Jag håller med
Nu är någon del av mig lite mer nöjd. För jag har tagit en promenad, sprungit, klättrat och kört några styrkeövningar. Det tycker min hjärna att fettet behöver. Jag är sådär lightheaded... det gillas av destruktiva delar av mina tankar. För då kanske jag slipper vara fet, om jag fortsätter (men det gör jag inte... jag kommer inte orka det heller).
Jag håller med det destruktiva. Fast jag vet. För jag orkar inget annat.
Det är inte samma sak som att vilja vara sjuk. Det är att vara sjuk. Att inte orka.
Fast, jag är ju frisk. För igår åt jag bakelse med grädde.
Jag vet, det är mitt fel. Jag orkar inte fungera med vården. Slå mig, straffa mig och berätta för mig att det bara är att bita ihop, att det bara är jag som kan göra jobbet. Säg det igen och igen för jag har nog inte förstått. Sparka på mig när jag ligger. Säg igen, att det är mitt ansvar, att jag måste kämpa, att jag måste försöka, att jag måste jobba. För det kan väl aldrig vara så att jag försöker? Det blir ju inget resultat. Jag har nog inte förstått budskapet så dunka in det lite till. Jag måste vara väldigt korkad. Närmast tjockskallig och lobotomerad. Eller så har jag ett iq en bra bit över medel och förstår precis vad som sägs till mig och försöker så jag blir blå men har svårt att få till det ändå. Välj själv.
För att fortsätta gnälla en stund till så har jag haft ont i magen halva dagen idag. Det blev otroligt nog lite bättre efter löprundan. Jag gillar inte magont. Bara så alla är med på det=p
Positivt? Tja, illrarna är underbara. Jag och Zombie tar en promenad varje kväll. Alinda och jag gosar i hennes nya fantastiska vinterpäls, Valles ögon stirrar stint på mig när han vill bli upplyft sisådär femton gånger om dagen. Belsebub sover som en klubbad säl och kunde inte vara sötare och Meja trippar runt som den fina fröken hon är och kan närsomhelst komma fram och förgylla livet en liten stund.
Min fantastiska dunjacka som håller mig varm. Garderobsshoppingen som idag gav mig ett par nya byxor (Jonathans gamla) som är skönare än det mesta jag äger. Annan shopping som gav mig årets nya julkula, en jordglob. Den nya tekoppen som vid middagstid fylldes med varma koppens kantarellsoppa och värmde mig.
Jag håller med det destruktiva. Fast jag vet. För jag orkar inget annat.
Det är inte samma sak som att vilja vara sjuk. Det är att vara sjuk. Att inte orka.
Fast, jag är ju frisk. För igår åt jag bakelse med grädde.
Jag vet, det är mitt fel. Jag orkar inte fungera med vården. Slå mig, straffa mig och berätta för mig att det bara är att bita ihop, att det bara är jag som kan göra jobbet. Säg det igen och igen för jag har nog inte förstått. Sparka på mig när jag ligger. Säg igen, att det är mitt ansvar, att jag måste kämpa, att jag måste försöka, att jag måste jobba. För det kan väl aldrig vara så att jag försöker? Det blir ju inget resultat. Jag har nog inte förstått budskapet så dunka in det lite till. Jag måste vara väldigt korkad. Närmast tjockskallig och lobotomerad. Eller så har jag ett iq en bra bit över medel och förstår precis vad som sägs till mig och försöker så jag blir blå men har svårt att få till det ändå. Välj själv.
För att fortsätta gnälla en stund till så har jag haft ont i magen halva dagen idag. Det blev otroligt nog lite bättre efter löprundan. Jag gillar inte magont. Bara så alla är med på det=p
Positivt? Tja, illrarna är underbara. Jag och Zombie tar en promenad varje kväll. Alinda och jag gosar i hennes nya fantastiska vinterpäls, Valles ögon stirrar stint på mig när han vill bli upplyft sisådär femton gånger om dagen. Belsebub sover som en klubbad säl och kunde inte vara sötare och Meja trippar runt som den fina fröken hon är och kan närsomhelst komma fram och förgylla livet en liten stund.
Min fantastiska dunjacka som håller mig varm. Garderobsshoppingen som idag gav mig ett par nya byxor (Jonathans gamla) som är skönare än det mesta jag äger. Annan shopping som gav mig årets nya julkula, en jordglob. Den nya tekoppen som vid middagstid fylldes med varma koppens kantarellsoppa och värmde mig.
Kommentarer
Postat av: Elin
Det är INTE DU som är felet. Du har försökt, så mycket du kunnat, om det inte räcker är det inte ditt fel utan deras för att deras vård inte har möjligheter för dig och ditt tillfrisknande.
kramar
Postat av: Julia
Felet är INTE hos dig, du vet det och jag vet det. Felet ligger i sjukdomen och hos vården. Jag vet att du har försökt helt otroligt mycket och du är otroligt duktig som har orkat såhär länge. Nu tycker jag att vården borde ta sig i kragen eller nåt och se på verkligheten, och sedan hjälpa dig. För du behöver hjälp och den ska du få.
Styrkekramar <3
Trackback
