Ork, måste, vilja.
Jag är inte stor, jag är inte stark, jag är sjuk och svag och förbannat trött på att kämpa och slita. Jag är faktiskt less på det där, vad det nu är, som håller mig kvar, som tvingar mig att stå rak fast den inre smärtan vill ha mig liggande i fosterställning. Jag hatar att jag måste. Inte för någon annans skull, jag måste inte vara stark. För mig kan jag inte lägga ner och bryta ihop. Det går inte. Jag ska ju. Jag har ju åtaganden. Jag måste.
Jag lever för att mitt inre perfektionist säger att jag måste. Inte för att jag egentligen vill.
Jag saknar energi och ork och lust. Någonstans på vägen hit har det försvunnit. Någonstans i mitt liv har jag tappat bort förmågan att leva. För det har så länge varit överleva. Jag har varit sjuk i halva mitt liv. Hur länge ska man orka? Hur länge står man ut? När kan man tacka och gå?
Idag fick jag höra att jag såg pigg ut. Jotack, jag kom hem halv fyra inatt och sov i runda slängar sex timmar och har haft ångest hela dagen så då undrar jag, hur ser jag ut i vanliga fall? Det måste vara hemskt?
asså att marabous choklad innehöll konstiga grejer visste jag inte:P men de funkar i extrema sötsug:P fazers choklad har jag knappt testat faktiskt, gillar deras marianne choklad dock:D men lösgodis slår allt :D
hur mår du idag?
Åh. Hanna.. Piggar inte den lilla nya upp något?
Hej!
Hur är det med dej idag? :)
Hoppas att du får en fortsatt bra Torsdag! kram.
hej finis. hör att du har det tungt.
hm jo, det är skumt att få kommentarer som verkligen inte stämmer med hur det är.
svårt att hinna leva när allt går till att överleva, jag känner igen det.
Har man väl varit sjuk och ljugit så många gånger för dom om det tar det år innan de börjar lita på en igen. Dit har jag inte kommit än. Var tvungen att smsa kompisen jag var hos igår och fråga vad jag åt och visa smset för mamma och pappa. De trodde inte på att jag ätit där. Det är just det, det är så mycket vi inte får göra som andra får göra och tvärtom, mycket vi måste göra. Hur länge har du haft "symptom på ätstörning" eller vad man säger, när började det?
Hon är född januari 08, och jag fick henne direkt när hon var 9 veckor så i 3,5 år. Inte för att hon beter sig så :P Inte ser hon ut som det heller ^^
Hur länge har ni haft illrar?
kramar
Att höra att man ser pigg ut, när hela världen har rasat samman och det sista man känner sig är pigg, måste vara tufft. Jag hade velat slå till den där personen på direkten. Be dem att leva med våra tankar för en dag och se hur pigg den känner sig sedan.
Du har rätt i det du skrev till mig. Jag har redan valt vad ni får tycka och känna om mig. Men det är väl för att skydda er gissar jag. Ni har nog med era egna problem och andras. Då kan väl i alla fall jag hålla mig undan så att det inte finns en till att lägga tankar på. Äsch jag vet inte. Har väl alltid fått vara den som tryckt undan mitt eget för att lyssna på andra och när man själv ska få sitt sagt ja då kommer någon annan och tar plats igen.
Fasen vad rörigt det blev nu, hoppas du ens förstår något av det jag ville ha sagt i denna kommentaren..<3
sv: e va? :s svar på vilken frågA?
tittar tillbaka och önskar att du kunde vara med i min nya tävling? kram
sv; Det har du helt rätt i, men jag tänker främst på värktabletter, man ser att de funkar på de äldre när de inte pratar om deras värk, och så fort de "bör" ha gått ur kroppen pratar de om hur ont de har igen!
Ja, det var ganska så mysigt faktiskt:) Min lilla plutta. Synd att hon inte gör det på ett så mysigt sätt varje morgon. Det hade varit det bästa.
Jag tycker verkligen inte om att skriva vad jag åt, hur mycket jag spydde, att rakbladen åkte fram osv. Det vill liksom inte komma fram i ord eller ens ner som text. :( Önskar att det var lättare att släppa fram allt men icke för mig:(
<3
kramar<3
Åh, så det finns?! Gud, det måste jag ut och kolla! WIEEEEE, Cadbury! Anomnom.
