uppfortsomfan

Sista resan den här sommaren tog slut vid två inatt när vi klev innan för dörren till hemma. Det har varit fint. Mest bra väder och bra aktiviter som vandring och äta fisk.

 

England är som det är annars. Fuktigt och lägenheten hade lite små mögelskador här och var, en del övermålade andra inte. Rördragning på utsidan och trädörran som svällt och fick bankas igen. Sen gick det knappt att få tag på något att diska med. Dom verkade inte ha insett att både diskborsten och disksvampen kommit till världen.

 

Jag har mått omväxlande. Ibland helt okej. Ibland har det varit fint. Ibland har det varit mörkt och tungt och ångestfullt rastlöst. Sista dagen var vi i London och jag gick runt hela dagen och höll på att bli galen av dom jagande rakbladstankarna.

 

Första dagarna var matochkropp-tankarna som vanligt. Sen blev det värre. Efter att vi åkte linbana (740 m lång och sjukt kul) där man var tvungen att väga in sig och dessutom ha sin vikt skriven på ett armband så brast det totalt. Jag åt men efter det så har jag inte kunnat tänka på annat än att jag inte orkar vara så stor, att jag är tjock, att jag måste gå ner, hur min mage breder ut sig och väller....

 

Låt mig bara slippa vara med om allt igeno ch igen och känna alldeles för mycket.