Sorgedag
För att prata om något annat (och nu kan känsliga vegetarianer och liknande sluta läsa) så kom jag när jag stod med hela händerna nerkladdade av kycklingskrov och saxen i högsta hugg hur min första kontakt med inälvor var. I högstadiet skulle det dissekeras lunga av något djur, gissningsvis någon gris eller ko. Jag klarade inte av lukten trots att jag gärna ville se så jag fick lämna lektionen. Hade någon sagt till mig då att jag ett antal år senare utan att blinka eller fundera ens två gånger skulle ha dom styckningsorgier jag upplevt hade jag nog bara skrattat. Jag har klippt upp nästan alla organ som finns tror jag, lever, njure, hjärta (dom är jäkligt faschinerande) lungor, strupar, magar... you name it I've done it. Jag har styckat kalkonskrov som var så stora att vi fick lägga en pressenning på golvet och åka och köpa en busksax. Jag har flått, tagit ur och styckat en hel kanin. Jag har i flera timmar stått med kycklingskrov och sedan packeterat kilovis för att pressa in i en frys. Jag som fram tills att jag skaffade iller var så nojig med kyckling att jag knappt vågade ta i det.. trodde jag skulle få salmonella och ja.. allt annat också för den delen. Sån kan man bli när man barfar illrar. För själv äter jag inte kött.
Imorgon lämnar jag landet för skidåkning. Återkommer nästa helg. Så får vi se hur Sverige klarar sig utan mig=p
nej, låt inte ÄS ta över helt nu.. <3
Men när jag var som underviktigast orkade jag också jobba. Men då skrev läkaren ut ett läkarintyg på att jag inte fick jobba. Kan förstå att det var livsfarligt för mig att jobba då. Dä vägde jag inte mycket.
Nu går jag till en psykolog som jobbar med mina tvång. Och så har jag en ny läkare som utreder mig.
Jag fick inte heller ut något från öppenvården för äs. Var därför jag slutade. Nej nu ska jag och Elias göra vid oss, ska in till Lund och träffa några vänner. Hoppas du får en trevlig helg
sv: hahahhaah förlåt men jag måste skratta
gång på gång påminns jag om hur lika vi två egentligen är!!
Halvt döende med te i handen= chäärlek!
nä, det är sant, inget blir ju bättre av att ljuga om sitt mående precis :(( får du hjälp på scä då? någon att prata med? kram
Åå hoppas du får en underbar skidresa :D vart är det du ska åka?
kram
Hoppas du har det bra där borta nu. :)
Du har nog rätt, de flesta har en spärr, om än att den är förflyttad lååångt bort från det normala. Både du och jag har en gräns som många andra ser som att gå över gränsen, men någonstans har vi lite av den vanliga människan i oss. Skönt det.
Exakt som tankarna jag också har - tänk om man hade vetat och förstått tidigare att man mådde dåligt och att det inte alls var så det var, utan att det var något fel, för det är fel att inte kunna leva livet fullt ut. Eller leva det ens lite för det mesta. I alla fall för mig har de senaste åren inte innehållit mycket liv alls.
Det är så jobbigt, för man ser att man förstör och gör illa, ändå fortsätter man tänka, sucka, hata, skrika.
kramar
Hoppas du får en mysig resa:)
MÅNGA kramar från mig.
