
Matschema är ju till för att hjälpa, och det verkar ju inte direkt hjälpa dig. Önskar jag kunde radera det ur ditt minne så du kunde äta så som du vill, på ett konstruktivt sätt såklart...
meningen är väl att man bara ska följa det i början, för att sen kunna släppa det och gå efter sin egen kropp. i början har ju många svårt att känna vad som är lagom.
jag förstår vad du menar med att man blir fixerad vid mängderna. den ångest man får när man tar lite mer. jag gör lite som du, köper sånt runt knäckebröd som man bryter, äter spaghetti som är svårare att mäta, osv.
samtidigt hade jag hjälp av det där schemat i början, så för mig var det bra. nu måste jag bara hitta ett sätt att släppa det, att våga lita på mig själv och inte tro att det där lilla pappret har alla svar för just mig.
Ja, många är lika i mängder, men varierar väldigt mycket med frukostar och mellanmål, och du äter kanske istället olika mängder på lunch och middag?
Jag äter helt annorlunda nu jämfört med när jag var liten, men det hade säkert blivit "rätt" och ungefär lika mycket i mängder oavsett vilket av sätten jag åt på.
(När jag var liten åt jag inte frukost, dåligt med skolmat men däremot så åt jag väldigt, väldigt mycket på eftermiddagen-kvällen...)
Nu äter jag mer jämfördelat med frukost lunch kvällsmat och flera mellanmål. Vilket jag trivs bättre med.
Så att det verkar vara olika behöver inte betyda att det är det...
Men ät efter vad kroppen signalerar, det du mår bra av. (...hoppas du kan radera/ignorera matschema-minnena som inte fungerar för dig, de ska ju inte finnas för att fördärva, tvärtom!)
och tack för grattiset :)
