uppfortsomfan

Tung, tung förmiddag. Tung att äta. Tungt att känna sig, tung. Försöker bita ihop, ignorera och vara med. Klättrade. Förträngde en stund. Nu är jag där igen och saker far runt i huvudet och borden och måste och skullen slåss med tankar om rakblad, kroppshat och smärta.

Det är fan sjukt hur äcklig man kan känna sig. Hur mycket fett man kan se i en spegel. Jag äter så gott det går. Varje måltid är en förhandling med mig själv. Övertalning, kompensationslöften. Övertalning med motivering om ork till träning. Jag är fast. Fastnad. Jag kommer inte ifrån ångesthelvetet. Kommer inte ur det. Ångest. Jag mår skit men äter. Mår skit och är stor. Och faller mellan alla stolar som någonsin funnits.