Sådär
Jag har haft svårt att förstå alla som skrivit om ätstörningen nästan som en egen person, "demonen" eller "hon" eller "han", inte förstått, för det är ju jag som är sjuk, mina tankar. Ingen annan. Men nu börjar jag ana hur det känns. Fick frispel nu innan middagen och stod och var hysteriskt över allt som var fel, alltifrån att det blev klyftpotatis istället för stekt potatis till att den stekta tofun skulle hinna svalna och när oliverna var för gamla gick jag och grät en skvätt. Men allt det där jag sa, allt jag påpekade var fel, det är ju sånt jag inte bryr mig om, för mig spelar det verkligen ingen roll om potatisen är stekt eller om den är klyftad och körd i ugnen. Allt elakt och grinigt som kom över mina läppar kändes som en överraskning. Jag blev nästan förvånad över allt jag sa för att försöka slingra mig undan. Hur det där jäkla ätstörningsmonstret faktiskt tog över och framförde sin egen åsikt.
Jag har ätit alla måltider jag ska sen jag åkte hem. Halva lunch och middagsportioner och tre mellanmål, och så frukost såklart. Haft panik över glass som jag sa att jag var sugen på men sen vägrade Jonathan att köpa, fick ångest av bara tanken på att ha den hemma. Larvigt. Jag är sugen på glass. Det var så hysteriskt länge sen jag åt det. Kan inte minnas när det var. Men känns det så illa så avvaktar jag och så får det bli en fryst nd med vaniljsmak imorgon. Den ska ju ner oavsett så varför inte äta den som glassubstitut.
Med andra ord, jag äter, jag försöker och det ger brutal ångest men än har jag inte vikt mig för den. Sista målet för idag blir kex med brieost. Så det så.
Det är nu det svåra börjar på riktigt, och det är nu man tar i så man blir blå. Kom ihåg det.
sv; Taaack!
Styrkekramar!
Jaa du, varför borsten är kurvig har jag ingen aning om, men de flesta mascara borstar ser ju olika ut och jag tror att den här är utformad för att både förlänga och ge fransarna volym samtidigt (men allt det där är mest snack ju)..
Antar att det är skönt att vara hemma igen, att själv bestämma när du är kissnödig osv. Jag tror inte heller jag hade stått ut. Framför allt det där med att gå på toa är väldigt känsligt för mej. Jag klarar inte av att någon står utanför osv. Det ger mej panik!..
Jag har verkligen vilat hela dagen, jag får ångest bara av att tänka på det, men kroppen hade tyvärr inte fixat något annat. Det är något fel på den, men jag är för rädd för att ta reda på vad. Alltså något annat fel som inte har med äs att göra. Därför blir det extra frustrerande när äs tvingar mej till saker och jag verkligen försöker för viljan finns där, men det går inte. Dubbelt värdelöst eller vadå?!
Jag tänker på dej!
Haha jaa de e lite skumt hur man kan fastna för saker så, hade ett tag då jag var helt beroende av banansmooties xD drack en sådan minst en gång om dagen och den innehöll en massa mjölk och mellan 1-3 bananer. Längtar till jag kan våga mig på en sådan igen för jag älskar dem.
Okey, då är det skönt att vara hemma då igen eller ?:) lärde du känna någon annan på avdelningen? hade du eget rum osv?
Var det tuffa och stränga regler? kontrollerade de när ni åt?
Det är tufft med matschema men de kommer bli lättare och lättare för varje dag. Så har det varit för mig iaf. Förra veckan ex när jag bytte ena knäckemackan på kvällen till mjuk macka var det skitsvårt men nu går det med automatik.
Glass tycker jag du ska prova som mellis nu då :) kanske idag?
Visst är det skönt när orken kommer tillbaka. Bara tankarna blir ju 1000000 bättre och man orkar prata och skratta :D
Kan ju tillägga det att med demonen och rösterna i huvudet de förstod inte jag heller i början men de är så starka röster. Man får liksom tänka hela tiden och verkligen kämpa för att de inte skall vinna.
Har du några roliga planer för idag? blir det någon god lagad mat idag?
Kramis
Ja men de va tur ja prata med pappa i morse :P kom nyss på mig själv att jag försökte lämna kanterna runt limpmackan för att de blivit lite brända i rosten men vem försökte jag lura. Lät kanterna ligga några minuter innan jag tryckte in dem i munnen och åt upp dem, rösten i huvudet skrek typ på mig för där hade jag ju min chans att missa lite men vem försöker jag lura egentligen? jag hade ju bara gjort mig själv illa.
Vad brukar du äta som mellanmål? frukost? :)
Varför inga toabesök efter lunch?var det typisk husmanskost som serverades där? är det inte konstigt att behandlarna inte äter lika mkt? :O de ska väl vara normalportioner som sreveras så då borde de ju äta samma lr?
Jag brukar också frysa min nd iblannd, smakar faktiskt glass, speciellt vaniljen :D har du testat andra smaker? hur tycker du nd funkar nu? tar du 2 om dan?
Haha men fiskbullar är underskattat, jag älskar det :P:D lasagne lät ju väldigt gott annars :)
Jag funderar på att äta en tonfiskgryta som jag gjorde förra veckan till lunch men till middag är det inte bestämt än :P har iaf inte bestämt om jag är sugen på tonfisk idag heller xD något ska jag nog kunna fixa ihop haha^^
det är nu i början som ångesten är värst! du är tuff som gör det du ska, asbra! det kommer bli lättare, bara du står ut nu och bara gör och gör och gör, utan att trixa och förhandla. starkt jobbat!
det där att saker blir "fel" känner jag igen, kring mat. minsta lilla grej blir katastrofer. samtidigt som jag kan känna att jag står bredvid mig själv och undrar varför jag är så hysterisk? men det får vara så också, bara vi äter.
du får ta det steg för steg. en dag kommer du kunna äta glass också. häng i nu!