Sv; Ja, vår skola har en vänskola i tyskland, så vi besöker varandra vartannat år, i vår ska vi till dem :)
Det tar ont att läsa att du mår så dåligt, jag vill så gärna hjälpa dig! :( <3 Försök att göra det du har lust med, var inte för sträng mot dig själv, gör något som får dig att tänka på annat för en liiten stund. Försök tro på dig själv, jag tror på dig <3
Styrkekramar i massor! <3
du ska inte tacka och gå.
försök orka kämpa, ist för att överleva.
Leva är så mkt roligare än att överleva.
sv:
nej det har du rätt i
KRAM
Ja precis det håller jag med dig om :)
Hejsan, tänkte kika in och hälsa dig en trevlig kväll. :)
Tänkte också fråga en grej. Vilka tider sitter du mest framför bloggen under en dag? :) KRAMAR
Nån gång ska vi oxå kunna njuta av livet, jag vet dock inte när, men en dag vännen, då kan vi glänsa! Fram tills dess får vi nog bita ihop & hålla ut, även om det är jävligt tufft.
Jag vet inte riktigt om jag tror på det där själv, men jag måste försöka. Jag ska ge livet EN MÅNAD på sig att visa att det är värt att leva & denna månaden måste jag verkligen satsa! Kämpa med mig vännen, tillsammans är vi lite starkare! <3
Sv: HAHA xD, ja det hade ju lika gärna kunnat stå det ^^
Var du inlagd för fem år sedan också? Varför var du inlagd då?
Hur gjorde du innan dom här två åren för att ha dom där dagarna?
Dom är rätt charmiga när dom är så valpiga, men på vissa sätt är hon mer krävande än de andra två just pga det.
Var det du eller Jonathan som ville skaffa illrar?
hur gamla är valparna (heter det så?) när de får komma hem till nya ägarna frånuppfödaren?
kramar
Sv; Joo, jag hoppas jag lyckas hålla mig fast vid planen... :)
Haha, jag vet inte riktigt ännu, eftersom det här var första gången för mig. Men vi är vänner på facebook så lite kontakt har vi i alla fall ;)
Hur är det idag?
Har du någon aning om vad som skulle kunna hjälpa, vad du behöver för att må bättre? Just nu eller på sikt. Länge länge så hade jag ingen aning, visste bara att jag ville bort ifrån hur jag mådde. En önskan om att någon skulle ta bort allt, tror jag. Nånstans på vägen började jag veta lite mer vad jag behövde, vad som funkar och vad som absolut inte funkar... och bara det gjorde allting lättare, en känsla av att få lite mer kontroll, tror jag. Grejen jag vill komma till är nog att det bara är du som vet vad du behöver. Psyk kan ju plocka fram de saker som de har och som kanske funkat på andra, men de vet ju inte vad du behöver. Jag tror verkligen att det finns en väg för dig, som handlar om mer än överlevnad. Men det är okej att inte veta. Bara att känna att du vill något annat är en början, tänker jag.
Och man får faktiskt bryta ihop och inte orka. Inte sluta leva, men ligga i sängen i två dagar och inte orka mer än det. Man behöver inte alltid vara duktig.
Eh, det blev lite luddigt kanske...
Oj vad du kan om choklad :D haha jag tyckte de va superintressant o läsa o ja e grymt sugen på att gå på chokladprovning nu :D var o när gorde du det?:) men jag tcyker marabou o lösgodis smälter i munnen:P då undrar jag hur "riktig fin choklad" känns:)
vad händer denna fredagskväll?
Jag förstår dig iof..
det hoppas jag med, du med !
Åh det är så trevligt med läkare på psykakuten som ALLTID väljer det enklaste och snabbaste sättet - inläggning eller nya mediciner. Remisser eller samtal vidare är inte så värdefullt på vuxenpsyk.
Den gamla är rätt trött på henne som alltid är med och vill ha och vill göra och vill synas.
Har ni tagit in några från norge eller är det här den första utomlands ifrån?
kramar
sv; ja,tills den dagen man dör..typ
