Utan värde
För jag är så värdelös. För ingen vill ta i mig ens med tång.
Äcklig, äcklig. Och så försöker jag skylla på min kropp när jag går upp i vikt. Ikväll åt jag en hel chokladkaka på hundra gram, klart jag blir fet. Inte för att jag gör det varje dag, nej långt därifrån men det räcker uppenbarligen men en gång eller två. Äckelidiot. Inte var den god heller. Den gör bara ont. Ingenting var positivt med den. Vem var det som sa att allt blir bättre om man äter. Man får ju bara mer energi att känna ångesten.
Nu tänker jag erkänna ungefär precis hur sjuk och desperat jag är för det är ändå ingen som bryr sig, vare sig här eller i det verkliga livet. Jag är lättad över att jag äntligen har något hemma att skada mig med. Precis så känner jag. För så jävla äckligt störd är jag att jag tar till korkade metoder som inte är hållbara i längden.
Nu var det slut för idag.
Hoppas det hjälper att venta lite, åtminstone. Att du får skriva av dig. Trots att jag inte har några bra svar att ge dig, och ingen pepp som jag redan sagt..
Sv: Inte ens fovea finns med i wordfeud! FY SKAM!
(e.owly).
Det här kanske låter konstigt, men du har inte kollat upp dig för glutenintolerans eller sköldkörteln? Jag vet nämligen en kompis syster som på grund av sin anorexi förstörde tarmarna och drog på sig glutenintolerans, vilket resulterade i att hennes kropp samlade på sig en massa vätska vilket gjorde att hon ökade drastiskt i vikt och svullnade upp... Jag kan inte föreställa mig hur det känns att vara i din situation, och jag har heller inga tröstande ord. Men, jag hoppas att du inte ger upp utan fortsätter att kämpa!
Jag är ledsen för din skull och att du ska behöva må så här. vet att det inte är någon större tröst men tro mig jag önskar dig allt det bästa.!
Vännen... :( Du är fin precis som du är, och är precis lika värdefull som alla andra. Även fast du kanske inte tror på det själv så är det så och jag hoppas att du kommer inse det ännu en vacker dag. Fortsätt kämpa, skriv av dig, skrik, gråta, prata, gör vad som helst för att få ut ångesten (ogärna destruktiva metoder, men det vet du nog). Jag tror på dig, du kommer klara det, med stöd från andra <3 Du är fin, värdefull och underbar <3
Styrkekramar till dig! <3
Jag förstår och lider med dig :/
Vi är alla lika mycket värda. Fast man inte tro det ibland. Jag har själv använt destruktiva sätt för att jag har mått dåligt och haft ångest. Men de resulterade bara i att allt blev sämre: Du MÅSTE prata med någon som förstår dig. Har du ingen vän eller släkting eller någon som du kan lita på och som inte berättar vidare? Det vet jag, att när man pratar med någon, som kanske gått igenom samma sak så kan man öppna sig lättare med. Så om du vill prata med någon ta kontakt till min blog, så ger jag dig min E-post adress.
Styrkekramar. Linda
Ps. Det blir nog bra ännu skall du se :) Ta en dag som den kommer :)
Ha det bra :D <3
Ok, men om du vill prata med någon, så får du prata med mig. Jag lyssnar nog. Jo min dag har varit helt ok. Utan feber. Har till och med varit till skolan idag första dagen på en vecka. Sedan gick det ner när jag fick reda på att jag inte har lunginflammation, utan jag har Mykoplasma.
Jo, och jag som är en aktiv tjej. Jag tränar innebandy 2 gånger i veckan och nu får jag inte reäna på 3 veckor :( Det är jobbigt de. -.-
Jo, och jag som är en aktiv tjej. Jag tränar innebandy 2 gånger i veckan och nu får jag inte reäna på 3 veckor :( Det är jobbigt de. -.-
mm, jag gillar inte alls att bara vara stilla. Men som tur så skall jag till Turkiet nästa vecka. Då går en vecka snabbt utan att få träna
mm, jag gillar inte alls att bara vara stilla. Men som tur så skall jag till Turkiet nästa vecka. Då går en vecka snabbt utan att få träna
Varför skulle du vara värdelös? Det är inte ditt fel att du mår dåligt och man är inte värdelös för att man har det svårt, heller. Däremot förtjänar du hjälp och att bli tagen på allvar, definitivt! Och även om du nu skulle vara stor, tjock, vad än man nu vill kalla det... varför skulle du inte ha rätt till hjälp? Spelar ingen roll vad man väger eller inte väger för sjukdomen sitter främst i huvudet, även om den sedan sprider sig till kroppen också genom det man gör vad gäller mat etc..
Sedan är ju bloggvärlden tyvärr sådan att folk hellre kommenterar mat, outfits eller söta saker. Det är bara så folk är, lite halvtröga varelser som inte vet vad de ska säga när någon mår dåligt, de kommer av sig, de är rädda för att säga fel saker, eller så kan de inte komma på en enda sak att säga även fast de kanske faktiskt känner empati med en och en sådan kommentar skulle räcka gott och väl. Att någon skriver att hen känner empati för en och hoppas att man snart mår bättre... det är väl ändå få som skulle ogilla en sådan kommentar. Men folk verkar tro att om de inte kan göra underverk, då är det ingen idé att de gör någonting alls. Och så har vi då de där som alltså hellre läser om cupcakes och liknande. Det har ingenting med dig att göra, jag lovar. Det har med dem att göra.
Kram.
When you are not well and healthy practically nothing can make you be pleased - I understand you!
Jag tänker på dig, du vet var jag finns om du behöver skriva av dig. Jag är bara slut på ord, men jag lyssnar.
