Tänka sig
Till skillnad från alla andra (jag vet, det är så ALLA tänker men likförbannat så hittar jag nästan inte en enda blogg eller skrift där personer på väg bort från ätstörningar inte har problem med att nå målvikt så jag måste ju vara lite annars?) så verkar jag gå upp i vikt så jag tänker inte äta mer än vad matschemat säger. För jag vägrar att se ut som jag gjorde efter ett år på antidepp. Dit tänker jag aldrig, aldrig mer ta mig. Aldrig. Det är liksom inte klädsamt med dubbelhaka.
Negativa klubben har årsmöte och det är jag som håller i det så vi hörs. Kanske. Om jag inte lessnar på allt.
Jävla mig.
jag fattar att det känns så. men alltså, jag går också upp i vikt. jag gick upp typ 3 kg på en vecka när jag började äta igen, innan avdelningen. o de kg jag gått upp nu kom nog första veckorna, så det gick fort där ett tag.
hm, det hjälper kanske inte dig. men jag ville säga det, o säga att jag känner samma när jag läser bloggar. att alla verkar stå still och jag går upp.
mitt inlägg idag är på riktigt, men också pepp till mig själv. under det där så är jag verkligen livrädd. för att gå upp för fort, för mycket, för att plötsligt bli överviktig.
har du ingen att prata med förresten? vårdkontakt alltså?
fattar att det blir jobbigt när det går så snabbt i början. men vet du om det fortsätter så? har du vågat testa? för det är ju oftast störst viktuppgång precis i början.
trist att det går så trögt med hjälp. och det är jobbigt att ringa och tjata också.
tack för dina snälla kommentarer.
du är inte alls ensam! tror det handlar med om att de som har svårt att gå upp bloggar om det ämnet mer än just de som har det tvärtom. man känner kanske inte för att skryta om det när man är i den jobbiga fasen.. iallafall: förra gången jag var på viktuppgång gick jag upp fyra kilo första veckan, och sedan fortsatte jag uppåt (självklart inte i samma takt, men uppåt gick det) vecka efter vecka tills jag skrev ut. trots att jag åt dåligt under vissa dagar fortsatte jag gå upp i vikt.
men vet du, vad jag ångrar allra mest idag? att jag inte höll mig till det där jävla matschemat tills vikten stabiliserat sig. jag orkade inte stå ut så började rucka på det, fuska liksom, lite i taget. tillslut var ingenting som det ska och här sitter jag fem år senare och har haft en svängvikt på femton kilo uppåt. överätning och underätning om vartannat. (vill inte låta som en moraltant men:) våga lita på matschemat! det är mitt största mål just nu. kroppen måste vänja sig tillslut, både din och min!
haha nej, choklad ska vara i kylskåp! tänk att ingen håller med mig... på samma sätt som glass måste vara stenhård när jag äter den, lite halvsmält glass är så äckligt.
hihi tack! visst är den fin, skulle vilja ha en klänning med mönstret på. :)
nej men eller hur, "vanliga" (hatar ordet vanlig, haha) människor har nog ett ganska stort spann både uppåt och neråt på sitt dagliga intag.
jag har också den där hunger-problematiken. och det känns som ju mer jag äter, desto hungrigare blir jag! tycker det är läskigt med tanke på att jag lätt far över till hetsätningar också. men varför det blir så.. det vill jag också ha svar på. du tror inte det kan bero på att kroppen arbetar med maten liksom? för min hunger kan ibland gå över efter typ två timmar (om jag orkar stå ut så länge) och då känner jag mig mätt! konstigt det där.
har följt din blogg ett tag, så vet att du var inlagd osv. men vad händer nu? har du ingen kontakt alls alltså?
kram på dig!
Tänker på dig vännen. Hur har det kännts idag?
Ja! Jag har alltid varit så bitter på alla som kan äta "hur mycket som helst" (som mina syskon tex) utan att gå upp i vikt. Men nu har jag gett mig fan på att jag ska försöka äta det som jag VILL istället för att, som jag gjort i snart halva mitt liv, förbjuda mig allt som är gott, onyttigt, njutningsfullt osv. För ärligt talat har det ju inte funkat i längden. Suck suck.
Jaså, men varför remitterade de tillbaka dig till
scä? Kunde de inte erbjuda något annat, som dagvård eller öppenvård? Eller tyckte du inte alls om vården de erbjöd?
Jag står själv på kö till dagvård på capio nu, ska på informationsmötet nu på tisdag. Men ja.. eftersom jag egentligen inte bor i stockholm, och mitt kontaktnät består av skolkompisar, så kommer jag i princip inte ha något liv där uppe om jag börjar dagvård. Och att sitta själv i mig lägenhet hela kvällarna är det jag gjort hela hösten och det har uppenbarligen inte varit vägen till någon succé.
Men jag ska se vad de säger på tisdag.
Hur länge har du varit sjuk?
Hoppas du har en bra lördag, NU ska jag hugga in på min b&j till Stjärnorna på Slottet!
Kram!
Like the site--sorry about the problems with the guestbook though.
