Vardag
Nu är jag vansinnigt trött, förstår inte ens varför jag är vaken. Somnade någon gång framåt halv fyra inatt och var uppe strax före tio för att släpa mig till vårdcentralen. Det låter kanske inte som så väldigt lite sömn men för någon med ett sömnbehov på en tio timmar i runda slängar för att orka något alls är det väldigt lite. Fick träffa min läkare jag är listad hos för första gången, lite spännande med tanke på att jag tillhört den vårdcentralen i flera år. Anledningen till besöket var den där jävla migränen. Ungefär som jag trodde så var ju lösningen mediciner, jag är fortfarande inte speciellt förtjust i det. Efter en snabb neurologisk undersökning (peta på näsan och sträcka på benen=P) så skrev hon ut alvedon i storpack, ipren och imigranspray så jag hade om jag ville ha. Vi får väl se om jag tar det eller ej. Fick en remiss för nya blodprov också, dags att kolla om jag har något järn kvar i kroppen nu med mina härliga mens tillbaka och en rätt ordentlig ökning av självskadorna senaste månaderna. Tur att jag inte är nålrädd.
Hem, vila lite och sen psyksamtal. Han öppnade med att scä hört av sig (kors i taket) och att dom har bokat in ett planeringsmöte. Fint så, det är ju inte dumt om något kan hända men vad jag avskyr sådana möten. Så fort det blir mer än en person i rummet så tystnar jag och försvinner bort och vill inte vara med. Den här gången är det två läkare, en behandlare från scä, min samtalskontakt och vårdkoordinatorn från scä (som jag INTE gillar), min samtalskontakt ville gärna ha med en arbetsterapeut och en kurator också.... Som sagt bra att det rör sig men jag har redan ångest inför det där.
Efter ett samtal som faktiskt innebar att jag pratade lite mer än jag brukar (ok det säger inte mycket=P) åkte jag hem och somnade omedelbums. Blev väckt en timme senare för att åka iväg och träna handbollsbarn. Ville verkligen inte. Satt och ägnade mig åt att andas i bilen innan jag orkade gå in ens...
Ja, det var min dag.
Oj, mycket information och händelser på så kort tid. Eller, tycker jag åtminstone. Hur känns det?
Min hund dissar mig nu dock^^För en varm säng med en varm människa som värmer upp täcket :P Kan inte bli bättre för henne.
Varför utanför? För att du inte är där eller för att du mår så dåligt att du är tystare?
kramar
Jag tyckte personligen att den var grotesk, men samtidigt gillar jag inte center. Alls.
Men pojkvännen älskade den, - han är för övrigt riktigt förälskad i både kokos och center. Så den var en hit för honom. Så gillar du de ingredienserna så ska du nog inte ha något alls emot den!
Äsch, kanske lika bra att inte ha några förväntningar. Så slipper du återigen bli besviken..
sänder en kram tillbax !
Äsch, pessimist!
Oj vad mycket som har hänt :/ Hoppas du hinner ta det lugnt också <3
Jaa, det kan vara skönt att höra ibland, men i början gick jag säkert upp, jag har inte någon koll faktiskt men nu vet jag att jag gått ner, men jag hade ju en del på kroppen att gå ner, och har det fortfarande..
Jag tycker verkligen att det är tråkigt, att du går upp i vikt när du verkligen försöker att äta bra :/ jag vet inte vad jag ska säga, jag kan ju inte övertyga dig att det inte är så för du vet ju bäst hur din kropp fungerar, men tror du inte att du först går upp, med all vätska och så, och sen när kroppen vant sig en del så går du ner?
Jag vet inte :/
Jaa jag fattar hur du menar, jag har haft lätt att gå upp faktist, inte lika lätt att gå ner :/ är faktiskt sjukt avis på dom som inte går upp. jag vill ju också ha det så :/ kunna äta vad man vill utan att gå upp..
Jag hoppas dock på att jag får vara kvar längre, för jag vill verkligen inte trilla dit igen, eller ju visst vill jag gå ner till ett superlågt BMI men ändå inte, du fattar kanske?
Hur mår du idag?
Du har rätt där. Så mycket svårare för Elin men så mycket enklare för äs att flytta igen, men det bästa, turen för min del, är att det blir nog som när jag bodde i andra lägenheten, var jag varannan dag i lägenheten och varannan dag hos mamma och pappa. Flyttade du ihop med pojken din direkt eller bodde du själv ett tag?
Hon älskar att vara bortskämd, sen fattar hon inte hur bra hon har det, förutom ibland. Men oftast kommer hon på det för att hon märker att dom andra två hundarna inte får göra samma sak. För henne stämmer klyschan: största glädjen är skadeglädje. :P
Där har vi det svåra. Vi har varit sjuka så länge att det "vanliga" försvunnit bort till någonstans vi inte hittar till. Var du det redan som ung? Jag har i och för sig gått ut två gånger. Misslyckade försök båda gångerna, men jag kom dit och hem, till slut.
Jag förstår friska människors tankar där, att de är rädda för att göra och säga fel. Vad de inte vet är att vi faktiskt tål att dom säger och gör fel, poängen är att de säger och gör något alls.
Hur blir helgen?
kramar
