Ögonblicksbild
Just nu.
Framför datorn, tvn är på, det är film med slagsmål och biljakt. Själen försöker rymma genom ett hål i bröstet som inte finns. Jag försöker andas på riktigt. Minnas hur man gör för att få luften hela vägen ner. Händerna framför ansiktet. Blundar. Samlar kraft.
Försöker få det att stå still, att sluta värka. Försöker få tankarna raka och med avslut istället för vilt flygande omkring så jag inte får tag i dom. Hinner bara uppfatta korta sekvenser. Inget sammanhang. Uppspärrade ögon.
Yr. På väg. Rymma, nej fly.
Ältande återvändsgränder utan logik. Panisk skräck som lyser. Oro. Fylls av ett ekande vill inte mer som snurrar och virvlar och slår.
När rakblad är trygghet och invant. Väntrum är hemtamt. Återigen står jag där, lägger röda ränder i min samling. Det finns inget fint, inget vacker och inget mystiskt i det. Det är en trasig själ som försöker hantera ett rivande vildjur i bröstet. En trasig själ som inte kan se bortom nuet. Den desperatas räddning ur kvävande ångest.
Jag är inte stor och stark. Jag somnar med min frottegris tätt tryckt mot kroppen och handen sluten runt den slitna flodhästen.
Framför datorn, tvn är på, det är film med slagsmål och biljakt. Själen försöker rymma genom ett hål i bröstet som inte finns. Jag försöker andas på riktigt. Minnas hur man gör för att få luften hela vägen ner. Händerna framför ansiktet. Blundar. Samlar kraft.
Försöker få det att stå still, att sluta värka. Försöker få tankarna raka och med avslut istället för vilt flygande omkring så jag inte får tag i dom. Hinner bara uppfatta korta sekvenser. Inget sammanhang. Uppspärrade ögon.
Yr. På väg. Rymma, nej fly.
Ältande återvändsgränder utan logik. Panisk skräck som lyser. Oro. Fylls av ett ekande vill inte mer som snurrar och virvlar och slår.
När rakblad är trygghet och invant. Väntrum är hemtamt. Återigen står jag där, lägger röda ränder i min samling. Det finns inget fint, inget vacker och inget mystiskt i det. Det är en trasig själ som försöker hantera ett rivande vildjur i bröstet. En trasig själ som inte kan se bortom nuet. Den desperatas räddning ur kvävande ångest.
Jag är inte stor och stark. Jag somnar med min frottegris tätt tryckt mot kroppen och handen sluten runt den slitna flodhästen.
Kommentarer
Trackback
