Have I told you lately...
Andetag som gör ont. Oro, rastlöshet, hemskhet.
Ful, ful, ful.
Något skär, det skär i mig. Är det så konstigt att svara med samma mynt?
Jag vet, destruktivt, jag vet, korkat. Jag vet att det inte löser något i längden, att det egentligen aldrig löser problem. Jag vet att jag inte ska. Jag vet allt. Ändå är jag kvar. Varför är jag så dum?
Ta mig bort, ta mig härifrån. Jag orkar inte, jag vet inte hur många gånger jag sagt det. Orden förlorar sin mening, det är som historien med pojken som ropade varg. Det är inget att bry sig om. Alla vet att jag inte tar livet av mig tillexempel. Första gången jag kom in med sårskada på psykakuten blev jag kvar två månader, störst delen under lpt. Idag klappar dom (om det är någon som orkar bry sig) om mig lite och skickar hem mig från ortopedakuten med tio femton nya stygn utan att ens ta reda på hur jag tar mig hem klockan två på natten. Misstolka det rätt. Jag skadar mig inte för uppmärksamhet. Jag skadar mig inte för att bli daltad med. Det är inte menat som "hej se mig och hjälp mig". Det är inte ett rop på hjälp så. Men, det känns som ingen någonstans orkar ta det på allvar hur jag mår. Mina skador är symptom på hur ont jag har i själen. Om jag säger att jag inte orkar så blir det inte mycket respons. Kanske för att jag alltid orkat? Eller, låtsats. Hur mycket jag offrar, hur ont jag har, hur många vakna timmar det spenderas hemma, hur ofta Jonathan inte vågar låta mig vara utom synhåll mer än en tio minuter i taget.
Hur mitt kämpande påverkar mig imorgon eller nästa vecka syns inte idag. Det som andra ser är att jag fortfarande står upp. Vad dom inte ser är hur det som gör ont i mig växer. Hur jag kämpar för att andas.
Vad är definitionen av orka egentligen? Jag har ju faktiskt inte ens försökt ta livet av mig så kanske är det inget problem? Kanske gnäller jag bara, i vanlig ordning?
det gör mig ledsen att läsa detta :/ du borde få den hjälp du behöver.
den nya marabou har jag absolut sett men jag gillar varken dadlar eller pistagenötter så tror inte jag kommer köpa den:P får bli o smaka om ngn bjuder isåfall:P har du testat?:D
Usch, det här inlägget ger mig bara ont i magen. Jag önskar att jag visste vad man kunde säga, men jag gör verkligen inte det. Jag har inte varit i samma sits som du är.
Men jag vet att min syster brukar försöka tänka sig in i nuet under sina dbt-behandlingar när hon får självskadetankar - hur fungerar det för dig? Mindfulness?
Du hade ju en goood chokladglass du kunde äta!.. Fast.. Det var väl kanske bara på gotland? Isch.
Och timmarna.. Ja, på fredag är jag hemma till 2 på eftermiddagen :) Dock vet jag inte om pojken är här med, eller har föreläsningar..
Nej, du gnäller inte. Du är där du är och känner det du känner.
Hm. Känner igen från när jag hade mycket kontakt med psyk. Att till slut när jag var helt förtvivlad och sa att jag inte orkade, så var det i bästa fall någon som lutade huvudet på sned och sa "mm", och föreslog sen att jag skulle titta på ett trevligt tv-program, eller nåt annat idiotiskt. Medans jag i början fick ständigt lpt.
Verkligen skumt. Som att man mår bättre om man hållt på länge? Det är väl snarare tvärtom, att man får mindre energi och känner mer hopplöshet.
Nu hör jag till andra vårdställen än psyk, där de lyssnar på vad jag säger. Går jag dit och säger att det inte går, så får jag bli inlagd om jag vill. För att de tror på vad jag säger. Enkelt. Så borde det vara överallt.
Usch, vet inte vad jag ska säga. Känns som att borde kunna ha en lösning, eftersom jag varit där och nu tagit mig därifrån. Men jag vet inte hur det gick till. Det sker ju inte över en natt, utan med myrsteg.
Haha du ska bara veta vad som gömmer sig bakom bilderna;)
Ja men eller hur, ungefär på det viset. Nej det är rätt okej ordning här. Jag är rätt pedant. Dock måste jag städa idag, hunden hårar och grusar ner så mycket nu när det är dåligt och blött väder och så har jag missat att diska:) Så ja, städ och tvättdag här.
Vad gör du?
Och du, det är ingen som tror att du skär dig för att få uppmärksamhet, verkligen inte. Men visst finns det sådana som gör allt för att synas, allt för att alla ska tycka synd om dem, men du är inte sådan. Inte tycker jag det i alla fall. <3
Du har rätt. Det är egentligen inte fel man har gjort, man har gjort sjuka saker, men inte fel. I och för sig hade jag inte levt utan att bli inlagd. Men drygt ett halvår var några månader för länge. Jag kommer för alltid ha ett sår inuti som smärtar efter den tiden.
Tar ni bort en av de gamla eller ökar antalet? Hur många får ni plats med?
Vi gör likadant med hund, inte pga albino, men pga friska linjer. Vi letar i Italien, och det ser väl ut som att det blir en nästa år.
kramar
Ah, jag förstår. Mindfulness kan ha den effekten - antingen fungerar det eller så är det bara skit.
ja, jag vaknar ju alltid klarvaken vid 07.00, så det är ett par timmar för mig, det :)
Det kan stämma.. spöket härjar mer än någonsin just nu. Skolan är det enda som går bra och det är det jag blir glad av och fortsätter kämpa för.
Dock är det ju inte så att jag ser någon skillnad men jag får ta åt mig det som ni andra påpekar. Tack!
Det är absolut inget häftigt att vara pedant. Man blir galen. Speciellt min pojkvän får rätt så mycket skäll:P haha. Fast jag är bättre nu, lite skit kan jag ta. Och för tillfället får det bli rätt mycket skitigt för jag orkar inte städa hur mycket jag än vill:(
Hanna, det är inte "bara gnäll", du mår dåligt på riktigt och borde absolut få hjälp. För mig förlorar "jag orkar inte mer" aldrig sin mening, jag blir lika orolig varje gång jag läser dem. För jag vet hur jag själv känner mig när jag tänker/säger det. Det är verkligen jobbigt när alla bara tänker "hon klarar sig nog, hon är stark, hon har ju klarat sig bra hittills". De förstår inte hur ont det gör, hur gärna man skulle vilja att någon skulle säga "jag ser att du mår dåligt, du måste få hjälp" eller något i den stilen. Jag hoppas innerligt att du ska få hjälp, att du snart får må bättre, och att du finner styrka att fortsätta kämpa, att fatta rätt beslut. Jag finns alltid här, är vid din sida fastän du inte ser mig. Kom alltid ihåg att du är älskad! <3
För mig är det ju nästan tvärtom, kommer jag in till akuten, psykakuten eller vårdcentralen med ännu en sårskada eller överdos så får jag inte åka därifrån på LÄNGE, med andra ord kommer jag att få LPT så det skriker om det!
Man blir så himla arg när ingen hjälper en, när ingen bryr sig, varför ska man slita häcken av sig för att överleva när ingen annan bryr sig ändå?! Jag tror på dig vännen & jag finns alltid här för dig! <3
