Klipp klipp säger saxen
sv: nä jag vet. man orkar inte vara stark och tjata till sig hjälp, när man är sjuk. och du har ju verkligen försökt och det händer inget med det. svårt att orka igen då.
sen tror jag att det kan gå ändå. som sagt, jag upplevde känslorna som annorlunda men inte direkt värre, efter att ha tagit bort fler försvar (tex ätstörningen). lite som att "jaha, det här har ju funnit hela tiden men jag har inte fattat vad det handlar om". och det kan ju göra ont att se sammanhang. men det går. och det blir bättre. men jag förstår också att det är väldigt svårt att börja nånstans när man inte har tillräckligt stöd.
önskar jag kunde trolla fram en bra lösning...
Ååh. TACK för peppen! Jag blir så otroligt glad, du anar inte! Och precis som jag gör, som du även säger - finns där en velande känsla av styrkan i sin kamp. Men jag försöker ta åt mig av dina ord! Jag vill, och är inte det minsta osäker på att du är preciiiis lika stark i din kamp mot glada tankar och frihet!! Det vet du!! Kramen !
