uppfortsomfan

Mitt 2012 del två

Februari:

 

Årets kortaste månad var om jag minns rätt ganska händelsefattig. Jag hade ångest över mitt handbollsspelande och prestationerna där. Eller, mina ickeprestationer och ingen speltid och jag kände mig värdelös och dum som ens försökte fortsätta.

 

 

Något positivt var att jag tog ledkort och fick börja ledklättra. Svårt framförallt psykiskt att våga men kul när det fungerar och ett jäkla bra sätt att se att man kan mer än man tror.

 

 

 

En dag mitt i månaden var det soligt och kallt. Vi tog en promenad på trekantens is tillsammans med min mamma.

 

 

 

 

 

Mars:

 

Helt plötsligt var det varmare och i slutet av mars gjorde jag min utomhusklätterpremiär. Det var en fantastiskt mysig dag med matsäck, klättring och en lagom dos social samvaro. I övrigt var det som vanligt, jag mådde inte särskilt bra, tränade rätt mycket och hade matångest.

 

 

 

 

Solen värmde fint. Barfota fast isen fortfarande liåg på mälaren.

 

Med te i solen är livet inte fullt så illa som det kan vara.

 

 

 

 

En dag tog jag en promenad och tog några av mina favoritbilder för året. Det var så otroligt vackert den dagen.

 

 

 

 

 

Min absoluta favoritblomma. Tätt följd av röd vallmo.

 

 

 

 

 

April:

 

 

I april firades Jonathans födelsedag och ettårsdagen av vårat klättrande med pannkakstårta och självklart klättring. Jag var i Åre ett par dagar och åkte skidor och passa på att besöka en älskad tant efter det.

 

 

 

 

 

 

Mat efter en dag i skidbacken

 

I självaste backen

 

 

Promenad med tantmammans äldsteman

 

Promenad på hemmaplan med vår lillskrutt

 

 

Aprils sista dag, valborgsmässoafton, firades i rålambshovsparken med klättring, grillning och en hel drös människor. Trevligt men uttröttande, jag somnade så fort jag kom hem den kvällen och det var inte alltför sent.

 

 

 

 

 

Vilket sött djuuur! Jag dog. Haha.

Sv: Alltså, slutar aldrig förundras över dina kloka kommentarer. Tack!
Tror faktiskt att du har väldigt rätt med att det bara är vi ätstörda som känner oss dåliga om vi inte äter upp och känner hur alla granskar en. Det är faktiskt Okej att lämna innan maten är slut på tallriken. (Lika okej som det är att ta om...)

Jag ska lägga mig på en rimlig nivå. Inte ha för höga krav och inte panika ur om det går dåligt. Då väntar jag hellre med den svåraste biten och sparar den till ett tillfälle då jag känner mig mer mogen. Bättre att göra så just för att inte pajja kvällen. men samtidigt ska jag se till att försöka smaka på det mesta. :) Inte peta och ha mig.. är inte den som är den längre.

Nåja, hoppas att du får en trevlig nyår :)) Och igen, tack :) Kram!

Ibland kan jag, OCH ibland har jag riktg tur, fantastisk tur, jag hoppas jag får ha kvar honom som psykolog. Går nog inte så bra utan honom..

Ha ett riktigt bra nyår nu, det förtjänar du. <3
kramar

jag har bergsklättrat typ en gång tror jag och en sak jag minns är att skorna var så fruktansvärt trånga och obekväma! :O men förutom det så var det riktigt kul! :)

sv: haha, ja vi får väl se ;)

nej, det är mycket man inte lär sig i skolan, och mycket onödigt de anser att man bör veta... men då förstår jag varför man ofta uppfattar personer med adhd som extra speedade! ja, det är sant.. inte lätt att vara fokuserad när fokuset går till att hålla sig vaken!