uppfortsomfan

Jag önskar att jag inte fanns och jag orkar inte bry mig om livet.

Och jag kan inte låta bli att bry mig om vad jag äter, hur jag ser ut, vad jag väger.


Jag känner mig äcklig. Jag känner mig hemsk. Jag vill inte gå upp ett enda jävla gram till. Jag får inte, ska inte, borde inte men jag vill, vill vill bli mindre. Det är det enda jag hör ringandes i mitt huvud. Ja och det eviga ekandet om hur dålig jag är som äter något överhuvudtaget.

Jag är för trött och less för att egentligen bryr mig. Ändå är jag maniskt besatt.



..och jag är inte stor och stark, jag sitter med en nalle i famnen och önksar mig bort och orkar inte ens gråta...